Välkommen till studentorkestervärlden!

Så du har börjat spela i en studentorkester eller dansa i studentbalett? Grattis! Då är du en del av en mycket gammal, mycket stor och typiskt svensk studenttradition.  

 

This article is also available in English.

Helt normal situation. Inget att oroa sig för.

Du har redan hört musiken, sett baletten och kanske skaffat dig en uniform. Du kan också ha kommit i kontakt med medaljer, märken, skivor, kackjam, sångböcker, konstig jargong, märkliga interntraditioner och excentriska människor. Men mycket mer väntar dig. Man kan utforska den här världen i många år utan att se allt. Det går inte att redogöra för allt här, men vi ska ta de viktigaste dragen.

Studentorkestervärldens historia finns sammanfattad på annan plats på den här bloggen, men nu handlar det om att förklara vad den handlar om. Det är inte helt lätt. En amatör skulle ha kollat upp studentorkester på wikipedia, men nu råkar vi vara akademiker. Då gäller riktiga böcker av papper (ju gulare desto bättre). Så vi tittar i Nationalencyklopedin:

Studentorkester, musikkår eller storband bestående av aktiva eller f.d. högskolestudenter, med en repertoar som domineras av humoristiska arrangemang av välkända musikstycken, framförda med otyglad spelglädje. Karakteristiska är de färggranna, medaljbehängda uniformerna och den väldrillade baletten som kan bestå av både flickor och pojkar. Som den första studentorkestern räknas Hornboskapen i Uppsala, bildad på 1840-talet; flertalet tillkom dock på 1950 och 60- talen. Rikstäckande studentorkesterfestivaler arrangeras årligen (Linköping och Uppsala alternerar) av Riks-SMASK (Sveriges Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorkestrar och Baletter*).

Nationalencyklopedin Band 17

Den här texten skrevs 1988 av Katarina Bäcklund Stålenheim, som var STORK-general det året. Nationalencyklopedins redaktion bad henne att skriva inlägget om studentorkester. Då kan man ju fråga sig varför ett sådant förnämligt verk ville ha en text om studentorkestrar. Svaret är att på 80-talet ingick fortfarande kunskaper om studentikos subkultur i allmänbildningen på ett sätt som är svårt att föreställa sig nuförtiden. Saker studenter gjorde räknades som en del av svenskt kulturliv, något som har sina rötter i det tidiga 1800-talet. På 80-talet ansågs till exempel studentorkestermusik vara lämplig underhållning på nobelfesten!

Att beskriva studentorkesterfenomenet i ett kort stycke är mycket svårt, men Bäcklund Stålenheim lyckas rätt bra. Låt oss använda hennes text för att utforska studentorkestervärlden utifrån.

Eftersom studentmusik är en salig blandning av musik från alla tider och stilar som framförs på roliga sätt uppskattar studentmusiker också sammanhang där musik från alla tider och stilar blandas och framförs på roliga sätt. Därför lyssnar många av oss på melodikrysset varje lördag. Om du inte redan vet vem mannen i mitten är kommer du snart veta det.

Musiken

Alla orkestrar med studenter är inte studentorkestrar och alla studentorkestrar består inte enbart av studenter. Det är lätt hänt att man stannar kvar i sin orkester efter avslutade studier för att det helt enkelt är så roligt.

Musikkår eller storband? I ett större perspektiv är Studentorkesterfenomenet en del av den svenska blåsmusiktraditionen som kom igång redan på mitten av 1800-talet. När studentorkestervärlden föddes på allvar på 1950-talet hade blåsmusiken fortfarande en mycket stark ställning i Sverige. Det var populärt att spela i musikkår. Dessutom hade kommunala musikskolan börjat komma igång. Tradjazz var populärmusik framförallt bland gymnasister och studenter och därför var det vanligt att dessa spelade blåsinstrument. Därför föddes många studentorkestrar mellan 1950-1965. Den perioden är känd som den första studentorkestervågen. Många av dessa bildades i Göteborg och Stockholm som då var relativt nya universitetstäder och man var där angelägen om att skapa egna studentikosa traditioner istället för att bara kopiera Uppsala och Lund. Idén med studentorkester spreds över landet framförallt via lundakarnevalen och quarnevalen, dit många studenter från alla lärosäten åkte.

Banjon är studentorkesterns själ. Den kom in i studentorkestervärlden från tradjazzrörelsen på 50-talet. Banjo utgör en egen subkultur inom studentorkestervärlden, med egna traditioner och konstellationer.

Från början bestod musiken av allt som var billigt eller gratis. Detta inkluderade marscher (ständigt på rea hos musikförlag), tradjazz (50-talets populärmusik, som många kunde spela) och 30/40-talschlager (reades ut på musikförlag under tidigt 60-tal eftersom den ansågs osäljbar). Med tiden kom även klassiska parodier in i bilden, eftersom det studentikosa gillar att travestera klassisk kultur. Senare tillkom även samtida populärmusik. Det mesta spelas parodierat. Den gamla schlagern spelas till exempel som tradjazz. Mycket bygger på igenkänning.

Från mitten av 60-talet och under 70-talet rådde vänstervåg och studentrevolt, vilkas företrädare såg allt studentikost som borgerligt och förkastligt. Vid slutet av 70-talet slog pendeln över åt andra hållet och 80-talet såg en enorm studentikos renässans som varade en bra bit in på 90-talet. Tiden 1978-1995 kallas den andra studentorkestervågen.

Ett sätt att framföra musik på ett humoristiskt sätt ät att göra så kallade trick (ofta även kallade gyckel eller plujer) till låtarna. Du vågar aldrig!

På 70-talet gjorde storbandsjazzen stor comeback och de studentorkestrar som bildades då blev ofta renodlade storband med en repertoar med bara storbandsstandards. Det gjordes inget speciellt med låtarna och det lät ofta ganska dåligt och tråkigt. De traditionella studentorkestrarna ville inte släppa in storbanden i kulturen, men blev tvungna genom en kompromiss. Man kokade nämligen ner argumenten till "en riktig studentorkester använder inte elbas". Samtidigt var det svårt att hitta tubaister, så många traditionalister använde elbas av praktiska skäl. På så sätt öppnades dörren för storbanden, med de musikaliska och kulturella skillnaderna lever kvar än i dag. Därför finns det en ganska distinkt uppdelning mellan traditionell (riktig) studentorkester och storband.

Det finns även studentorkestrar i andra länder. I Norge och Finland finns en uppsjö av studentorkestrar, ofta bildade  på samma sätt och vid samma tid som de svenska. Vidare finns det två i Tyskland och en i Estland. Studentorkesterkulturen har dock alltid varit störst och starkast i Sverige.

Det är svårt att göra någon komplett lista med studentorkestrar. Ska man ta med de utdöda? Ska man lista balett tillsammans med sin orkester eller för sig? Vill man ha en någorlunda komplett lista får man titta här.


Färggranna medaljbehängda uniformer

Uniformerna tillkom redan 1954. De första uniformerna var dolma och frack, och många gamla orkestrar använder dessa än idag.

Dolma är en midjekort jacka med guldträns. Den utgjorde ofta scenklädsel för 1800-talets promenadorkestrar* och restaurangmusiker, som ofta var blåsorkestrar. De bestod ofta av militärmusiker som behövde försörjning under sommaren. Dessutom spelade de marschmusik som var populärmusik under andra halvan av 1800-talet. Dolman var inte deras vanliga uniform, men den såg bra ut på scen. Det studentikosa har alltid blickat tillbaka mot 1800-talet, och i det temat passar dolman bra.

Frack är traditionellt den akademiska högtidsdräkten. Vid 1900-talets början var det mycket vanligt att det var studentföreningars officiella klädsel - både på skämt och allvar. Därför tog många tidiga studentorkestrar också frack som uniform. Det studentikosa har som sagt alltid blickat tillbaka mot 1800-talet, och då passar även fracken.

*Uttrycket promenadorkester kommer från att 1800-talets blåsorkestrar ofta spelade i parker, och publiken promenerade runt dem.  

Blåshjuden var först med uniform, eftersom de invigde sin dolma 6 november 1954. Allianceorchestret hade premiär i frack 20 november samma år! Båda kommer från Göteborg och grundades 1952 respektive 1948. Andra tidiga orkestrar tog efter modet. (Jag har tidigare skrivit att Alliancen var först, men nya rön visar att det var Blåshjuden)

Det dröjde inte länge förrän nybildade studentorkestrar tog sig billigare och enklare uniformer, men traditionen är ändå tydligt förankrad i studentikositet och en vink åt militärmusiken.

Bär din uniform med stolthet. Den är den starkaste symbolen du har. Den förenar dig inte bara med din egen orkester, utan med alla andra studentmusiker i hela norden, samt med alla tidigare och kommande studentmusiker. Du kommer sannolikt att behålla den hela ditt liv. Uniformen ska du ha på alla spelningar och fester med din egen orkester, men också på andras. Alla studentorkestrar blir glada när deras kollegor tar på sig uniformen när de lyssnar. Att gå på en annan orkesters konsert utan uniform är mycket dålig smak* och har åtminstone förr i tiden använts för att visa att man ser ner på de som spelar. Det har faktiskt hänt.

*Detta gäller större, organiserade konserter dit man köper biljett. Om du ser en annan orkester spela ute på stan är det okej att vara civilklädd. Ett fåtal orkestrar använder än idag en gammal sed om att lämna in uniformen när man slutar. Det handlar om att det förr i tiden kunde vara svårt att få tag på frackar eller tjusigare militäruniformer. Även för den som lämnat in uniformen är det okej att vara civilklädd på konsert. Hoodie eller t-shirt från din orkester räknas inte som uniform!


När teknologoverallen uppstod vid KTH på 1970-talet* följde snart även traditionen att byta tygmärken. Studentorkestrarnas märkestradition har med största sannolikhet spritt sig från Linköping, som tog efter overallbärandet mycket tidigt.

Nästan alla studentorkestrar och baletter har minst ett eget tygmärke - byt till dig allihop! Ett hett tips är att börja med ACO från Stuttgart. De gör nya märken varje år.

*Nej, studentoverallen kommer inte från Kruthornen, om du nu har hört det.

Ju fler medaljer man har, desto roligare har man.

Studenter har älskat medaljer mycket länge. Så länge att ursprunget är mer eller mindre omöjligt att spåra. En trovärdig förklaring är att de uppstod som en parodi på de statsordnar som instiftades av Gustaf III. Skämtmedaljer finns belagda redan 1834 när självaste kung Karl XIV Johan lät dela ut medaljer till studentbeväringarna i Uppsala. Landshövdingen, som lämnade ut medaljen hälsade att "Hans Majestät Konungen har befalt mig att till minne af hans vistelse i Upsala och som ett bevis på hans tacksamhet för den kärlek och vördnad I nu visat honom, mina herrar, öfverlemna hvar och en af Eder en medalj med hans bröstbild". Döm om de stolta beväringarnas förvåning när de sneglade på sina medaljer och fick se ett par oxar!

Mycket tyder på att studentorkestrarnas bruk att dela ut medaljer för festivaler och andra större spelningar stammar från Lundekarnevalen, där man började med karnevalsmedaljer senast under 50-talet.

Bäst medaljchans har du på SOF, STORK, Lundakarnevalen, BRUNK, QORK, G-SOF samt på orkestrars och baletters jubiléer. Mer om detta senare.

I samband med uniformerna kan det passa bra att nämna något om studentorkestrars namn. De kan sorteras in i två kategorier:

1) Fyndiga ordlekar med anspelning både på musikalisk terminologi och orkesterns hemort eller organisationstillhörighet, till exempel “Kruthornen”, “Kårsdraget”, “Isterbandet”,   “Snösvänget”, “Blåslaget”, “Tupplurarna” och   “Hornboskapen”. 

Snösvänget från studentkåren vid Umeå universitet. Det snöar mycket i Umeå. "Snösvängen" är ett ord för snöröjningsbranschen. Därför har de vägverkettema. "Svänget" kommer från musiken. Orange och grönt råkar också vara Umeå Studentkårs färger. Klart som korvspad. Inte? Ge det lite tid. 

2) Komplexa och långsökta referenser till orkesterns organisationmstillhörighet eller ursprung, som till exempel “Alte Kamereren”, “Mercblecket”, “Osquar   Mutter”, “Allianceorchestret”, “LiTHe Blås” och   “Wijkmanska Blecket”.
 

Den väldrillade baletten

Som du har förstått vid det här laget har ju detta inget med klassisk balett att göra. En studentbalett är en danstrupp som uppträder med studentorkester. Det heter balett för att balett helt enkelt är det gamla ordet för alla typer av scendans, ett språkbruk som levde kvar långt in på 1900-talet. Den typ av balett studentbaletter sysslar med har framförallt sina artistiska rötter i 1800-talets revyer.  

Den första baletten som dansade till studentorkester - Paletten - bildades 1958. Fenomenet är dock äldre. Föga detaljerade källor nämner balett så tidigt som på 1920-talet. Dansen utfördes då av kvinnliga recentiorer*, som fått detta som uppdrag. På 1920-talet uppstod även en tradition av att luciagasquen anordnades av de kvinnliga studenterna. De stod för allt, inklusive underhållning, som ofta bestod av någon humoristisk dansföreställning, som då kallades balett. På 1930-talet blev det populärt med studentrevyer, där dansnummer med balett var ett självklart inslag.

*Recentior, eller recce, är det uppsaliensiska namnet för en ny student. Vad heter det på ditt lärosäte? Lämna en kommentar!

Baletten har ofta olika kläder för varje dansnummer, men ibland använder de uniformen. 

Studentrevyerna återuppstod på 1950-talet. Baletterna i dem dansade ofta can-can. Men det finns många andra exempel på can-can i studentsammanhang. Under en blöt efterfest till Qarnevalen 1953 ska de kvinnliga studenterna ha dansat can-can på borden. I Uppsala nämns nationsbaletter som dansade can-can under 50-talet. Detta var ibland också recentiorsuppdrag. Av allt att döma fanns det en uppfattning om att kvinnliga studenter skulle dansa can-can under 50-talet. Detta kan mycket väl anknyta till det studentikosa intresset för 1800-talet.  

Av allt att döma är det ur den föreställningen studentbaletten har uppstått, men de tidigaste baletternas ursprung är mycket olika och det finns inget som tyder på att de inspirerat varandra. Eller ens haft någon kontakt. 

Den äldsta baletten i vår subkultur är Paletten, som bildades 1958, uppstod på initiativ av Brita Naess. Hennes man, Olle Naess, spelade trombon i Promenadorquestern. På våren 1958 hade de köpt in Offenbachs Infernalisk Galopp, och Olle satt och övade på den i vardagsrummet. Brita började spontandansa till den och undrade om man inte kunde uppträda med någon dans till denna. Olle tyckte det var en bra idé och Britta samlade ihop de andra PQ-fruarna. De tog några lektioner i can-can av en koreograf och sydde volangkjolar. Dansdebuten genomfördes i karnevalståget på Lundakarnevalen det året. Paletten var från början en slags fru- och flickvänsförening* till orkestern, som då bara tog manliga medlemmar. 

*Tidiga studentorkestrar hade en tydlig karaktär av herrsällskap. Parallella fru- och flickvänsföreningar har det funnits många. Mer om dem någon annan gång.

Den andra baletten uppstod på hösten samma år. Kårsdraget bildades till Studentkåren vid Stockholm Högskolas 75-årsjubiléeum. Grundarna tog kontakt med koreografen Sonja Sundberg som bildade en balett av sina bästa dansare. Det fanns bara sex uniformer så fler kunde de inte vara. Uniformerna var napoleoninspirerade och därför tog de sig namnet Napoleonetterna. De hade bara två koreografier: de marscherade med orkestern och dels hade de en parodi på en doktorspromovering. Napoleonetterna fortsatte att dansa med Kårsdraget fram till 1967. Samarbetet tog slut framförallt för att Sonja Sundberg ville satsa på mer seriösa sammanhang.

Den tredje äldsta baletten tog sitt namn efter sitt lärosäte: Chalmersbaletten. Dåvarande sexmästaren fick idén om att Emilia skulle få roa Emil* med can-can på den kommande maskeraden på kåren 1963. Ett antal frivilliga ställde upp, tränade dans och sydde klänningar. Av praktiska skäl stod Allianceorchestret för musiken. Succén var given och Chalmersbaletten fortsatte under mer organiserade former. Samarbetet med Allianceorchestret har stått sig genom åren, men balett och orkester är än idag olika föreningar. Baletten har många gånger uppträtt själva, utan orkestern.

 *Kvinnliga chalmerister kallas Emilia, de manliga Emil. Motsvarande namn finns bland teknologer även på andra lärosäten. Vad heter det på ditt? Lämna en kommentar!

En liknande utveckling följde vid Göteborgs universitet. Festkommittén till valborgsbalen 1965 kom i all hast på att man behövde dansflickor som underhållning. Det fanns inga. Man begav sig till Valhallabadet och lyckades skrapa ihop sju frivilliga från gympan som bedrevs där. De fick ihop en sugande sydamerikansk dans i korta taftkjolar med volanger. Kårens orkester Tongångarne stod för musiken. Baletten hade inget namn men eftersom kommittén tjatade om ett sådant tog de namnet efter låten de dansade till. Och så var Patriciabaletten född. Patriciabaletten är ännu mer noga än Chalmersbaletten med att de är en fristående organisation och har ofta egna uppträdanden. 

Baletten har ofta en uniform som skiljer sig från orkesterns, med med ett tema som visar samhörigheten. Blåsyran har blå rock och gula byxor, LiTHe Blås har gul rock och blåa byxor. Det är dock ingen universell regel. Balettens uniform kan vara likadan som orkesterns - eller helt olik. 

De här fyra tidiga baletterna utgjorde sannolikt inspirationskälla för senare baletter. I början var könsuppdelningen stark: kvinnliga studenter i baletten, manliga i orkestern. Det finns fortfarande baletter som tar endast kvinnliga medlemmar, medan den sista orkestern släppte kvinnoförbudet 2004. Men könskodningen handlar inte bara om utestängning. Under 60-talet bildades baletter ofta med det uttalade syftet att få in fler tjejer i föreningslivet.

Det finns också utpräglade herrbaletter. Dessa bygger ofta på humor med män i tyllkjol eller trikåer, men de dansar inte nödvändigtvis dåligt för det.

Runt 1970 hade man börjat släppa på könsuppdelningen. Paletten var en av de första, om inte den allra första baletten som tog in manliga medlemmar.

Balettbildandet fick en rejäl skjuts under 70-talet. Det var nämligen då studentorkesterfestivalerna kom igång, och alla ville vara med på partyt. Hur kom man med om man inte kunde spela? Man dansade i baletten såklart! Hade orkestern vid ens lärosäte ingen balett fick man helt enkelt bilda en. Detta, tillsammans med ett stort uppsving för dansintresset under 80-talet, utlöste balettvågen som varade ända till början av 90-talet.

Hornboskapen

Hornboskapen från Södermanland-Nerikes (Snerikes) nation i Uppsala brukar räknas som världens äldsta studentorkester med anor från 1843. Sanningen bakom anorna är att Snerikes nation köpte två munstycken till valthorn höstterminen 1843. Dock talar beskrivningar av studentlivet på 1840-talet om att "Sörmlänningarna voro tilltagna, raska och musikaliska: de hade ett helt kapell av 'mässingsvirtuoser'", och Snerikes musikkassa från tiden bokför inköp och reparation av mässingsinstrument. Förmodligen hängde mässingsinriktningen ihop med att Snerikes nation ofta uppträdde med Bellmantema i de karnevalståg som anordnades i Uppsala på 1840-talet. Man spelade upp scener ur "Bacchi ordenskapitel" och "Fredmans epistlar", vilket var mycket vanligt bland studenter på 1800-talet.. I dem spelas det en väldig massa valthorn. Flera nationers ekipage hade musikinslag, men Snerikes blåsorkester tycks ha blivit något mer återkommande. Källorna är få så det är omöjligt att säga om det är någon obruten tradition. I karnevalsprogrammet 1895 kallas orkestern för första gången "Tysk Hornboskap". Orkesterverksamheten vid Snerikes nation stabiliserades 1905, när musikfanjunkare Albert Gille anställdes som musikanförare. Fram till 1950-talets början repade och uppträdde Hornboskapen i stort sett bara i samband med sista april.

Det måste även sägas att det fanns ett antal studentikosa blåsorkestrar i Uppsala framförallt under 1800-talets senare hälft. Glasblåsarna räknar ibland sitt ursprung från Smålands nationskapell (ca. 1869 - ca. 1885). Vissa källor tyder på att det kan ha funnits liknande i Lund. 


Studentorkesterfestivalen

Studentorkesterfestivalen heter SOF när den går i Linköping udda år och STORK när den går i Uppsala jämna år. Studentorkesterfestivalen är årets höjdpunkt. Den första gick av stapeln i Linköping 1973. SOF var en av de faktorer som återuppväckte intresset för set studentikosa under 70-talet. Den första STORK ägde rum i Uppsala 1977. Under 80-talet blev festivalen gigantisk och växte sig till Nordens största studentevenemang.

På varje festival finns ett antal souvenirprylar till salu. De viktigaste (som alla köper) är medalj, tygmärke och t-shirt, men det kan också finnas saker som pins, kapsylöppnare och solhattar.

Studentorkesterfestivalen är det stora forumet där studentorkestrar möts. Alla studentorkestrar i Sverige samt några från Finland, Tyskland och eventuellt Norge samlas och spelar under tre eller fyra dagar. Här är studentorkesterkulturen som mest levande. Alla släpper lös fullständigt och vad som helst kan hända. Bli inte förvånad om du helt plötsligt utsätts för högläsning av ryska porrsagor, träffar folk som vill sälja en hemmagjord nakenkalender eller blir intvingad i en husvagn för att dricka blaskigt kaffe och halsa punsch i sällskap med överåriga studentmusiker som drar sina mest obskyra historier.

På studentorkesterfestivalen skaffar du minnen och vänner för livet. Inget går dessutom upp mot att uppleva sin första festival, där man verkligen får känsla för hur stor den här världen är. Många fortsätter att besöka festivalen även efter avslutade studier och sedan man lämnat orkestern.

Har du gått på tio studentorkesterfestivaler i rad får du en så här fin medalj att skryta med. Eller rättare sagt två: en försilvrad att ha på uniformen och en i gediget silver att ha till högtidsdräkt. Båda ser likadana ut.

Studentorkesterfestivalen drabbades av en del problem under 00-talet. 2004 blev det till exempel ingen STORK. Istället planerades SORK, StudentORkesterKryssning, på en finlandsfärja. När det inte gick ihop hade man istället SORK i Linköpings kårhus, Kårallen. Festivalen blev liten men mycket intim. Doften av svett och lasagne låg tät i luften.

Varje festival anordnas av en festivalkommitté (SOF-kommittén respektive STORK-kommittén). Att sitta i kommittén och anordna festivalen är bland det roligaste och häftigaste man kan göra. Ta den chansen under din studietid! Eller efter, det går lika bra.

Är du riktigt inbiten och besöker 25 festivaler får du en ännu finare medalj. Även denna delas ut i två exemplar. 

Riks-SMASK

Under dubbelputten! Figuren på festivalprylarna heter Tutputte och har varit maskot för studentorkesterfestivalen sedan 1975. Sedan blev han även Riks-SMASKs maskot. Egentligen är de ju två. Uppsalaputten har studentmössa medan Linköpingsputten är barhuvad. 

 

Studentorkesterfestivalen kom till tack vare Riks-SMASK - Riksförbundet Sveriges Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorkestrar och Baletter. Redan 1964 slog sig Stockholms studentorkestrar ihop till SMASK - Stockholms Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorkestrar, för att kunna hävda sin intressen mot ledningen för Quarnevalen. Snart följde Uppsala, Lund och Göteborg efter och grundade motsvarande paraplyorganisationer i sina städer. Som en rent logisk följd föddes tanken på att bilda en riksorganisation. 1972 gjorde man slag i saken och på ett konferenshotell i Södertälje drog man upp riktlinjerna för organisationen. Dessutom fastslogs följande:

Riks-SMASK skall stå som ansvarig för följande definition på studentmusik: "En humoristisk respektlös form av musikutövning, oftast framförd i akademiska sammanhang, där den fulla spelglädjen och inte nödvändigtvis den musikaliska ekvilibristiken kommer i första hand", och i största möjliga mån sprida det glada budskap som ligger lätt fördolt bakom dessa svåra ord.

Riks-SMASKs stadgar §2

[Uppdatering 2021-09-14: Senare forskning har visat att det var Lundakarnevalen man måste hävda sig mot. Andra städers lokalorganisationer dessutom bildades efter att Riks-SMASK grundats, inte före.]

Ett av Riks-SMASKs största mål var att få till en egen studentorkesterfestival, i stil med Lundakarnevalen och Qarnevalen men bara med studentorkestrar. Man ville ha denna på en punkt som låg mittemellan allas lärosäten och mätte med linjal på en karta. Man kom fram till att Gränna var mest centralt. Där fanns dock ingen studentorganisation som kunde hjälpa till med arrangemanget. Därför fick man till ett samarbete med Linköpings Tekniska Högskola, som då var filial till Stockholms universitet. Teknologkåren - LinTek - var positivt inställda eftersom de ville skapa egna studenttraditioner. Den första SOF gick i maj 1973 och succén var ett faktum.

Den som har en sån här har varit exceptionellt duktig. Då har man nämligen suttit i styrelsen för Riks-SMASK.

Riks-SMASK-styrelsen har åtta poster. Ordföranden, kassören, internetsekreteraren och fem Generalsekreterare (brukar förkortas GS). Det finns en generalsekreterare för varje Riks-SMASK-region. Tre av dessa har dessutom varsin egen paraplyorganisation för studentorkestrar. Dessa regioner och organisationer är:

Stockholm. Här finns SMASK - Stockholms Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorkestrar. Bildades 1964 för att kunna hävda orkestrarnas intressen mot karnevalsledningarna. SMASK utser varje år årets SMASKigaste person och anordnar QORK (se nedan).

Göteborg. Här finns GASK - Göteborgs Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorkestrar. Anordnar GSOF (se nedan).

Uppsala. Här finns OK. OK - OrkesterKonventet. OK bildades 1987 som ersättning för UMASK (Uppsalas Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorkestrar) eftersom detta inte funkade särskilt bra. OK är ett underkonvent till Kuratorskonventet som är paraplyorganistaionen för studentnationerna. På detta sätt kan man få visst stöd från dem och universitetet. OK anordnar BRUNK (se nedan).

Region Södra Sverige. Hette från början LuMASK (Lunds Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorkestrar), sedan region Lund, men då det uppstod fler studentorkestrar på lärosäten i södra Sverige vidgades denna till att representera även dem.

Region Övriga Sverige. Hette från början region Linköping. Arrangerade förr i tiden RÖV-SOF, som var samma sak som BRUNK fast värdorten skiftade från år till år.

Riks-SMASKs styrelse 2017/2018. Varje region väljer sin egen generalsekreterare, medan ordförande, kassör och internetsekreterare väljs på kongressen som hålls i samband med varje SOF och STORK. 

Av egen erfarenhet kan jag intyga att sitta i Riks-SMASKs styrelse är jätteroligt! Det är relativt lite jobb och man får se mycket av Studentsverige. Dessutom läggs mötena oftast i samband med konserter och jubiléer som då får gå på gratis. Behöver du fler skäl för att kandidera? Vad sägs om att man får gå på de grandiosa 10-årsmiddagar som anordnas av Riks-SMASK under festivalerna? Att man för ha ett flashigt insignium runt halsen? Att man får en miniversion av insigniet som medalj när man avgår? Att man får kompisar från alla lärosäten i landet?

Riks-SMASK högsta beslutande organ är kongressen som hålls i samband med varje festival. Varje medlem får skicka två representanter och har två röster - en för orkestern och en för baletten.

Även de norska studentorkestrarna har en riksorganisation. NASH - Norsk Academisk Schlaag et Hoornunion - anordnar festivalen SMASH (Societé Musicale Academique de Schlag et Horn) inte mindre än en gång varje termin. SMASH är mindre än SOF och STORK vandrar mellan olika norska studentstäder. Den första SMASH anordnades 1965. NASH bildades 2015 för att underlätta organisationen och kontakten mellan orkestrarna.

De svensktalande finska studentorkestrarna har status som ständigt adjungerade i Riks-SMASK. De brukar inte vara där. Utöver det finns ingen finsk organisation för studentorkestrar. Däremot har alla finska studentorkestrar oavsett språk en egen festival, Puhallus, som går av stapeln i olika finska studentstäder vartannat år.

Ut och se dig om i studentorkestervärlden! Buss är bästa sättet.

Många studentorkestrar har någon typ av show varje år. Samla ihop ett gäng och åk på så många du kan - det är det roligaste du kan göra. Inbjudan brukar gå ut via din orkesterchef i god tid innan. Det finns också ett gäng andra tillfällen att se andra orkestrar:

BRUNK - Är en förkortning av "Brunkation", som är ett uppsaliensiskt ord för en fest där studentorkestrarna i Uppsala samlas och spelar för varandra. Ofta kommer det orkestrar från Stockholm också. Den första BRUNK ägde rum på V-Dala nation 1960.

QORK - Ql Och Roligt på Kåren. Samma sak som BRUNK fast i Stockholm. Den första gick troligen av stapeln 1986.

G-SOF - samma sak som Brunk fast i Göteborg. Förkortningen står för Göteborgs StudentOrkesterFestival.

Lundakarnevalen - gigantisk festlighet som organiseras av studenterna i Lund. Går av stapeln vart fjärde år. Många studentorkestrar åker dit och spelar. Förebilden för SOF och STORK. Den första Lundakarnevalen anses ha inträffat 1849. Nästa blir 2018.

Quarnevalen - Studentfestlighet som anordnas i Stockholm vart tredje år. En av kulturverksamheterna på Tekniska Högskolans Studentkår. Nästa blir 2020.

De flesta studentorkestrar har någon typ av mysigt tillhåll. Om du hälsar på dem kan du bli inbjuden till detta. Ibland har de till och med städat det senaste året.

Det finns dessutom otaliga andra saker som förenar studentorkestervärlden. Här är några av de största och viktigaste:

Tiger Rag - studentorkestervärldens nationalsång. Rivig jazzklassiker från 1917. Enligt seden ska den blåsa in SOF och STORK, av ALLA deltagare tillsammans. Lär dig den utantill!

Can-can - Lite av baletternas motsvarighet till Tiger Rag.

Inga blommor växer på en sjömans grav - banjoisternas nationalsång. Förkortas ofta i dagligt tal som "Inga blommor" eller "Sjömansgraven". Låten har lärts ut från banjoist till banjoist sedan 1994.

För länge sedan fanns en organisation som hette BanjoMusikens Dags Vänner. BMDV bestod av banjoister från samtliga studentorkestrar och hade en egen styrelse. Vid sekelskiftet fanns deras harmisarkiv fortfarande på nätet. BMDV finns tyvärr inte kvar idag, men det händer fortfarande att banjomusikens dag firas i Stockholm.

Jam - studentmusiker älskar att jamma på gamla tradjazzlåtar. Det är ett sätt att bygga gemenskap mellan orkestrarna och hålla samman vår subkultur. Alla får vara med, det är bara att packa upp instrumentet. Vill man ha lite hjälp på traven har SMASK givit ut en fantastisk jambok med 150 klassiska jamlåtar. Sedvänjan med jam härstammar från den sk tradjazz-revivalrörelsen på 1950-talet, som till mycket stor del är studentorkestervärldens ursprung.

SMASK har gett ut en förnämlig jambok, sprängfylld med jamlåtar. Kontakta Promenadorquestern om du vill köpa den.

Mycket ofta uppstår fenomenet kackjam. Kackjam kan det bli om instrumentalisterna aldrig spelat instrumentet förr eller om instrumentet är nyligen uppfunnet. Kackjam kan gå i lika många tonarter som det finns deltagare.

Marmeladorkestern -  En jamklubb som anordnas av Wijkmanska Blecket på sommaren. Alla får vara med och det finns inga krav på erfarenhet. Finns på Uplands nation.

Sommarorkestern - Arrangeras i Stockholm av SMASK. Spelar fullständiga arr till skillnad från Marmeladorkestern.

Vill man ha en någorlunda detaljerad uppslagsbok över Studentorkestervärlden får man gå till Smaskipedia. Observera att man måste skapa konto och logga in med detta.


Till sist:

Vad roligt att du börjat att spela eller dansa med oss! Det är tack vare alla nya som vi äldre studentmusiker fortfarande kan ha så kul. Tack vare dig får vi uppleva allt om och om igen. Och ditt studentorkesteräventyr har bara börjat...

Visst är det kul med festivaler, brunkationer och jubiléer. Men det är på vanliga sketspelningar som till exempel den här, med liten sättning på ett flak i stekande sol, som du verkligen bondar med din orkester. Det är här ni visar vad ni går för. Ta vara på de tillfällena.

Källor:


Angenete, Johan; Olsson, Mia; Rystedt, Niklas; Svensson, Katarina; Red. 1998. Balliografi - Chalmersbaletten 35 - Allianceorchestret 50. ISBN 91-630-6663-7

Asplund, Johan. 1997. Kårsdragets Historia. En översikt av Stockholms Universitets Studentorkester, Blåscorpset Kårsdraget, ur ett historiskt perspektiv. B- uppsats. Historiska institutionen, Stockholms Universitet.
http://www.karsdraget.se/home/mer_om

Guezennec, Synnöve. 1996. Studentorkestermusik - mer än bara noter. C-uppsats, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala Universitet.
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:527764/FULLTEXT02.pdf

Nordberg, Olle, Red. 1993. Skapelsens krona  - Hornboskapen 1843-1993. Uppsala.

Riks-SMASK

SMASH

Wedel, Kristian. 1999. Nästan som en riktig orkester - historien om Tongångarne och Patriciabaletten. ISBN 91 630 6640 8

Åkvist, Anders, red. 2002. KHMMC Blåshjuden af Götheborg 1952 - 2002.