Leta i den här bloggen

onsdag 19 juli 2017

STORK 96 Virtual Reality

Gillar ni att spela spel på sommaren? Idag blir det ett spel om studentorkesterkulturen och en liten inblick i festivaltidningarnas försvunna värld. 




Förr i tiden kunde de festivaltidningar som producerades till SOF och STORK vara lika stora upplevelser som festivalerna själva. De skrevs mycket ofta av studentmusiker och det mesta av innehållet handlade också om studentorkestervärlden. Under 90-talet var det praxis att festivaltidningen var en regelrätt parodi på någon existerande tidning. Detta fick också bilda tema för tidningens innehåll.


Tidningarna från STORK 1994, SOF 1995, SOF 1997, STORK 1998, SOF1999, SOF 2001 och STORK 2002. Många av förlagorna är idag nedlagda - vilka känner du igen? Ni som undrar vart STORK 2000 har tagit vägen: det året gjordes ett ganska enkelt programblad i miniformat.

Efter STORK 2002 görs endast programblad med spelschema och kartor till STORK - mer finns inte budget för. SOF-tidningarna trycktes från och med 2003 i allt mindre format och började mer och mer handla om staden Linköping och de olika utbildningar och arbetsmöjligheter som finns där. Den sista gavs ut 2015.

Omslaget till programmet för SOF 2003 är alldeles för roligt för att inte ta med här. Designen gjordes av Per Åhlin. Tjejen från Blåsyran finns på riktigt och är mycket porträttlikt avbildad. Om du har varit i orkestersvängen länge är chansen stor att du känner henne.

STORK-tidningen 1996 var modellerad efter ungdomstidningen OKEJ, som gavs ut 1980-2010. OKEJ handlade om musik, film och idoler och sålde i femsiffriga upplagor under 80-talet. Den var ett framstående forum för hårdrockare. Många av de som var aktiva studentmusiker 1996 hade sannolikt vuxit upp med OKEJ.





OKEJ ägnade stort utrymme åt insändare. Så STORK 1996 gjorde ju såklart samma sak.


Insändaren om Detlef var i själva verket en riktig insändare om Michael Jackson tagen ur den riktiga OKEJ. Detlef undrade vem fan det var som hade skrivit det här när han fick läsa tidningen.

Insändarsidorna i OKEJ utgjorde ett slagfält i kriget mellan synthare och hårdrockare på 80-talet. I studentorkestertappning blev det till kriget mellan för och emot elbas. 

I OKEJs anda hade STORK-tidningen 1996 otroligt djupa reportage om var och en av de 40 deltagande orkestrarna, även om de inte var särskilt lika originalet rent grafiskt. Det som däremot liknade OKEJ grafiskt var den obligatoriska postern som fanns i mittuppslaget. STORK-kommittén på ena sidan, Christer Hjort (Kruthornen) och Anders "Soko" Sokolowski (Dragskåpet) på den andra.


På den gamla goda tiden fick kommittéarna så här snygga kläder. Det har STORK inte råd med idag. 


Christer Hjort (Kruthornen) och Anders "Soko" Sokolowski (Dragskåpet). Historierna om dem sparar vi till en annan gång. Det finns massor. Speciellt om Christer Hjort. Fråga mig när vi ses.


Det vi ska titta närmare på idag har faktiskt inte så mycket med OKEJ att göra. Det är det spel som fanns tryckt i tidningen - STORK 96 Virtual Reality!

Idag har Virtual Reality fått lite av en renässans i och med tillbehör till smartphones som tillåter användandet av mediet på budgetnivå. Mer sofistikerad utrustning har använts inom medicinsk och militär utbildning sedan tidigt 80-tal.


Google Cardboard ser ut som ett skämt men är faktiskt den mest framgångsrika VR-plattformen för hemmabruk någonsin.


På 90-talet var det en annan visa.  Redan 1991 gjorde speltidningar och spelutvecklare en stor grej av VR och ansåg att det var framtidens spelteknik. Man förutspådde att relativt billiga VR-plattformar skulle finnas för hemmabruk redan 1994. Detta var under 16-bitseran - Super Nintendo och Mega Drive utkämpade ett av historiens största (och bästa) konsolkrig. När det led mot sitt slut och den förutspådda tiden för VR väl var inne blev väl resultatet sådär:


Nintendos Virtual Boy framkallade huvudvärk och illamående inom en halvtimmes spelande. Även sittställningen - med konsolen på stativ - var hopplös. Om man nu inte ville spänna på sig den på huvudet och riskera nackskador. Virtual Boy totalfloppade i Japan och USA 1995 och lanserades aldrig i Europa.



Dåvarande huvudkonkurrenten SEGAs VR-1 till Mega Drive nådde bara till prototypstadiet även om en reklamkampanj kom igång tidigt (1991-93). Det släpptes dock en arkadversion redan 1991.


Det fanns även en rad mer obskyra försök, både fristående och som tillbehör till existerande konsoler. Knappt något av dem sålde överhuvudtaget.

Men visst är det kul att se hur vissa mönster går igen: På 80-talet var man antingen synthare eller hårdrockare, på 90-talet spelade man antingen SEGA eller Nintendo, och i studentorkestervärlden (70-, 80-, 90- och 00-talet) hade man antingen tuba eller elbas. I alla fall de som visste bäst.

1996 sågs Virtual Reality mest som ett skämt. Det var förra årets hype. Därför tyckte redaktionen för STORK-tidningen att man kunde uppleva STORK på det sättet. I en enklare version, förstås.


Spara ner bilden, förstora och skriv ut i A3-format. Allt i Bengt Alsterlinds anda, om ni är gamla nog att minnas honom. Kopiatorn på Uppsala Stadsbibliotek scannar allt väldigt ljust, så de ljusgråa pilarna mellan rutorna försvann. Därför har jag ritat i dem själv på ett proffsigt sätt. I paint.

STORK 96 Virtual Reality har givetvis ingen riktig Virtual reality, utan är ett vanligt brädspel. Spelmekaniken lämnar väl en del i övrigt att önska, men det funkar i alla fall. Bilden ovan är lite väl liten för att detaljer ska synas direkt på bloggen, så här är några highlights:



Vid den här tiden tog Blåshjuden inte in kvinnliga medlemmar, så det här är antagligen taget ur verkligheten.


Klassiska Uppsalanöjen finns givetvis med...

...liksom vissa av stadens kända profiler



Den här medaljen måste man ju bara ha!



När båda spelarna väl nått dansgolvet på Norrlands uppmanas man att vända blad, så här har ni nästa sida också:


...när man kan gå på SOF 1997?


Sådär, nu har ni allt ni behöver för att kunna spela STORK 96 Virtual Reality med familj, vänner och fiender i sommar. Nu förhåller det sig emellertid så att det här spelet inte är det enda steget studentorkesterkulturen tagit in i spelvärlden. Den historien hoppas jag kunna publicera inom kort. Då blir det ännu mer barnförbjudet.



Tack till Erik Svensson för lånet av gamla festivaltidningar!


Källor:

OKEJ - Sveriges största poptidning

https://sv.wikipedia.org/wiki/Okej_(tidning)

https://en.wikipedia.org/wiki/Sega_VR

https://en.wikipedia.org/wiki/Virtual_Boy

STORK-tidningen 1996



Lägg till bildtext

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar