Grännafestivalen

Jubiléerna har duggat tätt under 2016. I år är det även 60 år sedan en mycket speciell och viktig händelse i studentorkesterhistorien - Grännafestivalen!

 

1956 var ett magiskt år inom studentorkestervärlden. Inom Blåshjuden föddes idén att samla alla etablerade orkestrar i Sveriges universitetsstäder på en central ort i landet. Samtidigt skulle man inrätta ett skämtuniversitet med de två fakulteter som saknades på alla andra lärosäten: den Messingmusiqvaliska och den Spexicala fakulteten. Man bestämde sig för att Gränna var den mest centrala platsen.

Sagt och gjort, man inledde förhandlingar med myndigheterna i Gränna för att få bussa dit ca 1000 studenter, fyra orkestrar samt spexare och kanonkompanier(!).

Myndigheterna ställde sig positiva till idén. Tisdagen den 20 mars rapporterade Gränna Tidning om "stor studentfestival i Gränna i maj. [...] Bakom evenemanget står Göteborgs förenade studentkårer och dess spexmästare. I fjol ordnade dessa göteborgare en utfärd med festival till Marstrand*. Denna blev mycket lyckad och samlade ett betydande riksintresse. Bl. a. ägnade Radiotjänst ett helt Dagens Eko åt densamma. I år har man vidgat arrangemangen och inbjudit studentkårerna i Uppsala, Stockholm och Lund att deltaga. Man har då som träffpunkt sökt en plats med centralt läge, en idyllisk prägel och kulturella traditioner och har därvid stannat för Gränna [...] Det blir i första hand de fyra studentstädernas spexorkestrar och spexgäng, som kommer föras samman, men vidare kommer ett stabilt gäng supporters att följa med."


*Grand Jubel Fête på Marstrands fästning hölls 18 maj 1955. Mottot var "studenter i alla kårer Förenen Eder". Alliancen och Blåshjuden spelade både till sjöss och på land. Det blev dundersuccé. 

De orkestrar som var aktuella för träffen var Blåshjuden från Göteborgs Universitet och Allianceorchestret från Chalmers Tekniska Högskola, samt Hornboskapen från Södermanland-Nerikes nation i Uppsala. Den fjärde deltagande orkestern är lite av ett mysterium för dagens studentorkestermusiker - "Karnevalsorkestern" från Stockholm. Det var en blåsorkester som bildades inför varje karneval.

Karnevalsorkestern blandas ofta ihop med Promenadorquestern, och nämns ibland även som inspiration för PQ*. PQ bildades som "Revolutionsorkestern" dagarna innan valborg 1956. Den existerade bara i några dagar, sedan strömmade andra ensembler till och resultatet blev PQ. PQ fanns alltså redan när grännafestivalen ägde rum, men de var bara några dygn gamla. Karnevalsorkestern var inte en av de som strömmade till, eftersom de omnämns i Quarnevalen 1957 tillsammans med PQ. I vilket fall som helst hade PQ ännu inte blivit grundat när grännafestivalen planerades. Karnevalsorkesterns existens är därför mycket fascinerande. Den visar att det förekom ett studentikost musicerande i Stockholms studentvärld innan PQ!

*Artikelförfattaren har dock fått detta personligen dementerat av PQs grundare.

En intressant anekdot om Karnevalsorkestern återfinns i en artikel om Stockholmskarnevalens avslutande i Stockholms-tidningen 11 maj 1953:

"När studenterna egen orkester vid 22-tiden började marschera ned mot Skansens dansbana och några hundra i deras släptåg krävde att musikanterna skulle få avbryta Thore Ehrling och hans mannar på stora dansbanan kom det till allvarliga intermezzon. Skansens vaktmästare försökte flera gånger stoppa musikanterna, men dessa lyckades på omvägar nå fram till dansbanan, där de började ta upp konkurrensen med Ehrling. Vaktmästarna  måste handgripligen mota iväg studenterna, en åtgärd som ackompanjerades av livliga protester i form av vrål, visslingar och buanden från flera tusen dansgäster vid Skansenbanan."

Förresten grundades även Phontrattarne (under namnet Reddningscorpsen) och Chalmers Barockensemble 1956. Så var det nämnt.


Tillbaka till grännafestivalen. Gränna Tidning fortsätter:

"Festivalen skall gå av stapeln den 9 och 10 maj. Deltagarna kommer hit på onsdagseftermiddagen och denna kväll blir festivalens höjdpunkt. Följande dag, Kristi Himmelfärdsdag, kommer bl. a. ett Lunda-spex att framföras."

Vid den här tiden fanns det ingen studentorkester i Lund.  Lundastudenterna fick nöja sig med att skicka en spexensemble istället. Spexet som uppfördes på grännafestivalen var det officiella karnevalsspexet på Lundakarnevalen 1954: Djingis Kahn, författat av bland andra Hasse Alfredsson. Djingis Khan gjorde braksuccé på karnevalen 1954 och spelas än idag regelbundet vart femte år. Spexet bytte ut operaparodier och högtravande akademiskt språk mot ordvitsar och samtida populärmusik och moderniserade därmed spextraditionen. Härjavisan kommer från Djingis Khan.

Det är ganska anmärkningsvärt att man såg ett stort spex likvärdigt med en studentorkester. Att man valde att skicka en jättesuccé till en festival där de andra lärosätena representeras av blåsorkestrar som ofta spelar hellre än bra visar vilken ställning den studentikosa kulturen hade vid den här tiden, och fortsatte att ha ända in på 90-talet.          


17 april kunde Gränna Tidning publicera festivalprogrammet i stora drag.:

"Vid middagstid kör en karavan av utsmyckade bussar med cirka 400 studenter, ompysslade av värdinnor, från Göteborg via rikshuvudväg 5 till Jönköping, där det blir ett kortare uppehåll, varunder Alliansorkestern (sic) och Blåsljuden (sic) ger eftermiddagskonserter i parkerna intill centralstationen. Jönköpingsborna blir redan då i tillfälle att tillhandla sig det digra festivalprogrammet. I hamnen ligger dagen till ära Stjärntorpbåten, som embarkeras av kung Oskar med följe, orkestrarna och så många som i övrigt får plats för överskeppning till päronstaden. De som inte får plats på båten fortsätter med bussarna till Gränna för att installera sig i sina genom inkvarteringschefens försorg ordnade bostäder."

Lyxigt värre alltså. Värdinnor på bussen och ordnade bostäder.

"Därefter samlas man vid Gränna hamn för att välkomna de sjöfarande. Dessa hälsas med konungsliga 21 skott och får svar från båten, vidare med musik i hamnen av Hornboskapen från Uppsala och Karnevalsorkestern från Stockholm, resterande göteborgare, ett par hundra studenter från Uppsala, Stockholm och Lund, som stött till, samt den - som man räknar med - flera tusenhövdade allmänheten."


Gränna tidning 4 maj:

"Även kungl. postverket har uppmärksammat festivalen och utlovat inrättandet av en särskild kassaexpedition på Ribbagården de båda dagarna samt en särskild festivalstämpel för denna expedition. [...] Denna är försedd med texten "Gränna studentfestivalen 1956" i en cirkel, inneslutande bilden av en oxe. Detta djur utgör ju ett samlingstecken å affischer, biljetter o. d. under festivalen."

Hornboskapen inför Grännaresan 1956.

Hornboskapen hade hittills inte haft någon speciell uniform. Inför Grännafestivalen hade de lånat bonjourer och studentmössor från Skansen samt köpt knävelborrar från Karl Gerhards ateljéer. Studentmössorna hade ursprungligen sytts upp för filmen om prins Gustaf och hade så stora kullar att hela repertoaren fick plats i dem.

Året efter skaffade HB sina röd- och svartrandiga kavajer. Som byttes ut mot blårutiga runt 1980. Som byttes ut mot svart-röd-gulrutiga 1993. Som återigen byttes ut mot röd-och svartrandiga 2003.


Så kom till slut den stora festivaldagen. 9 maj var en onsdag.

Bussen från Göteborg innehöll Alliancen och Blåshjuden samt Oscar II, som vid Jönköpings tågstation dekorerade stadens stins för att denne strax skulle tillse att en järnväg utlades som skulle invigas av majestätet på återfärden. Anslutning fanns redan som del av södra stambanan, som dock gick via Falköping om man ville till Göteborg. En rejäl omväg.

Konung Oscar II vid Jönköpings tågstation.

Oscar II var den store järnvägsinvigaren i Sverige. I illustrerade tidningar från hans regeringsperiod kan man följa denna verksamhet i en lång serie bilder som egentligen bara går att skilja åt på att kungens skägg blir vitare och vitare. Förmodligen höll han samma tal varje gång.

Wetterns Perla på väg till Gränna. Killarna vid flaggan på övre däck är troligtvis allianceare, trumpetaren vid livbåten ser ut att tillhöra Karnevalsorkestern.

I Jönköpings hamn spelade Blåshjuden och Alliancen "Über den Wellen" när de och kung Oscar II gick ombord på ångbåten Wetterns Perla för färden mot Gränna. Färden kunde ha slutat olyckligt redan vid avgången. När båten lade ut från kajen höll den på att kantra eftersom alla ombord hade ställt sig på babordssidan för att kunna se så bra som möjligt. Hursomhelst kunde båten fortsätta tills nästa fadäs ägde rum i Grännas hamn. Hornboskapen och Karnevalsorkestern stod redan i land och spelade för att underhålla den förväntansfulla publiken och välkomna båtresenärerna. Karnevalsorkestern hade med sig egen kanon som de sköt salut med. De hade dock laddat den så kraftigt att det mesta av skottet gick in i båtens kommandobrygga och orsakade ett regn av glassplitter och sot över de båda orkestrarna och kungen på fördäck. Publikens jubel visste dock inga gränser och de viftade med de unionsflaggor de försetts med.

Försök själva att fota mikrofilmsprojektor med mobilkamera så får ni se hur lätt det är. På bilden tv syns Blåshjuden. Ur Gränna Tidning 11 maj 1956

På torsdagen spelade orkestrarna i staden. Sedan spelades Djingis Kahn två gånger för fullsatta hus på Ribbagården.

Under flygande fanor och klingande spel från alla fyra orkestrar tågade man mot torget med kungen i spetsen. Där samlades ännu fler åskådare, så att publikantalet uppgick till mellan 2000 och 3000 personer.  Grenna Riks-Universitet invigdes med bejublade tal av kung Oscar II, borgmästare Nordenankar samt "Grännakungen", fabrikör A. E. Bolling. Alla orkestrarna spelade. Kungen avtäckte en staty av en vit- och rödrandig gris, en så kallad polkagris. Fabrikör Bolling och borgmästare Nordenankar utnämndes till dekaner för Grenna Universitet och medaljerades, en ära som även tillföll orkesterledarna. Gåvor utbyttes mellan orkestrarna. Man sjöng studentsången starkare än den någonsin hörts i Gränna och borgmästare Nordenankar avslutade med att hälsa festivalen välkommen åter till staden*.

*Vilket faktiskt höll på att ske när man diskuterade plats för den första SOF:en i samband med Riks-SMASKs bildande 1972.

Ordet "studentorkester" används inte en enda gång i samtida tidningsartiklar. Förmodligen var begreppet ännu inte etablerat. Här skriver man "spexorkester" istället. Annons i Gränna Tidning, 8 maj 1956. 

Festen på Ribbagården präglades av nattliga spelningar. Lilla Trumman i Alliancen visade sig vara en duktig solodansör i Can-can, som ett par år senare skulle bli den första låt en studentbalett* någonsin dansade till. Efter en våt natt räddade Alliancen frukosten genom att duka långbord åt alla festivalgäster.

*Baletten Ärtsoppan, senare Paletten, Lundakarnevalen 1958.

Sedan åkte alla trötta studentmusiker hem till sitt.

För Grännaborna varade festivalyran lite längre. Ur Gränna Tidning 11 maj 1956

Historien har en rolig epilog. Vid den här tiden hade studentorkestrarna hunnit bli rikskända, kanske på grund av grännafestivalen. Hur som helst var studentikos underhållning populär vid den här tiden. Sommaren 1956 hade en viss Lennart Lyngå ferieskola i Ljungskile. En söt skolkökslärarinna ställde Lennart en fråga som fått långtgående historiska konsekvenser. Hon sade:

"Hörru (!) varför har inte studentkåren i Lund någon orkester i stil med andra, t ex Promenadorquestern och Hornboskapen?"

Lennart skämdes. Den hösten åkte han med några kompisar till Köpenhamn och inhandlade en kasse buckliga mässingsinstrument. De bodde alla på Korsgatan i Lund så orkestern fick namnet Korsdraget. Efter ett par månader bytte de namn till Bleckhornen. Två år senare var han tvungen att plugga i Stockholm som del av sina meteorologstudier. Stockholms högskola skulle fira 75-årsjubileum och då behövdes naturligtvis en orkester. Lennart Lyngå och Åke G.O. Hylin bildade Kårsdraget. Inför deras första uppträdande rapporterade Svenska Dagbladet 2 oktober 1958 att: "Stockholmskåren får 'Hornboskap'".

Det ni.

 

 

Uppdatering 2022-05-09:

Dagen till ära har jag fått tag på själva poststämpeln för festivalen. Studentorkestrarnas första möte har alltså en egen symbol!

Källor:

Asplund, Johan. 1995. Kårsdragets historia. En översikt av Stockholms Universitets Studentorkester, Blåscorpset Kårsdraget, ur ett historiskt perspektiv. B-uppsats vid Historiska Institutionen, Stockholms Universitet.

Gränna Tidning 20 mars 1956.

Gränna Tidning 17 april 1956.

Gränna Tidning 24 april 1956.

Gränna Tidning 4 maj 1956.

Gränna Tidning 8 maj 1956.

Gränna Tidning 11 maj 1956.

Gunnarsson, S. Olof. 1998. Vi blåste mer än spelade. I Balliografi - Chalmersbaletten 35 - Allianceorchestret 50. Göteborg.

Kjessler, Berndt. 2002. Blåshjuden åren 1952-1957. I KHMMC Blåshjuden af Götheborg 1952-2002. Göteborg.

Intervju med Olle Jacobson 2016-04-16.

Munthe, Gustaf. 1948. Gratisnöjen under 1800-talet. I Det glada Sverige vol III. Red. Natur & Kultur.

Olsson, Håkan (Red). 1986. Bleckhornens röd- och vitbok. Lund.

Persson, Erkki. 1998. Minnen från 50-talet. I Balliografi - Chalmersbaletten 35 - Allianceorchestret 50. Göteborg.

Rydberg, Harald. 1993. 1950-talet - en ny början. I Skapelsens krona - Hornboskapen 1843-1993. Uppsala.

Stockholms-tidningen 11 maj 1953

sv.wikipedia.org/wiki/Djingis_Khan_(spex)

Tersmeden, Fredrik. 1994. 1954: Skandalkarneval. I Från 20-tal till dubbelmoral. Lundakarnevalerna 1920-1990. Red. K Arne Blom. Gamla Lund förening för bevarande av stadens minnen årsskrift 76. Lund. 

Wilhelmsson, Carl (Red). 2010. Konglig Elektrosektionen 100 år.