Brunk 60 år - och lite till

Den 13 oktober 2021, mitt under brinnande pandemi, fyllde Brunk 60 år. Det gick inte ha något jubileum då, och det var heller ingen som tänkte på det. Datumet för den första Brunken har inte varit allmänt känt, och dessutom har det ofta angivits felaktigt som 1960 i mer sentida källor. Hösten 2023 blev jag tillfrågad av OK-ordföranden om jag ville skriva en text om Brunks historia. Här följer den texten. 

Den här artikeln finns även som en liten bok OK tryckte och gav till varje orkester på Brunk 2024.

 

 

62 år av Brunk, logga/tygmärke designad av Malin Andersson från Tupplurarna för jubileumsbrunken 2024. Inspirationen kommer från en viss samtida internetlegend.

Studentorkestervärldens livsblod har alltid varit dess mötesplatser. Den tidiga studentorkesterkulturen växte till genom möten på 50-talets studentkarnevaler i Lund och Stockholm. Man hade oftast fullt upp med hitta till sina egna spelningar, så denna tidiga kultur utgjorde ett löst sammanhållet nätverk där de olika orkestrarna kände till varandras existens, men inte hade särskilt mycket kontakt utöver det. Att man kände varandra över orkestergränserna som idag var ovanligt.

På 60-talet utvecklades situationen till en annan. Det hade då uppstått så många studentorkestrar att man ville göra något gemensamt. Under decenniet växte ett antal tajtare nätverk av orkestrar fram, antingen mellan orkestrar i samma stad eller bland till exempel teknolog- eller tandläkarorkestrar. Det första av dessa nätverk uppstod i Uppsala.

13 oktober 1961 bjöd Kruthornen in Hornboskapen till orkesterfest på V-dala nation. Nu har Uppsalas 400-åriga nationskultur alltid varit sådan att man gärna håller sig till sin egen nation, och samarbeten mellan dessa är långt ifrån någon självklarhet. Friktion, provinsialism och rivalitet, även om den oftast är skämtsam, förekommer ständigt. Det här mötet var inget undantag. ”V-Dala?!? Dit går jag bara om jag får sitta mellan två sörmlänningar…” lär Hornboskapslegenden Bjarne Forss ha sagt när inbjudan kom. Tillställningen sågs också som en tävling och vem som egentligen vann är föremål för subjektiva tolkningar.

Man bjöd in vanliga studenter som publik. ”Brunkation” kunde läsas på affischer som sattes upp över hela staden. Detta ord hade funnits tidigare i Uppsala och dess uppkomst har tillskrivits flera personer. Den som oftast nämns är Olle Pahlin, känd från Mosebacke Monarki och medlem av Gästrike-Hälsinge nation. Eftersom ingen visste vad ”Brunkation” betydde före 1961 fanns också flera tolkningar. ”Omstörtande verksamhet under fantastiska former” och ”går det åt helvete ska det gå med musik” är två av dem. Men från och med orkestermötet blev Brunkation namnet på när två eller fler studentorkestrar träffas och spelar.

Den första brunkationen blev en succé. V-Dalas festsal var fullpackad. Konserten spelades in och Hornboskapens låtar finns på orkesterns första skiva, Hornboskapen in Hi-Fi, från 1962. Det är för övrigt den första studentorkesterskiva som spelats in av en uppsalaorkester. Efter konserterna hölls en bankett som lär ha avbrutits av polisen frampå småtimmarna.

1962 bjöd Hornboskapen igen. I mars 1963 var det åter dags på V-Dala. Vid sexan hölls långa obegripliga tal och studenter slängde titlarna med gästande professorer på herrtoaletten. Brunk – förkortningen dyker upp i skrift första gången 1969 - hade blivit tradition.

Senvintern 1964 växte Brunk rejält. V-Dala stod som värd och Promenadorquestern, Hornboskapen, Glasblåsarna, Phontrattarne och Kruthornen deltog. Nationen var återigen packad med publik som utöver de individuella konserterna fick höra de fem orkestrarna spela Alte Kameraden tillsammans. En vecka senare revs V-Dalas gamla nationshus.

Nästa Brunk ägde rum i V-Dalas nya (nuvarande) nationshus någon gång 1965-68. Foton från tillställningen visar att åtminstone Mercblecket och Hornboskapen deltog utöver Kruthornen själva. Vaga och föga detaljerade källor nämner även Kårsdraget.

 

Foto från en Brunk i V-Dalas nuvarande nationshus, på den scen där Brunk går idag. Bilden är tagen någon mellan 1965 och 1968. Här ser vi Mercblecket från Handelshögskolan i Stockholm. Observera den civila publiken.

 

I november 1969 gick Brunk för första gången i universitetsaulan. Hornboskapen, Glasblåsarna, Phontrattarne och Kruthornen deltog. Stora plakat med ordet BRUNK hade suttit uppe i flera veckor innan. Vid inmarschen i aulan sjöng de totalt 80 musikerna Dåne såsom åskan, bröder och som avslutning sjöng man Rosen av Arne Quick. Efteråt var det sexa på V-Dala.

En känd radiogubbe vars namn ingen minns var anlitad för att spela in konserten, men vad som hände med inspelningen är mycket oklart. Enligt en källa försvann bandet på något sätt. Enligt en annan finns delar utgivna på någon av Kruthornens skivor. TV lär ha varit där.

Den göteborgska motsvarigheten till Brunk, GSOF (Göteborgs StudentOrkesterFestival) räknar sin historia från 1968. Dock vet man att göteborgsorkestrarna hade lokal uttagstävling till Lundakarnevalen så tidigt som 1962.

Nästa kända Brunk ägde rum i november 1972 på Norrlands nation. Alla nationsorkestrarna var där, enligt Snerikes nations majhälsning 1973. Hösten 1975 var Brunk tillbaka på V-Dala.

Här är det läge att stanna upp och påpeka det faktum att ordet Brunk hade ganska bred betydelse på 60- och 70-talen och kunde syfta på alla tillfällen när två eller flera orkestrar spelade tillsammans. En källa – som dock är skriven långt senare – nämner att brunkationer anordnades varje termin under 60-talet. Om det döljer sig okända brunkationstillfällen eller bara dåligt minne bakom detta påstående är oklart. 

Ett exempel på det är en kortlivad tradition som hette S:t Larskarnevalen, och som gick av stapeln på vårarna 1972-1975. Det innebar att alla nationerna på S:t Larsgatan (Snerikes, Smålands, Göteborgs, Uplands, V-Dala och Kalmar) öppnade dörrarna för tombola, lekar, dragkamp och cirka tvåtusen biljetter såldes. Karnevalen hade en brunkation som stående inslag, och denna sågs som en tävling mellan nationsorkestrarna. Den enda kända detaljen är att Hornboskapen vann över Glasblåsarna 1973. På kvällen var det dans i samtliga nationshus. Till slut fick myndigheterna reda på vad som pågick på S:t Larskarnevalen och satte stopp för den. Man fick nämligen inte släppa in allmänheten på nation hur som helst.

Ett annat exempel är Studentmusikens dag som etablerades av stockholmsorkestrarna 1972. I Gustaf Linders c-uppsats Studentorkestrarna i Sverige (1975) kallas den gemensamma konserten i Kungsträdgården på studentmusikens dag 1974 för Brunkation.

I maj 1977 ägde Studentorkesterfestivalen (STORK) rum i Uppsala för första gången. Sedan starten 1973 hade den gått i Linköping, men eftersom det blev svårt för LinTek att anordna festivalen varje år fanns det en önskan om att den skulle alternera mellan olika städer. 1977 fyllde Uppsala universitet 500 år och det var ett ypperligt tillfälle att ha en studentorkesterfestival. Christer Hjorth från Kruthornen var den som drog festivalen till Uppsala. jorthUniversitetet sponsrade ekonomiskt och alla nationerna var positiva till att vara värd för festivalen. Studentlivet i staden var på uppgång vid den här tiden, efter en svacka under 60-talets andra hälft. Det fanns ett stort intresse för nya studenttraditioner. Vid den här tiden hade STORK fortfarande Concerto Grosso, en stor konsert för allmänheten där alla orkestrar gjorde ett kort framträdande. Konserten spelades in och gavs ut på LP-skiva. Eftersom alla orkestrar spelade tillsammans och universitetet fyllde 500 år fick skivan heta BRUNK 500. 

 

 

Förr i tiden var Brunk inte bara en angelägenhet för orkestrar utan också allmänheten, så man affischerade noggrant och biljetter såldes på Lundequistska bokhandeln. Här är affischen från Brunk 1978.

25 november 1978 återvände Brunk till universitetsaulan. Nästa Brunk ägde rum 1981 men platsen är okänd. Fenomenet Brunk utvecklades vidare under 80-talet. Vid den här tiden fanns en någorlunda utmejslad tradition med Brunk vart tredje år, vilket innebär att det bör ha varit en Brunk 1984 även om det i skrivande stund inte finns någon källa på den. Andra källor nämner dock Brunk 1987 och 1990. Den sistnämnda gick på hösten. Studentorkestervärlden, och studentikos kultur överhuvudtaget, upplevde en guldålder under 80-talet, men traditionen med stora brunkar verkar ha varit i svajning. Tidigare hade de varit publiksuccéer, men nu svek publiken. Det låg nämligen an på orkestrarna att sälja biljetter och det orkade de inte göra.

I mitten av 80-talet, när publikunderlaget för Brunk började svikta, hade Christer Hjort tröttnat på att befinna sig i studentorkestervärldens centrum och dragit sig tillbaka. Han hade varit generalsekreterare för region Uppsala i Riks-SMASK sedan 1976 och aldrig fått någon efterträdare. Information från Riks-SMASK nådde inte orkestrarna, kontaktuppgifter uppdaterades inte och möten hade aldrig förekommit överhuvudtaget. Allt arbete med STORK och Riks-SMASK utfördes inom kretsen runt Christer Hjorth. Nu var situationen ohållbar och missnöjet stort. 

1987 tog Jonas Förare och Katarina Bäcklund Stålenheim från Wijkmanska Blecket initiativet till att bilda OrkesterKonventet (OK) som paraplyorganisation för uppsalaorkestrarna. OK verkar ha tagit över ansvaret för BRUNK redan från början och har det än idag.

Dessutom uppstod fenomenet Mini-Brunk vid den här tiden. Det innebar att två eller tre orkestrar samlades för ett gemensamt framträdande på någon nation. Mini-Brunk var oftast en dansspelning eftersom det fanns en enorm efterfrågan på dansmusik som i sin tur styrde utvecklingen av studentorkestrar till att bli storband. Troligen var det Wermeslaget från Värmlands nation som startade traditionen. Mini-Brunk fick dock vissa studentorkesterlegender att gå i taket. ”Termen ‘Brunk’ inkluderar alla orkestrar”, hette det. ”Den är odelbar.” De var dessutom noga med att alla orkestrar skulle spela en låt tillsammans.

Men traditionen fortsatte och det kan vara anledningen till att 90-talet förde med sig en ny, eller eventuellt nygammal, syn på Brunk. Varje gång två eller tre orkestrar hade gemensamma spelningar på någon nation kallades det Brunk. I mitten av 90-talet kunde detta inträffa flera gånger per termin. 1991 nämner källorna för första gången Jättebrunk, 23 februari på Norrlands nation. Då samlades samtliga Uppsalaorkestrar och med tiden blev det så att Jättebrunk hölls på våren udda år som uppvärmning inför SOF i Linköping. Evenemanget gick alltid på någon av de större nationerna. Källorna nämner ytterligare Jättebrunkar 1995 och 1999. Det bör rimligtvis ha varit en 1993 och en 1997 om man följde mönstret – vilket man inte nödvändigtvis gjorde. Jättebrunk 1995 ägde rum på Värmlands nation och utgjorde releaseparty för Orkesterkonventets gemensamma skiva Tribute to James Last. 1999 gick den på Östgöta nation.

Stockholmsorkestrarnas motsvarighet till Brunk, QORK (Qul Och Roligt på Kåren), gick av stapeln på KTHs kårhus Nymble första gången 3 februari 1995. Studentmusikens dag tynade bort i mitten av 00-talet, men QORK finns kvar än idag.

Hösten 2000 anordnade Kruthornen FN-dagen – Förenta Nationsorkestrarnas dag – på V-Dala nation. Nästan alla uppsalaorkestrar var med. Det är oklart om det var en tradition eller engångshändelse. Det blev i vilket fall som helst inga fler FN-dagar efter den gången.

2001 anordnade OK det som blev den sista Jättebrunken på Snerikes nation. Den gick i samband med Riks-SMASKs extrakongress i Uppsala 24 november. Att Jättebrunken inte blev av på våren berodde på att man inte fick tag i någon lokal.

 

 

Affischen från den sista Jättebrunken 2001. Sista gången man gjorde en affisch till Brunk. ”Terminskort” är vad vi idag kallar nationskort. Längst ner står det ”Salongsorkestern”.

Brunks situation var vid den här tiden osäker. Studentorkestervärlden stod inför en stor nedgångsperiod. STORK 2002 hade gjort brakförlust och verkade bli den sista studentorkesterfestivalen i Uppsala. Några orkestrar hade dött ut och man förstod att det snart skulle bli fler eftersom alla hade problem med rekrytering. Brunk 2003 på V-Dala tidigt på våren besöktes av Kruthornen, Wijkmanska Blecket, Dragskåpet, Hornboskapen och Sighstinska Kapellet som dessutom var publik åt varandra. Vanliga studenter lyste med sin frånvaro. Men från och med nu körde man Brunk varje år.

Brunk 2004 blev betydligt större. Den hölls i anslutning till Riks-SMASKs extrakongress i januari och gick av stapeln på Östgöta nation. På grund av kongressen, som var välbesökt, hade man också gott om långväga gäster och nästan alla uppsalaorkestrar deltog.

Vid den här tiden hade Hornboskapen fått en tydlig roll som motor i studentorkestervärlden. Ett antal driftiga Hornboskapare satt på ledande poster i både OK, STORK-kommittén och Riks-SMASK. Därför blev det på Snerikes nation man lade Brunk i februari 2005. Den blev en sådan framgång att nationsnämnden några veckor senare beslöt sig för att upplåta sitt hus åt den återupplivade STORK 2006, som naturligtvis också ordnades av Hornboskapare.

När Snerikes nu var positivt inställda lade man även Brunk 2006 och 2007 där. Men allt var inte frid och fröjd. Försöken med att locka vanliga studenter till Brunk med styrdans föll inte väl ut. Efterfrågan fanns inte. Och det fanns ett annat problem. När alla orkestrar hade haft sina spelningar skulle en sexa ta vid, men spelningarna – i synnerhet dansspelningarna – var så långa att sexan inte kunde börja förrän efter ett på natten. Då var få musiker kvar och sexorna hann inte hålla på så länge innan nationen stängde. Därtill måste man dessutom städa och rodda hem sina grejer. Brunk blev inte den förbrödring inom studentorkestervärlden som man önskade. 

 

 

Den allra första Brunkmedaljen, från 2005. Designen togs fram av Jonas Höljer från Wijkmanska Blecket. 2006 gjordes ingen, men från och med 2007 är medaljtraditionen obruten.

En ny form måste till för att alla skulle bli nöjda med Brunk. Lösningen blev att ha Brunk som en sittning där de orkestrar som ville ha showspelningar fick göra dessa under själva sittningen. De som ville ha dansspelningar fick längre spelningar under släppet efteråt. Till sittningen krävdes biljett men till släppet kunde vanliga studenter komma in. Denna nya form av Brunk gick av stapeln för första gången på V-Dala nation 8 februari 2008. Alla var nöjda även om det mest var orkesterfolk på släppet. Denna form gäller än idag och V-Dala säljer dubbelt så mycket öl under Brunk som under någon annan sittning.

Runt decennieskiftet började också stockholmsorkestrarna vara med på Brunk igen. De hade fallit ur under nedgångsperioden på 00-talet. Sedan dess har studentorkestervärlden återhämtat sig och Brunk vuxit för varje år. Ibland gästar även orkestrar från ytterligare städer eller andra länder. På Brunk 2023 deltog 272 musiker från 19 orkestrar, 6 baletter och 3 länder!

2017 fick Brunk en lillasyster. Det året tog Wijkmanska Blecket initiativ till UPPROP (UPPsalas Roliga Orkestrars Presentationsshow) i Parksnäckan. Syftet var att presentera studentorkestervärlden för nya studenter. Detta första UPPROP var inte så välbesökt, men alla som spelade ville fortsätta. 2018 gick UPPROP på Uplands nation och blev en succé både ekonomiskt och publikmässigt. Framgången har fortsatt på Snerikes nation (2019), Uplands nation (2021), Gästrike-Hälsinge nation (2022 & 2023) och ursprungstanken har verkligen slagit in. UPPROP fungerar som studentorkestervärldens skyltfönster för nya studenter och är mycket välbesökt. Därmed har UPPROP nu blivit det Brunk var från början.  

 

 

På Brunk får man medalj, på UPPROP får man tygmärke. Här är det allra första. Designen togs fram av Selma Tröen Sakovic från Wijkmanska Blecket.

 

Brunk har ändrat form, syfte, innehåll, plats och publik många gånger. Idag är den en minifestival med huvudsaklig funktion att föra samman Uppsalas studentorkestrar med varandra. Eftersom orkestrar från andra studentstäder också gästar fungerar Brunk även som en bro mellan Uppsala och övriga studentsverige. Efter alla år och alla förändringar lever den ursprungliga tanken med Brunk fortfarande kvar – att låta alla studentorkestrar göra något roligt tillsammans och därmed också roa andra.

 

Uppsala 15 januari 2024

Anders ”Professorn” Carlsson

Studentorkesterhistoriker

Wijkmanska Blecket

 

 

Tack till:

Ulrika ”Ullis” Andersdotter för bilder på 60-talets Brunkationer från V-Dalas bibliotek.

Tommy ”Rune” Karlsson för information från skivomslag.

August ”Pequeño” Forsberg, OK-ordförande, för chansen att skriva en bok om Brunk.

Andreas Petersen Keränen, doktor i latin, för bekräftelsen att ”Brunkation” inte är äkta latin.

Christian ”Snibben” Andersson för hjälp med att identifiera nationslokaler på gamla foton.

 

Källor:

Andrén, Lars. 1993. Musikdirektörernas tid: Hornboskapen under 1970-talet. I Skapelsens krona. Hornboskapen 1843-1993. Red Olle Nordberg, Fredrik Sandgren och Henrik Ågren. Uppsala.

Carlsson, Anders. 2022. Under Dubbelputten. Riks-SMASK 50 år – en jubiléumsskrift.

Corell, Simon. 1972. Från vår till vår. I Majhälsning till landsmännen 42-45 1972. Södermanlands-Nerikes nation. Uppsala.

Gezelius, Håkan; Dalborg, Hans; Ohlson, Kalle & Lingvall, Jan. 1970. ab Kruthornen.

Guezennec, Synnöve. 1996. Studentorkestermusik – mer än bara noter. Uppsala Universitet.  Institutionen för musikvetenskap. C-uppsats vt 1996.

Hjorth, Christer. 1983. ab Kruthornen – en studentorkester. I Västmanlands-Dala nations skriftserie XIV. Red Täpp John-Erik Pettersson. Utgiven av nationen. Uppsala.

Lind, Peter. 1996. Skallar spankulerar. I STORK-tidningen 1996. Red Fredrik Jonsson.

Lindhe, Anders. 1975. Från vår till vår. I Majhälsning till landsmännen 48 1975. Södermanlands-Nerikes nation. Uppsala.

Linder, Gustaf. 1975. Studentorkestrarna i Sverige. Institutionen för musikvetenskap vid Stockholms universitet.

Nordberg, Olle. 1993. Mitt sextiotal – och Hornboskapens. I Skapelsens krona. Hornboskapen 1843-1993. Red Olle Nordberg, Fredrik Sandgren och Henrik Ågren. Uppsala.

Olsson, Jan M. 1974. Från vår till vår. I Majhälsning till landsmännen 47 1974. Södermanlands-Nerikes nation. Uppsala.

Riks-BLASK nr 2 Oktober 1990.

Starbäck, Ulf. 1962. Skiva med Hornboskapen. I Majhälsning till landsmännen 35 1962. Södermanlands-Nerikes nation. Uppsala.

Stenberg, Bosse. 1988. Ett år med Hornboskapen. I Majhälsning till landsmännen 61 1988. Södermanlands-Nerikes nation. Uppsala.

Svenningsson, Åke. 1972. Från vår till vår. I Majhälsning till landsmännen 42-45 1969-72. Södermanlands-Nerikes nation. Uppsala.

Uggla, Fredrik. 1996. GH i glädje och vår. I Gästrike-Hälsinge nation 350 år. En jubileumsskrift. Red Bo G. Hall. Utgiven av nationen. Uppsala.

Wistedt, Filip. 1973. Från vår till vår. I Majhälsning till landsmännen 46 1973. Södermanlands-Nerikes nation. Uppsala.

Samt en enorm mängd dokument ur Riks-SMASKs arkiv som jag inte orkar lista.