Leta i den här bloggen

torsdag 26 oktober 2017

The quest for Qlouaquen

Du är ensam... Katakombernas urgamla väggar tycks drypa av fukt och rädsla... Någonstans från djupet anar du tunga andetag och det svaga klapprandet av klarinettventiler... PLÖTSLIGT - från korridoren bakom dig hörs en avgrundslik hulkning! Du snor runt och höjer med svettiga händer den ärgade, buckliga flöjten som är ditt enda vapen...





1993 släppte id Software sin klassiker DOOM.  Handlingen var följande: den namnlöse hjälten har placerats på en hemlig militär forskningsbas på Mars. Snart är han den siste överlevande i en strid mot horder av demoniska fiender - forskarna har råkat öppna en port till helvetet. 

Själva upplägget är enkelt: skjut allt som rör sig och fortsätt ta dig igenom våg efter våg av helvetisk ondska, medan du försöker överleva resan till helvetet och tillbaka. Spelet talade till grundläggande instinkter: döda eller bli dödad. DOOM levde på omedelbara kickar, och det gjorde det mycket effektivt tack vare en intensiv skräckstämning och det ständiga uppgraderandet till allt kraftfullare vapen. I kombination med det tunga soundtracket fungerade hela spelet som en ren adrenalinspruta. I sina bästa stunder i alla fall. Ofta fick man gå omkring och jucka mot väggar i timtal för att hitta nycklar och lönndörrar för att komma vidare.

Allt det här satte naturligtvis fart på den vid det här laget urgamla debatten om spelvåld. Religiösa grupper reagerade hårt på den sataniska symboliken. DOOM kallades "massmordssimulator" och   under slutet av 90-talet gavs spelet skulden för en serie skolskjutningar. Man trodde att den då hårt hypade virtual reality-tekniken skulle möjliggöra simulering av extremt verkligt dödande.


DOOM blev en gigantisk succé. Det var framförallt relativt lätt att få tag på. Shareware-versionen, som bara innehåller första episoden, var gratis och folk uppmuntrades att sprida den. Hemsidor fanns knappt vid den här tiden, men Shareware-versionen gick att ladda ner via FTP-tjänster och naturligtvis inkluderas på CD-ROM (nytt och häftigt!) som ibland medföljde tidningar. Det mest klassiska sättet att sprida spelet var naturligtvis på diskett som kopierades från kompis till kompis. På många arbetsplatser sjönk produktiviteten eftersom folk dels satt och spelade DOOM och dels uppehöll nätverk för att spela deathmatch. Bandbredden var inte mycket att hurra för på den tiden. I slutet av 1995 uppskattades DOOM vara installerat på fler datorer världen över än Windows 95.



Ville man ha hela spelet fick man snällt skicka efter det via postorder och då fick man en hög disketter till.

DOOM blev stilbildande genom att popularisera det förstapersonsperspektiv som senare har blivit standard i krigsspel och många andra genrer. Idag kallar man det First Person Shooter (FPS) men under det tidiga 90-talet talade man om DOOM-kloner. DOOM var inte först med tekniken (den kan spåras tillbaka till 70-talet), men det var det spel där den först kom till sin fulla rätt. Idag är massor av spel FPS: Halo, Call of Duty, Resistance, Far Cry, BioShock, Battlefield 1942, Gears of War och många, många fler. Faktum är att FPS är den ekonomiskt mest attraktiva genren för speltillverkare, eftersom det är störst sannolikhet att ett sådant spel blir en storsäljare. Och de har DOOM att tacka för allt. 


Det här var snygg grafik 1993. 3D tyckte man att det var också.

DOOM har fått ett stort antal uppföljare, expansioner, spin-offs och reboots sedan det släpptes. 2005 kom en filmversion som i tradition med filmer baserade på spel blev en totalflopp. 

Musiken i DOOM följer en ärorik tradition inom spelmusiken. Ett spel utan musik blir en platt upplevelse, men musiken får inte bara fylla ett tomrum. Den måste lyfta spelet, samtidigt som den måste hålla för att höras tusentals gånger om utan att gå spelaren på nerverna. På 90-talet avgjordes ljudkvalitén på en PC av hur bra ljudkort man hade, men spelmusik framställdes fortfarande med enkla medel. Tidens skickligaste kompositörer av spelmusik mötte utmaningen genom att ta inspiration från existerande hitlåtar och låna slingor och hooks från dem. DOOM fick ett klockrent soundtrack som hämtades från 80-talets thrash metal.




Alla måste lyssna!


En av de populäraste aspekterna av spelet var möjligheten att modifiera det genom att bygga egna banor och designa egna fiender. Detta blev möjligt tack vare WAD-filer som innehöll spritar, banor och speldata. Direkt efter releasen 1993 började spelare skapa MOD:ar med hjälp av WAD-filer och snart fanns det tusentals som alla delades via nätet. MOD-makarkulturen var född. Id Software myste.

MODar kunde vara allt från modifikationer av originalspelet för att göra det svårare till att vara mer eller mindre nya spel med andra teman. Det finns DOOM-moddar som är baserade på Star Wars, Alien, James Bond, Batman, Super MarioSonic the Hedgehogfrukostflingor, Teletubbies, Seinfeld och alla knäppa idéer man kan tänka sig och inte tänka sig. 


Idag ska vi ta en titt på den viktigaste av dem alla:



"The ultimate Student Music War stimulator..." W. Gibson

SMusK, eller egentligen Kongl. 1:a SkalärMusikKåren*, bildades 1962 av teknologerna Mats Öhman, Hans Biverot och Leif Pehrsson vid elektrosektionen vid KTH. Den ursprungliga sättningen var trumma, dragspel samt trumma, men så småningom utvidgades orkestern till att innefatta diverse godtyckliga blåsinstrument samt banjo (även andra, obskyra instrument som elbas (!) och piano har förekommit). 

*Ett styrelseprotokoll från 1972 nämner kort grundandet av Kongl. 2:a SkalärMusikKåren. Denna orkesters syfte och existens kan vi bara spekulera om.

Legenden Mats Öhman spelade bastrumma i SMusK i över tjugo år, varefter han fortsatte sin skalära verksamhet som mecenat. Detta gjordes möjligt genom hans post på Vattenfall. Energibolaget har nämligen finansierat majoriteten av alla SMusKs skivor. I gengäld har deras egen orkester, Power Board Stompers, fått medverka på skivorna. Mats Öhman står naturligtvis som grundare för den också. 

Mats Öhman blev med tiden känd som en snällare version av Dr. Mombasa - den höga profilen fanns där men inte den extrema livsstilen. Dessutom har han en egen tidsenhet. En Öhman anger exakt när en ton eller trumslag ska komma, nämligen: ...nnn-Nyss! Den korrekta definitionen är: "Skillnaden mellan när det är och när det borde ha varit". Kan verbalt illustreras med "En, BOM, två, tre, fyr, en, BOM, två, tre, fyr".  

1972 blev Mats Öhman den förste ordföranden för Riks-SMASK, och anses allmänt vara organisationens grundare. Sveriges studentmusiker har denne man att tack för mycket. 

SMusKs karaktär var till en början ganska marschinriktad. Klassiska parodier och 30- och 40-talsschlager, samt den mer eller mindre obligatoriska tradjazzen fanns också i repertoaren. Allt som allt var SMusK en ganska arketypisk studentorkester under 60-talet.



1966 antog SMusK sin uniform. Grön jacka med röda detaljer samt röda byxor. Skaletten hade samma fast med färgschemat inverterat. Bilden är tagen i Qlouaquen - notera inredningen.


Under 70-talet ansågs Promenadorquestern vara studentmusikens kungar på KTH och kanske även hela Stockholm. Musikerna var så skickliga att de kunde supa ner sig, leva jävel och ändå spela nästintill perfekt. SMusK lär ha varit andrahandsvalet som folk som blev ratade av PQ fick börja i. Denna B-orkester har beskrivits som ganska medioker och dessutom tråkig och obizarr. 


Detta förändrades drastiskt under det tidiga 80-talet. SMusK fick in dels ett antal riktigt bizarra typer som ryckte upp orkestern ur folköls- och allsångsmentaliteten, dels ett gäng skickliga musiker som dessutom var kreativa arrangörer. Tradjazzen kom att dominera repertoaren. Dessutom tog man inspiration av LiTHe Blås för en mer publikvänlig scenhumor. PQ utvecklades åt andra hållet. De skickligaste musikerna slutade och ersattes av folk som saknade den tidigare simultankapaciteten. Konserterna fick mycket mer prägel av musikaliska skämt och klassiska parodier. Samtidigt prioriterades äcklet. Det var under denna tid som P-spexet, äckliga väskan och diverse onämnbarheter kom in i bilden. Från att ha varit en något slätstruken studentorkester i skymundan profilerade sig SMusK som både roliga och ösiga. 


1979 flyttade SMusK in i en källarlokal på KTH. Efter ett avloppshaveri där ett stopp i avloppet gjorde att allt bajs från våningarna ovanför hamnade på golvet fick den namnet Qlouaquen och förblev orkesterns ideologiska hemmahamn under de kommande femton åren.  KTH-kören hade också sitt högkvarter där, men det var SMusK som verkligen satte sin prägel på stället. Qlouaquen, eller QL, var mycket stor - det gick ha sittningar med SMusK, Lithe Blås och Chalmers Barockensemble samtidigt!

QL hade flera rum och andra märkvärdiga platser. I muren utanför fanns Doctor's Corner med en avrinningsanordning för överflödigt regnvatten. Denna hade sedan urminnes tider använts som avrinningsanordning för överflödigt urin då den försågs med en svart metallplakett, märkt just "Doctor's Corner". En vag idé existerade om att endast färdigblivna Doktorer (som de båda instiftarna) skulle få urinera i hörnet; denna idé negligerades fullständigt av den icke-doktorerade majoriteten, som dock höll namnet högt i gunst och ära, och ofta spred sin urin över den stolta metallplaketten. 

Längst in fanns Gaskammaren vari instrument, öl och rockar förvarades. Det är inte helt känt vad ursprunget till namnet var. Kanske för att rummet var helkaklat och hade kranar, i stil med tyska "duschrum"? I själva verket var det en ekokammare för akustikexperiment som kunde fyllas med vatten för att justera reverbtiden. Detta gjordes dock aldrig av omtanke för instrumenten.

  
Det var bättre förr!


Dansrummet låg till höger när man kom ner för trappan. Användes huvudsakligen för dans och jam, men även som festlokal, replokal, snickarverkstad, m.m. Väggarna i detta ljust luftiga tempel var delvis klädda med en konstig gammal fototapet eller liknande, ovanpå vilken några hade sprejat orden KUK och ÅBRO*. Vandalerna hade även lämnat sina signaturer, s.k. "tags", nämligen PILSNER-2000 samt ÅDALEN-31, men trots detta lyckades man ej finna ogärningsmännen.

*Åbro var ett av de bryggerier som sponsrade studentorkestrar och deras evenemang under 70- och 80-talen. Bland annat var man med och sponsrade SOF från starten 1973. Åbro har en centraldepå utanför Linköping, och där kunde LiThe Blås hålla större fester, bland annat med SMusK 1988. Ölmärket i helgd av vissa SMusKare efter det. Konkurrenten Pripps kan dock ha sägas vunnit striden om orkestrarna. Titta noga så hittar du den femkantiga Prippsloggan insmugen överallt i orkestersammanhang. KUK behöver ingen närmare förklaring, men det är ändå roligt att poängtera att den här bloggen just nu handlar om att det stod KUK på en vägg i en källarlokal på KTH på 90-talet.

Dessutom fanns det en dörr som ledde ut i Katakomberna, det vidsträckta tunnelsystemet under KTH. Genom att haka av den låsta dörren från gångjärnen kunde man bege sig in i Katakomberna, något som också skedde åtskilliga gånger. Man kunde hamna lite överallt, t.ex. i en mystisk sal med sandstrand och en båtmodell i en bassäng, eller i en reaktor. Nuförtiden påstås Katakomberna vara försedda med larm och rörelsedetektorer, men på den gamla goda tiden hade SMusK åtskilliga fester där. Något som har skett bland KTH-studenter sedan åtminstone 50-talet då man hade gasquer i tunnlarna.

Idyllen i QL stördes titt som tätt av de overallklädda väktarna från Svensk Begravningstjänst, som dök upp med snabba bilar med kraftiga strålkastare, väldiga skramlande nyckelknippor samt en speciell surdryg attityd. De var speciellt ovälkomna och frekvent förekommande när man hade fest eller var ute på nattliga utflykter på KTH:s område. Dessutom ansåg de att plaketten vid Doctor's Corner var en sanitär olägenhet och skulle bort.

1994 tog KTH (överheten) Qlouaquen i anspråk då den behövdes som fläktrum till kylning av det nya datacentret. Det fanns inget annat att göra än att fogligt finna sig i överhetens ohyggliga övertramp. Det var ju trots allt överheten (KTH) som ägde lokalen. För att fira reträtten från denna festborg på ett så värdigt sätt som möjligt anordnades en utflyttningsfest som gått till historien som Qlouaq-utrymningen. Överheten hade vid ett svagt ögonblick yppat orden: "Ni kan väl lämna grejer som ni inte vill ha, byggjobbarna ska ändå städa där innan de börjar". Vilka möjligheter! Ett utflyttningskalas utan att behöva städa!

Festen fortlöpte som de flesta fester fast mer intensivt. Några av kvällens spektakulära händelser var: Gycklet "Killen som hade en farsa som slog sönder allting" - Sprängningen av riskastrullen - Grötkriget i gaskammaren - Betongklumpen på dass - BasKlas rock* murades in i golvet. Det stora priset gick emellertid till gamlingen Farbror Bengt. Han tog med sig en cementblandare till festen. Han hade en vision om att Qlouaquen skulle muras igen, vilket också gjordes med viss framgång.


*BasKlas var en av de mer bisarra typer som började under 80-talet. När han lämnade orkestern beslutade han sig för att slutförvara sin rock i en burk i Qlouaquen. Då denna gick sönder lades rocken i en ny burk som redan innehöll en gammal och mycket rinnande ost. Rocken avlägsnades dessvärre från sin grav av renoveringsarbetarna, men en liten bit av den finns bevarad på hemlig plats.


Qlouaquen syns på omslaget till "Baktakt", en EP SMusK gav ut 1986. Som alltid var Power Board Stompers med. SMusKs hederstamburmajor Lars Lennartsson (1913-1992), som ofta ledde orkestern när den marscherade i t ex SOF-kårtegen, var känd som revyartist och kuplettsångare och har sjungit in över 60 stenkakor med detta innehåll. För en yngre publik är han nog mest känd som rösten åt Grävlis i Dr. Snuggles.


SMusK fick i ersättning ett mindre rum i en barack. Baracken, som låg bredvid Lantmäterikiosken på Drottning Kristinas väg, fick namnet Qaakn. Här hade SMusK ett litet rum med grejer i. Den inre kammaren ("balettrummet") gjordes om till en mysig liten håla och kunde faktiskt rymma upp till tio personer om de var fulla/upprymda nog att negligera alla bekvämlighetsbehov. Här fanns vidare en en större central festlokal där det var svårare att få det mysigt, med vita väggar, lysrör och för mycket yta. Det var där SMusK had sina sittningar i fortsättningen- Den stora festlokalen delade de med många obskyra föreningar med starka intressen: KTH-kören, Malvina, Aktiesällskapet, ett antal småsektioner och framförallt rugbyklubben KTH Rostratus, även kallat Rugbyklop.

Förhållandet mellan SMusK och Rostratus präglades av två grundläggande problem: dels den ideologiska klyftan som alltid uppstår mellan musikanter och idrottsidkare och dels det faktum att Rostratus helt saknade kvinnliga medlemmar. Som en konsekvens av det senare kände rugbykloparna ett oemotståndligt sug efter att hälsa på SMusK när de hade sittning.

Våren 1995 dök Rostratus upp på en Skalärsittning och gladde alla med en ekivok showdans på melodin Singing in the rain samt ett antal vändor av spontan streaking. Detta väckte viss irritation, men riktig konflikt uppstod först på hösten samma år. Då hade SMusK en fest kallad CD-slaget som kickoff inför kommande skivan Get Happy. En berusad rugbyklopare fick för sig att reta en SMusKare genom att säga att han "våldtagit dennes flickvän". Han valde dock helt fel måltavla. Ensidigt, kort men mycket intensivt handgemäng utbröt, följt av blod, gråtande flickvänner, skrik och rop, uppbrott, hemgång, allvarliga diskussioner och handskakning, etc, etc. Efter det var det inga fler konfrontationer även om man på Rostratus' hemsida diskuterade en "returmatch" (!) mot "Snusk eller vad dom heter". Rostratus finns inte kvar idag.

Det tekniska arbetet med Get Happy sköttes av två SMusKare som hette Ludvig "Ludde" Carlson och Mats "Löfvberg" Löfving. Mats jobbade med multimediautveckling och fick en idé om att göra en CD-ROM-partition. Killarna hade spelat en hel del DOOM sedan spelet kom ut och även provat på moddande. Innehållet för CD-ROMspåret var därför givet - en DOOM-mod! Inspirationen fanns ju där. Katakomberna under KTH påminde väldigt mycket om motsvarigheterna i DOOM. De flesta studentmusiker går omkring och föreställer sig världen i studentorkestertermer en stor del av sin vakna tid. Och vem har inte velat skjuta skallen av sina rivaler? Ludde, Mats samt Jonas "Banjonas" Beskow och Cecilia "Cicci" Lilja satte i gång med arbetet. Verktygen var primitiva. Fienderna bestod av oerhört små bitmappar och ljudeffekterna av minimala samplingar. Resultatet är ändå riktigt snyggt med tidens mått mätt. Under slutarbetet satt Ludde och mixade skivan medan Mats ritade kartor till spelet.

Det måste nämnas att Qlouaquen redan hade figurerat i QL, ett datorspel av s.k. textadventure-typ, som tillverkades av Ludde och var klart sommaren 91. I detta spel fick man pröva på en fest i Qlouaquen, med mål att så länge som möjligt upprätthålla lagom berusningsnivå och glädje. En mängd ideologiska och pikanta detaljer fanns; bl.a. kunde man urinera i Doctor's Corner och kasta upp i en påse med en stickning i. Spelet var väldigt internt och mycket av spelglädjen byggde på igenkännandets glädje. QL var gjort för gamla VAX-datorer och finns inte bevarat idag.


The quest for Qlouaquen var tänkt som bonusspår på Get Happy. På den tiden var man tvungen att lägga CD-ROM spår först på skivan av oklar anledning. Tyvärr blev något fel med spåret varför man fick lov att ladda ner modden från en hemsida istället. 

SMusKs rika historia i kombination med mer sentida händelser fick bli grund för innehållet och bakgrundshistorien i The quest for Qlouaquen. And so our story begins...

Efter en fest i Qaakn, där du givetvis druckit för mycket igen, vaknar du upp med huvudvärk och en märklig dröm kvarhängande i bakhuvudet. Du drömde att Qlouaquen inte alls blivit fläktrum, utan hade intagits av studentmusiker från andra orquestrar, drivna av de ondaste makter. SMusK hade blivit förpassat till Qaakn för att de Onda skulle kunna härja fritt i de ädla lokalerna.

I drömmen så ställde du dig på bordet och deklarerade att du hade en övernaturlig makt att använda musiken som vapen och nu så skulle det tamejfasen bli åka av. Sedan ramlade du under bordet och somnade.

Tyvärr måste det ha funnits orquesteröverlöpare på kalaset, och de onda fick nys om sin nära förestående utplåning och skickade sina smådjävlar Svensk Begravningstjänst för att slå ned motståndet. Det lyckades ganska bra och du blev ensam kvar där du låg under bordet. De Onda satte en förbannelse på Qaakn och du skulle döden dö innanför dess väggar. Detta var så hemskt att du vaknade...

"Mycket märklig dröm" tänker du och börjar packa dig hemåt. Då märker du att det inte går att öppna ytterdörren. Du hör konstiga ljud, och det ser INTE ut som det brukar. En tanke gnager sig långsamt fram: Det kanske inte var en dröm ändå...

Något är helt klart fel. Du söker efter ett tillhygge, men hittar bara en flöjt. Här krävs Rambo-takter. Du inser att du bara har ett alternativ:

Att hitta till Qlouaquen och besegra de Onda Makterna på helig mark!







De Onda

Svensk Begravningstjänst
Dessa apor i uniform har en förmåga att dyka upp med sina skramlande nyckelknippor och fråga efter leg, när man minst av allt vill det...


Motsvarar i DOOM: Zombieman



Rugbyklubben
KTH:s stolthet, Rugbyklubben Prostatus, är dödliga i närstrid, med sina väldiga muskler och röda Y-frontkallingar...


Motsvarar i DOOM: Demon



Osquar Mutter
Purpurbödlarna från Maskinsektionen, höga på Snuff och försedda med skarpladdade klarinetter...


Motsvarar i DOOM: Shotgun guy



PromenadOrquestern
Den typiske PQ-aren spelar inget instrument, men slungar maränger med förödande resultat. Vågar du besöka PQ-bussen - och SQRUBBEN...?


Motsvarar i DOOM: Imp



Kårsdraget
Djävulska, seniga gråhårsmän som svävar fram med hesa skratt och avslagna Pripps Blå...


Motsvarar i DOOM: Lost soul


Wijkmanska Blecket
Döds-dynamitarderna från Uppsala! Under den prydliga sjömansblusen döljer sig en kropp full med vidriga ting, som han gärna delar med sig av...


Motsvarar i DOOM: Cacodemon



Axelbandet
Hafft ni? De randiga finnarna är skräckens ikoner inom studentmusikvärlden. De är störst, de är skitigast och deras maränger svider värst, ety de dricker de ondaste safterna...


Motsvarar i DOOM: Baron of hell






Såhär upplevdes en kvintett av studentorkestrarnas elit under 90-talet, och förutom att Osquar Mutter inte finns längre har inte mycket förändrats. Promenadorquestern upplevdes som äckliga, Kårsdraget som en pensionärsförening, Wijkmanska Blecket som extrema och Axelbandet som helt enkelt värst.


Det är inte bara monstruösa studentmusiker som står i din väg. Bandesignen kommer att sätta din intelligens på hårda prov.


Vapen

 Flöjten

Liten men dödlig. Med en djärv drill tar du dig an väktare och en och annan O-M'are - men sen...?

 Klarinetten

Den klassiska dräparen inom studentmusiken. Joina Goodman, Bigard och den Wederstygglige Wickman i deras djävulska Doddsbrigad!

 
Trumpeten

Med den mässingsglänsande kravalltrumpeten spetsar du lätt fienden på trippeltunga, skyhöga C:n.

 The Galway Gun

En hög med flöjter, lite silvertejp och -Let's Rock! Spruta fyrstrukna c# och se kritikerna falla för dig...

 Trombonen

Drag och skjut! med senaste nytt från Conn Military Technologies, Inc. Denna veritabla basun-best klarar det mesta - till och med påstrukna pedaltoner.

 Den Mektig Tuba

Nu har du chansen att träna på Richter-skalorna! Marken skakar, Byggnader falla och de Onda bli till gelé inför dig och din tuba. Grattis!



Den Mektig Tuba är naturligtvis motsvarigheten till BFG9000 (Big Fucking Gun), den massiva plasmakanonen som utplånar det mesta med ett enda skott. BFG9000 är ytterligare ett arv efter DOOM i åtskilliga andra spel. Det är dessutom en mem som lever sitt eget liv än idag.



"BFG" kan även stå för boken Big Friendly Giant av Roald Dahl.

BFG9000 i all ära, men det som satte DOOM på kartan (och satte fart på debatten om spelvåld för femtielfte gången) var motorsågen.

Jag vet att det här är DOOM II men bilden är för häftig för att inte använda.


Motorsågar som vapen i skräckfilm började dyka upp under sent 60-tal, men det var Motorsågsmassakern (1974) som verkligen cementerade konceptet i populärkulturen. Under tidigt 80-tal började hyrvideomarknaden komma igång, och då blev Motorsågsmassakern själva sinnebilden för det nyfuntade begreppet videovåld. 

1982 blev Motorsågsmassakern TV-spel till Atari 2600, och naturligtvis flyttade diskussionen med till spelmediet. Speciellt som man spelar som Leatherface, motorsågsmördaren själv!

Hittills hade det alltid varit skurkarna som varit motorsågsbeväpnade. Dennis Hopper bekämpade kannibalfamiljen Sawyer med motorsåg i Motorsågsmassakern II 1986, men nästa verkligt stora milstolpe i motorsågsestetiken kom med Evil Dead II (1987), där hjälten Ash bestämmer sig för att sluta springa från de onda andar som förföljer honom och slå tillbaka i stället. Han har förlorat sin högra hand och ersätter den med en motorsåg. Scenen plagierades och parodierades i otaliga filmer, vilket befäste motorsågen som symbol för viljan och förmågan att kämpa mot fiender som tidigare varit helt omöjliga att besegra.

DOOM var det första spelet som överförde just denna symbolik till spelvärlden. Motorsågen är verktyget som övervinner rädslan, injagar skräck i skräcken och får hjältens mod att strömma till. Och i studentorkestervärlden råkar det ju finnas ett instrument med samma egenskaper:


Inga blommor växer på en sjömans grav.

Som om det detta inte vore nog för att skapa den där äkta studentorkesterstämningen finns också en hög med prylar som fyller exakt samma funktion som i verkligheten:

Prylar

 
Pilsnert

Stärker dig när du känner dig lite svag. Som vanligt...

 
Backen

Precis som en Pilsnert, fast flera. När det känns riktigt motigt, lägg i Backen.

 
Spriten

Spriten är en mäktig vän i svåra stunder. Den Vederkvicker din kropp och väcker vackra tankar.

 
Den Onda Saft

Denna saft är röd, och det är vad den får dig att se! Likt vikingarnas flugsvampar gör dig Saften till en rasande furie och alla dina ovänner faller för dina talande nävar.

 
En Grov

I Norrland tar man det lugnt. I Norrland tar man en Grov. I Norrland mår man bra. Punkt.

 
PBS-Medaljen

Ju mer medaljer man har, desto svårare blir det för skurkarna att träffa ditt bleka fläsk. Mats  Öhman klarar allt! (PBS = PowerBoard Stompers)

  De Ideologiska Tröjorna

Vävda av Kevlar som lagrats i Qlouaquen skyddar dessa legendariska klädnader din lekamen mot allsköns utsöndringar.

 SMusKii Uniform

När omgivningarna börjar te sig olägna, så ta på din uniform. Bevarar din Ideologiska Integritet* i alla väder.

 
Noter

För att spela Dödens Musik på dina instrument behövs Noter. Utan Noter, ingen Musik.

Notpärmen

Varför lösblads-system? Hur många gånger har inte du stått utan rätt noter vid rätt tillfälle? Och alldeles för få? Sätt stopp för dessa pinsamma situationer med Skalärmusikens Specialdesignade Notpärm! Endast 495:-
Och om du ringer inom tio minuter så får du även ett snyggt partitur på köpet!



*Vad begreppet ideologi innebär i studentmusikkretsar är svårt att beskriva och definitioner kan variera vilt. Det hela kan sammanfattas som viljan att hålla fast vid fixa idéer, märkliga traditioner och underlig humor. Om du delar idéerna som beskrivs i den här bloggen är du nog ganska ideologiskt renodlad.


Den här modden får fem av fem stjärnor!


Nu har ni väl hunnit bli rejält sugna på att spela The quest for Qlouaquen själva?

Att spela DOOM på dagens operativsystem kan vara knepigt. DOOMs spelmotor kördes på MS-DOS och moderna operativsystem stöder DOS-mjukvara dåligt eller inte alls.

Men det finns lösningar. Det är ju trots allt en sport att porta DOOM så att det kan spelas på miniräknare, laserskrivare, bankomater, digitalkameror, ipods, bildatorer, termostater, ultraljudscanners, oscilloskop och allt som har en skärm*.

*Teknologer och datavetare! Hur många konstiga prylar kan ni köra The quest for Qlouaquen på?

Det enklaste sättet (om du inte har en gammal fullversion av DOOM och en dator med MS-DOS alltså) är att spela via Steam. Steam är, om du inte redan visste det, en plattform där du kan spela och ladda ner tusentals gamla och nya spel billigt eller gratis.



Du behöver:

DOOM på Steam. Du behöver bli medlem och installera Steam, sedan köpa och installera Ultimate DOOM. Klart värt de 9,99 € det kostar.

DOOM-porten ZDOOM. GZDoom v.3.1.0 funkar utmärkt. Gratis är den också.

DOOM-wadden The quest for Qlouaquen (QLWAD.WAD). Kan hämtas här. Också gratis.


Så här gör du:

Extrahera filerna från ZDOOM till en egen mapp.

Släpp filen QLWAD.WAD på gzdoom's exe-fil (enda filen som markeras med en gubbe).

Klart!


ZDOOM hittar automatiskt Steam-filerna och startar modden. Nu är det bara att börja spela. Hela spelet innehåller fienderna och de andra prylarna med studentorkestertema, men de bekanta studentorkesterplatserna hittar du i Episod 2 - The quest for Qlouaquen. De tre första banorna i episod 2 är själva modden.

Bussqualas!

The Quest for Qlouaquen blev naturligtvis ett kultfenomen i studentorkestervärlden. Detta inspirerade en uppföljare i form av en mod till DOOM II. Den skulle heta SOF 99 - festival of DOOM. Som namnet antyder skulle spelet utspela sig på SOF 99, där den ensamme SmuSKaren löper över det väldiga Folkets Park i Linköping*. Eftersom DOOM II innehåller fler fiender skulle orkestergalleriet utökas med LiTHe Blås, Alte Kamereren, Chalmers Barockensemble och Dragskåpet. Man kan dessutom beväpna sig med dubbelhagelgevär som i den nya modden skulle representeras av saxofon. En ytterligare förbättring jämfört med ettan var att bossarna också skulle vara studentmusiker, som till exempel, Detlef, Dr. Mombasa och Kalle Jönsson! (Från Dragskåpet) Gänget satte igång med att rita kartor till den nya modden som skulle bli klar innan SOF 99 men tyvärr rann det hela ut i sanden. Det hela kom till en karta över Folkets Park samt teatern, komplett med bänkrader och scen.

*SOF förlade spelningar i Folkets Park redan 1982, men 1995 flyttades hela festivalen dit. Det fortsatte fram till 2009, utom just SOF 99 som ägde rum på regementsområdet Garnisonen. Sedan 2011 är SOF tillbaka på Campus Valla, där det hela började 1973.


Ungefär år 2000 byggde ett antal SMusKare i hemlighet en övervåning till Qaakn. Detta synnerligen olagliga bygge döptes till Quuquen och invigdes diskret men intensivt. Tyvärr upptäckte Svensk Begravningstjänst Quuquen 2003 och SMusK blev av med Qaakn också. Lokalerna reducerades till förrådsskrubben Quuren.


1980 valde SMusK ett fettsvansfår till sin officiella symbol, som en kompromiss då man var oeniga om vad som skulle representera orkestern på T-shirts och collegetröjor. De bredsvansade fettsvansfåren är en grupp framavlade fårraser som har en extra fettreserv i svansen. vilken hjälper dem att överleva de extrema väderförhållandena på de centralasiatiska stäpperna. SMusKs eget får fotograferades dock av en blivande SMusKare under en semesterresa i Skottland 1972 och hade använts under Quonserten 1979. 


Med minskande intresse för studentmusik under 00-talet gick också SMusKs aktivitet ner och den sista spelningen blev på SOF 2009. Aktiva SMusKare var då i minoritet.

SMusK har dock en aktiv gamlingsförening och orkestern dyker upp när man minst anar det, så om du besöker orkesterfester flitigt kan du få se dem. Och inte minst höra en riktigt bra orkester.



Källor: 

Intervjuer:

Ludvig Carlson, 2017-10-12

Mats Löfving, 2017-10-12



Carlson, Ludvig. 2012. SMusks historia i punktform.

doom.wikia.com/wiki/Doom_music

Encyclopædia Scalarica

Hall, Tom. 1992. The DOOM bible.

Mott, Tony. red. 2010. 1001 Video games you must play before you die. Cassell Illustrated. London.

https://en.wikipedia.org/wiki/Chainsaws_in_popular_culture

sv.wikipedia.org/wiki/Doom

Wilhelmsson, Carl. red. 2010. Konglig elektrosektionen 100 år.

http://wiki.smask.nu/Smusk





Appendix 1:

SMusK var flitiga skivutgivare. Här följer en mer eller mindre komplett diskografi för samlaren:



Skrep1, SKREP1 med SMusK i stereo 

Sida 1
Les Chats Sauvages/Wild Cat Blues (Williams)
Alexander/Alexander's Ragtime Band (I Berlin)

Sida 2
SKREP-Valsen (S Thuringer mfl.)
Can't go wrong (G. Stephens)


Skrep2, BAKTAKT med SMusK, Power Board Stompers och Lars Lennartsson 

Sida 1
I'm gonna sit right down and write myself a letter (F. Ahlert, H. Felder)
Mit den peng und dem radiradibumbumbum

Sida 2
Sormland Forever (Södermanlads Regementes Marsch) (C.A. Lundvall) (PBS)
Calle P (J.F. Wagner) (Lars Lennartsson sång)


Skrep3, Vattenfalls Driftvärns Marscher 

Sida A
Vattenfalls Driftvörns Marsch (Åke Dohlin) (Marinens Musikkår i Karlskrona

Sida B
Vattelfalls driftvärns Liniemarsch (Bengt Uddberg) (SMusK)


Skalp1, SKALP1 med SMusK 

Sida 1
Standby (Arnold)
AIDA (Verdi, text: Nyman)
Wien Bleibt Wien (Schrammel)
Berliner Luft (Lincke)
Under Dubbelörnen (J F Wagner)
Pomp and Cicumstances (Elgar)

Sida 2
Champ agre galopp (Lumbye)
Margie (Conrad - Robinson, text: Davis)
Creole Love Call (Ellington)
Dinah (Akst, text: Lewis-Young)
Tin Roof Blues (Pollak - Brunies)
American Patrol (Meacham)


Skalp2, SKALP2 med SMusK i Sverige och Israel 

Sida 1
Happy Days... (ager)
Klarinettpolka
Angry (Cassard)
Basin Street Blues (Spencer, Williams)
El Gato Montes (Penella)
Washington and Lee Swing (Allan, Sheafe, Robbins)

Sida 2
Svens pur'e (Gärdebylåten [Olsson], Ack Värmeland [Randell], Calle Schewens Vals [Taube])
Gånglåt från Skeppsholmen (Reginamarsch [Urbach])
Heckel Bröckel (Ramel)
Grass Windower Blues (Ramel) Engels text av Percy Pettersson
Frog-i-moore Rag (Morton)Wolverine Blues (Morton, Spikes)
...are here again (Ager)


Skalp3, Jubelquonsär 19 & 22 April 1972 

Sida 1
Ada (Verdi - Nyman)
Les Lesions Dangereuses (Walter)
Maple Leaf Rag (Joplin)
Blommiga kalsonger (Jolinder - Karl Ewert)
The Stripper (Rose)

Sida 2
Jonny (Hollaender)
Två små röda rosor (Weiss - Karl Ewert)
Paper Doll (Black)
Basin Street Blues (Spencer)
Noonlight Serenade (Miller)
C-Jam Blues


Skalp4, SKALÄR musiken 

Sida 1
Osquars Backe Stomp (Jan Pont'eus)
I'm gonna sit right down and write myself a letter (Young/Ahlert)
All of me (Simmons)
Kongl 1. Skalärmusikkårens defileringsmarsch (CA Lundvall)
Jag kommer ikväll under balkongen (Axelsson/Söderblom)
Jag är ett bedårande barn av min tid (Sylvain)
Ain't Misbehavin' (Waller/Brooks)
Black Magic Woman (Green)

Sida 2
After you've gone (Layton/Creamer)
They can't take that away from me (Gershwin)
Major bleibt luft over pomp under kungliga Radetzkis alte stripes (Staffan Thuringer)
Sunday (Miller/Cohen/Stein/Kreuger)
Kycklingpolka (Ågren)
Margie (Conrad/Robins/Davis)
At the Jazz Band Ball (La Rocca/Shields)
Punschvalsen (Jan Pont'eus)


Skalp5, Memries of Elektro 

Sida 1
Who walks in when I walk out
En stackars Dragbasun
Twilight Time
Vad en liten gumma kan gno
Deep Purple
Tiger-Agg (Tiger Rag)
Harlem Congo
Min hustru blir bara tungare

Sida 2
El av mig (All of me) (PBS)
Bei mir bist du schön (PBS)
Give me 5 minutes more (PBS)
Familjen Krokodil
That's a plenty
Jag vill ha en horntrio
Hudiksvall
Secret Love


Skalp6, Grüße aus Wien 

A-Seite
Ich Traüme (Jeg drömmer om en natt med Julio Iglesias) (B Borg)
The Stampede (F Henderson)
On the sunny side of the street (Fields, McHugh)
Mit den peng (und die radiradibumbumbum) (L Sarony, H Felder)
All of me (Simmons)
I'm happy as the day is log (Kpehler, arlen)

B-Seite
Hawaiian war chant (Noble, Leileichaku)
Sunday (Miller, Cohen, Stein, Kreuger)
I've got rhytm (Gerscwin)
After you've gone (Layton, Creamer)

Power Board Stompers:
At sundown (W Donaldson)
St. Louis Blues (W,C, Handy)
Smoke Rings (Washington, Gifford)


Skalp7, SMusK med LiTHe Blås 

Sida 2

Power Board Stompers:
In the Mood (Garland, Razaf)

LiTHe Blås:
Everybody loves my baby (Palmer, Williams)
Fråga mig inte varför (B. Ericsson, E. Sandström)
Hillaballoo (Hullabaloo) (W. O'Kees, B. Dolan)
PlattnosNisse (Clifford, Ford, Cliffe, Formby/Alfredsson, Danielsson)
På den sköna blåa donnan (An der schönen blauen Donau) (Strauss)
The man from Harlem (W. Hudson)

Sida B

SMusK:
Is you or is you ain't my baby (Austin, Jordan)
Polka Dot Rag (Bechet, Sissle)
När tvenne hjärtan slår samma slag (Jules Sylvain, Gösta Stevens)
Cocktails for two (Johnston, Coslow)
Goin' to town (Prince, Mooney)

Power Board Stompers:
Cupol Boogie (G. Hoffsten)
Skid Dat de Dat (L. Hardin)


Skald1, A Selection of the very best of the greatest hits of Skalärmusiken 1962-1992 

1...ADA (Verdi) [Skalp3]
2.
Who walks in when I walk out (Hoffman, Freed) [Skalp5]
3.
Mit den peng und dem radiradibumbumbum (Sarony, Felder) [Skrep2]
4.
När tvenne hjärtan slår samma slag (Sylvain, Stevens) [Skalp7]
5.
Wien Bleibt Wien (Schrammel) [Skalp1]
6.
I'm as happy as the day is long (Koehler, Arlen) [Skalp6]
7.
Brännvinsmarschen (Trad. P. Åkerlind) [SMASK4]
8.
Jag vill ha en horntrio (H.J. Nilsen) [Skalp5]
9.
...are here again (Ager) [Skalp2]
10.
The Stampede (Henderson [Skalp6]
11.
Major bleibt luft over pomp under kungliga Radetzkis
alte stripes (Thuringer) [Skalp4]
12.
I'm gonna sit right down and write myself a letter (Ahlert, Young) [Skrep2]
13.
Jag kommer ikväll under balkongen (Axelsson, Söderblom) [Skalp4]
14.
Cocktails for two (Johnston, Coslow) [Skalp7]
15.
Goin' to town (Prince, Mooney) [Skalp7]
16.
After You've Gone (Layton, Creamer) [Skalp6]
17.
El av mig (Simons, Nilsen) [PBS]
18.
Kom be oss om hjälp (Secunda, Hedensträm) [PBS]
19.
Tin roof blues (Howard, Melrose) [PBS]
20.
When you're smiling (Shay, Goodwin) [PBS]
21.
Five foot two (Henderson, Lewis, Young) [PBS]
22.
Extra bonuslåt: "Djungeln"!!! (P. Jordgubbsson) [Skalp7]



Skald2, Get Happy 
Om skivan... 




Skald3, Bara Goa Gubbar 3 

SMusK
Blackstick (Bechet, Arr: Ludvig Carlsson)
Copper Coloured Boy (Davis-Coots, Arr: Hans-Jakob Nilsen)
When I walk out (Hoffman, Freed Arr: Cecilia Lilja)
Limehouse Blues (Brahan, Furber Arr: Per Åkerlind & Ludvig Carlsson
I lost my girl from Memphis (Trad, Arr: Richard Hellberg)
It don't mean a thing (if it ain't got that swing) (Elling, Mills Arr: John Lundbäck)
Indianer (Hanley, MacDonalds Arr: Per Êkerlind Text: "Getingbräda Brothers")
Cotton Tail (Ellington, Arr: Lundvig Carlsson)
I Egyptens mystiska land (Ketelbey Arr: Lundvig Carlsson & Per Åkerlind, Text: Fredrik Gustavsson)
Black Bottom Stomp (Morton Arr: Richard Hellberg)
Necessary Evil (Lorber, Silbar Arr: Ludvig Carlsson)
Franklin D Roosevelt Jones (Rone Arr: Per Äkerlind Text: Fredrik Gustavsson) 
Love in Swingtime (Lambert, Rickard, Mills Arr: Ludvig Carlsson)
I found a new baby (Trad. Arr: Per Äkerlind & Ludvig Carlsson)

Ornö Spelmän Calle Schevens vals
Medan stjärnorna på himlen stiga opp
Mabbes Hambo
Klagan från Sumptunnan

JazzSupport El av mig

Urskalärerna med Sabinorna
Chattanooga Choo Choo
Sentimental Journey
Jag sjunger en sång


Skald4, Student Musik Power 

Inspelad under 2001.

LiTHe Blås
CD-ROM! Spela inte detta spår!
CD-ROM! Bitte Nicht Abspielen! Achtung!
1
Flygmaskinen2
Hillaballoo3
Mucho Gusto4
I en sal på lasarettet5
Under blågul fara6
Skalärmusiken
7Jumpin' at the Jubilee
8King Porter Stomp
9Tarzan of Harlem
10Doin' the Jive
11Work Baby Work
TTÜ Puhkpilliorkester
Helmi12
Õige valik (Right choice)13
Puhkus Viljandis (Vacation in Viljandi)14
Peagi saabun tagasi (Soon I'll return to you)15
Laul (Song)16
Ära eksi sammuga (Don't mistake on the step)17
Urskalärerna
18The midnight sun never sets
19Aint misbehavin'
20B-blues
21Satin Doll





Du orkade läsa ända hit! Din belöning som trogen läsare blir fuskkoderna till The Quest for Qlouaquen. Det är samma som för vanliga DOOM, fast roligare.


KodEffekt
IDFAAlla instrument, full ammo, 200% armor
IDKFAAlla instrument, full ammo, 200% armor, alla nycklar
IDBEHOLDAKarta
IDBEHOLDSFör god att kolsyra
IDDQDGOD MODE!!!
IDDT (första gången du slår koden visar den kartan, andra gången fiendernas position)Kartan - med fiender
IDMYPOSVisar din position på kartan
IDCHOPPERSInga blommor växer på en sjömans grav!
IDBEHOLDVTillfällig odödlighet
IDCLEV## (första # är för episoden,andra # för kartan)Välj bana
IDBEHOLDLMörkerseende
IDCLIPIngen clipping, dvs du kan gå genom väggar
IDBEHOLDIOsynlighet
IDBEHOLDRSMusKii uniform
IDMUS## (första # är för episoden,andra # för kartan)Byt musik


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar