Uppdatering 2018-04-01: Dr Mombasa avled lördagen den 31 mars 2018 kl. 23.30 på Mölndals sjukhus i sviterna efter en hjärtinfarkt. Artikeln står kvar i originalutförande för att hedra den gamle hjälten.
När julen närmar sig är det många studentmusiker, speciellt vi som varit med ett tag, som börjar dra sig till minnes Galenskaparnas sketch "Inte bara glögg" från 1996 med Jan Rippe som vin- och spritkännaren Kenneth Aalborg. Om du inte har sett den men har hört musiker runt dig svänga sig med uttryck som "Och så slipper man köpa russin och mandlar också!", "olika kulörer i olika längder", "MUMMA, du är BRA!" och framför allt "det gula asiatiska vinet MONGOLEHHHH! MONGOLEHHHH!" har du ändå varit i kontakt med detta kultfenomen. Låt oss njuta:
Det finns berättelser om studentmusiker som sitter och pratar med i replikerna och dricker samma saker som Kenneth medan de tittar på sketchen. Mongol lär dock vara svårt att få tag på nuförtiden.
Kenneth Aalborg dök för övrigt upp redan 1984 i radioversionen av En himla många program.
23 december 2001 orsakade han dessutom tittarstorm när han provade julsprit i Bingolottos uppesittarkväll, trots (eller kanske på grund av att) sketchen knappast är något förskönande av spriten.
Varför är då detta kult bland studentmusiker? Jo, Kenneth Aalborg är baserad på ingen mindre än studentorkesterlegenden Dr. Mombasa! Tv-versionen av sketchen är dessutom inspelad i dennes kök, en plats som många studentmusiker besökt och som bland annat beskrivits som "det äckligaste jag har sett".
Dr. Mombasa i sitt kök. Foto: Peter Levison
Doktorns villkor för att upplåta sitt kök till inspelningen ska ha varit att det skulle vara riktig sprit i flaskorna. Tre tagningar gjordes. Den första blev inte bra och i den tredje var Rippe helt enkelt för full, så det är den andra som blivit legendarisk.
Uppdatering 2017-03-16:
Historien om riktig sprit i flaskorna har dementerats av Jan Rippe själv. Så här skriver han i facebookgruppen Dr Mombasa, I presume...
Men det gör ju inte sketchen eller kopplingen till Dr. Mombasa sämre på något vis.
Jan Rippes son är för övrigt i skrivande stund medlem av Allianceorchestret, Dr. Mombasas egen orkester.
Dr. Mombasa på SOF 1993. Foto: Pelle Ohlsson
Dr. Mombasas riktiga namn är Anders Hede. Han föddes 20 april 1943 i Solna. Pappa Olle var lärare och mamma Gitte var konstnär. När Anders var ett och ett halvt år gammal flyttade familjen till Västerås. Där tog han studentexamen i biologi 1964. Då insåg han att ha ville läsa teknologi. 1967 tog han studentexamen för andra gången och skrev därefter in sig på civilingenjörsutbildningen i maskinteknik på Chalmers Tekniska Högskola. Redan efter första veckan där bar det av till Lund, till en fest hos en professor som bodde i ett funkishus.
Under nollningen fick Anders hedersuppdraget att vara dirigent i nollorkestern, ett uppdrag han utförde glidandes fram på Avenyn (och trottoarerna!) i en Buick under flitigt champagnedrickande. Under maskinsektionens nollmiddag dirigerade han orkestern iklädd endast flaggspel och nollbricka. Succé! Detta kan sägas ha varit Dr. Mombasas första kontakt med studentikost musicerande.
Dr. Mombasa och Alliancen på väg till STORK 88. Man stannar alltid till vid Brahehus slottsruin, som kallas "Urinen" med anledning av anledningen till besöket.
Under den första tiden i Göteborg var Anders inneboende i en femrummare på Chalmersgatan, som då var bordellgata, under ett halvår. Hyresvärden gillade inte att Anders och Leif, som var spexare, hade julgran på toaletten och ett rum fullt med tomflaskor. Anders flyttade in hos en äldre ensamstående dam, med föräldrarnas välsignelse. Vad föräldrarna inte visste var att damen bara var ett år äldre.
Efter några år på Chalmers var det dags för studieuppehåll. Anders startade då EA, Elektronik-Akustiska produkter. En inspelning av Göteborgsgruppen Spotniks ledde till fler inspelninguppdrag av bland annat Chalmers Barockensemble, Fåntrattarna, Chalmersspexet samt Allianceorchestret.
1973 var det dags att återuppta studierna, och det var då Anders kom med i Alliancen och fick sitt namn. Efter ett inköp av kurslitteratur gick Anders ner till Scrubben (Alliancens tillhåll) och träffade en kompis som frågade:
-Tjena Anders, ska du med till Finland? Vi åker om en timme.
- Visst, vad ska jag ta med?
- Brännvin och tandborste räcker väl.
Anders kilade hem efter fracken, men hittade inga frackbyxor. Det fick bli kortbyxor. Det var kallt ute, så huvudbonad passade bra. Det blev tropikhjälm. Tandborsten var en meterlång reklamtandborste. Brännvinsflaskan fick plats i skaftet. Väl framme i Finland var det jättekallt! Lyckligtvis bjöd Axelbandet, som var värdorkester, på varm blåbärssoppa och Koskenkorva. En Axelbandit fick syn på Anders och sade:
- Doctor Mombasa, I presume?
Och på den vägen är det.
Dr. Mombasa var allmänt känd som festfixare på Chalmers, samt som medlem i Allianceorchestret. Han har aldrig spelat något*, utan bar alltid standaret. Det fick ingen annan göra, det var en helig regel. Det var via studier på Chalmers som Galenskaparna och After Shave kom i kontakt med honom.
*förutom bastrumma en gång.
Doktorn tog aldrig några tentor på maskinteknik*, så därför bytte han till elektroteknik hösten 1994. Det blev inga tentor där heller.
*Förutom den första, beskrivande geometri. Betyg 5.
Lokalkändis.
Doktorn har ett stort matintresse som han ärvt efter sin mormor, som var krogägarinna. En stor del av hans lägenhet utgjordes av den imponerande matsalen, som hyste många studentmusiker på sin tid. Maten lär också ha varit otroligt god. Alliancens 50-årsjubileumsbok innehåller recept på Dr. Mombasas "Grand Fête Menue", en enkel 10-rättersmeny för åtta personer. Rätterna tar två dagar att laga och en väsentlig del av receptet är att ta en pilsner efter varje moment. Receptet är alltför långt för att publicera här, men mycket av Kenneth Aalborgs mannerismer lyser igenom i det.
Uppdatering 2018-04-17: Med tanke på den här artikelns popularitet, i synnerhet i samband med Doktorns bortgång, finns nu receptet som appendix till artikeln.
Dr. Mombasa hade en stående inbjudan till Riks-SMASKs tioårsmiddag varje festival. Han utgjorde en egen punkt på listan över vilka gäster som ska bjudas in. Enligt en uppgift arrangerade han också under festivalerna egna middagar där cigarröken låg tät. Deltagarna var förmodligen det entourage av studentorkesterveteraner som brukade hänga efter honom.
Det finns en uppsjö av anekdoter om Dr. Mombasa. Här är några få:
- Dr. Mombasa beställer taxi för att åka två kvarter.
- Alliancen åker på turné till Mallorca 1975. Dr. Mombasa dyker upp till bagagekontrollen med ett bagage bestående av slagborrmaskin, handverktyg, saxar, tejprullar, spritpennor, papper och lim, engångskläder för ett helt kirurgteam, kikare med brännvin i, kikare utan brännvin i, skidor, stavar, alliancestandaret och en massa annan bröte som spretar åt alla håll. Störst succé gör en gammal telefonlur som sprutar måttligt fräscht äkta fickljummet brännvin när man klämmer på en gummiblåsa i andra änden av sladden (i doktorns ficka).
- Under Alliancens 40-årsjubileum 1983 framträder Dr. Mombasa under Beer Barrel Polka iklädd endast en tunna. Han bjuder på öl ur en kran placerad på tunnan i pelvishöjd. Under strofen "---roooll out the barrel" rullas han ut från scenen, med fötterna mot publiken!
- Under SOF 1982 brann SOF-baracken ner. Morgonen därpå grillade Dr. Mombasa korv över glöden.
- PQ försöker få med en sovande Mombasa i en varubil genom att säga till chaffisen att "Den här farbrorn kommer att ge dig pengar om du skjutsar honom till den här adressen i Bromma." (Dvs. till Detlef, en annan orkesterlegend)
- En besökande delegation studentmusiker blir bjudna hem till Dr. Mombasa på middag. Problemet är att maten som erbjuds är kycklinggryta som stått i trapphuset i flera dagar.
- När Dr. Mombasas säng gick sönder byggde han en ny. Av banankartonger.
- Dr. Mombasa hade haft samma julgran sedan åtminstone 1993.
Dr. Mombasas julgran.
- Dr. Mombasa deltog alltid i det årliga brännvinskriget mellan Sverige och Finland. Kriget handlar om att dricka mest brännvin. Dagen efter kommer ingen ihåg vem som vann, så man måste alltid kriga om följande år.
- Under en taxiresa i London försöker Doktorn i tät cigarrök förhandla med chauffören huruvida det är tillåtet att röka i taxin. På finska.
- Dr. Mombasa är statist i Galenskaparnas film Leif (kolla vid 1:30:27), där han kör flakmoped. I de första tagningarna envisades han med att hålla upp en ölflaska som det stod Pripps på varje gång han åkte förbi kameran. Filmteamet fick be honom sluta för att inte bli anklagade för produktplacering.
- Dr. Mombasa och Alliancen skymtar förbi i den svenska kvalitetsfilmen Ligga i Lund.
- Dr. Mombasa och hans entourage låste in sig i ett duschrum och hade sittning på någon lundakarneval. Det gick inte att gå ut, så golvet användes som toalett. Ingen såg det nödvändigt att gå från bordet för att uträtta behoven.
- Dr. Mombasa firade sin 60-årsdag på SOF 2003. "Varför ska man ta in på ålderdomshem med en massa gamla kärringar när man kan åka på SOF och titta på balettflickor?" sa han när han tog emot presenten från Riks-SMASK, och lät ganska exakt som Kenneth Aalborg. Presenten bestod av de finaste rökverk. Då läkaren förbjudit Doktorn att röka definierades rökverk som rökt böckling.
Och så vidare...
Dr. Mombasa hade fram till SOF 2003 varit på samtliga SOF och STORK. 2004 blev det ingen STORK så istället anordnades en reservfestival (SORK) i Kårallen, Linköpings studentkårs kårhus. Då hade det emellertid gått neråt ordentligt för den gode doktorn. Åratal av överkonsumtion av sprit och misskött diabetes hade tagit ut sin rätt. Sommaren 2004 fick han två hjärnblödningar och hamnade på intensivvårdsavdelning. Ett tag såg det mörkt ut, men han klarade sig. Dock blev han aldrig mer sitt gamla jag. Dr. Mombasa är nu rullstolsburen och bor på servicehem med assistenthjälp dygnet runt. Ibland kommer folk ur Alliancen på besök.
Enligt assistenterna blir Doktorn alltmer ensam och nedstämd. En orsak är ändrad medicinering, men den bästa medicinen är besök. Så vill du muntra upp Doktorn, ring assistenttelefonen 0732-316753 i god tid och boka ett besök, helst mellan 17 och 18. Doktorn orkar en timme men inte mycket mer och inte för många besökare på en gång. Ta med lite pilsner, lite kallskuret eller cognac och cigarrer. Doktorn kommer inte att säga mycket, men ju fler gamla minnen du berättar, desto klarare kommer hans ögon att lysa. Och har du tur får ni ett frust som tack. Förutom den goa känslan att ha lyst upp en gammal gamängs kväll.
Dr Mombasa idag.
För att inte låta det här inlägget få ett alltför dystert slut ska vi låta doktorn själv få berätta om gamla klang- och jubeltider:
Epilog 2018-05-15:
Dr. Mombasas dödsannons i Göteborgs-Posten.
Dr. Mombasa begravdes i Vasakyrkan i Göteborg 16 april 2018. Hans bror, som var närmsta anhörig, räknade med att ett tiotal besökare utöver familjen skulle komma. Det visade sig vara en grov underskattning av hur älskad doktorn var. Över 250 personer följde Dr. Mombasa till den sista vilan.
Familjen Hedes tackbrev, också i Göteborgs-Posten. De blev mycket överraskade över uppslutningen.
Källor:
Algotson, Malin. 1995. Allianceorchestrets meste kalasare. SOF-tidningen 1995.
Jubiléerna har duggat tätt under 2016. I år är det även 60 år sedan en mycket speciell och viktig händelse i studentorkesterhistorien - Grännafestivalen!
1956 var ett magiskt år inom studentorkestervärlden. Inom Blåshjuden föddes idén att samla alla etablerade orkestrar i Sveriges universitetsstäder på en central ort i landet. Samtidigt skulle man inrätta ett skämtuniversitet med de två fakulteter som saknades på alla andra lärosäten: den Messingmusiqvaliska och den Spexicala fakulteten. Man bestämde sig för att Gränna var den mest centrala platsen.
Sagt och gjort, man inledde förhandlingar med myndigheterna i Gränna för att få bussa dit ca 1000 studenter, fyra orkestrar samt spexare och kanonkompanier(!).
Myndigheterna ställde sig positiva till idén. Tisdagen den 20 mars rapporterade Gränna Tidning om "stor studentfestival i Gränna i maj. [...] Bakom evenemanget står Göteborgs förenade studentkårer och dess spexmästare. I fjol ordnade dessa göteborgare en utfärd med festival till Marstrand*. Denna blev mycket lyckad och samlade ett betydande riksintresse. Bl. a. ägnade Radiotjänst ett helt Dagens Eko åt densamma. I år har man vidgat arrangemangen och inbjudit studentkårerna i Uppsala, Stockholm och Lund att deltaga. Man har då som träffpunkt sökt en plats med centralt läge, en idyllisk prägel och kulturella traditioner och har därvid stannat för Gränna [...] Det blir i första hand de fyra studentstädernas spexorkestrar och spexgäng, som kommer föras samman, men vidare kommer ett stabilt gäng supporters att följa med."
*Grand Jubel Fête på Marstrands fästning hölls 18 maj 1955. Mottot var "studenter i alla kårer Förenen Eder". Alliancen och Blåshjuden spelade både till sjöss och på land. Det blev dundersuccé.
De orkestrar som var aktuella för träffen var Blåshjuden från Göteborgs Universitet och Allianceorchestret från Chalmers Tekniska Högskola, samt Hornboskapen från Södermanland-Nerikes nation i Uppsala. Den fjärde deltagande orkestern är lite av ett mysterium för dagens studentorkestermusiker - "Karnevalsorkestern" från Stockholm. Det var en blåsorkester som bildades inför varje karneval.
Karnevalsorkestern blandas ofta ihop med Promenadorquestern, och nämns ibland även som inspiration för PQ*. PQ bildades som "Revolutionsorkestern" dagarna innan valborg 1956. Den existerade bara i några dagar, sedan strömmade andra ensembler till och resultatet blev PQ. PQ fanns alltså redan när grännafestivalen ägde rum, men de var bara några dygn gamla. Karnevalsorkestern var inte en av de som strömmade till, eftersom de omnämns i Quarnevalen 1957 tillsammans med PQ. I vilket fall som helst hade PQ ännu inte blivit grundat när grännafestivalen planerades. Karnevalsorkesterns existens är därför mycket fascinerande. Den visar att det förekom ett studentikost musicerande i Stockholms studentvärld innan PQ!
*Artikelförfattaren har dock fått detta personligen dementerat av PQs grundare.
En intressant anekdot om Karnevalsorkestern återfinns i en artikel om Stockholmskarnevalens avslutande i Stockholms-tidningen 11 maj 1953:
"När studenterna egen orkester vid 22-tiden började marschera ned mot Skansens dansbana och några hundra i deras släptåg krävde att musikanterna skulle få avbryta Thore Ehrling och hans mannar på stora dansbanan kom det till allvarliga intermezzon. Skansens vaktmästare försökte flera gånger stoppa musikanterna, men dessa lyckades på omvägar nå fram till dansbanan, där de började ta upp konkurrensen med Ehrling. Vaktmästarna måste handgripligen mota iväg studenterna, en åtgärd som ackompanjerades av livliga protester i form av vrål, visslingar och buanden från flera tusen dansgäster vid Skansenbanan."
Förresten grundades även Phontrattarne (under namnet Reddningscorpsen) och Chalmers Barockensemble 1956. Så var det nämnt.
Tillbaka till grännafestivalen. Gränna Tidning fortsätter:
"Festivalen skall gå av stapeln den 9 och 10 maj. Deltagarna kommer hit på onsdagseftermiddagen och denna kväll blir festivalens höjdpunkt. Följande dag, Kristi Himmelfärdsdag, kommer bl. a. ett Lunda-spex att framföras."
Vid den här tiden fanns det ingen studentorkester i Lund. Lundastudenterna fick nöja sig med att skicka en spexensemble istället. Spexet som uppfördes på grännafestivalen var det officiella karnevalsspexet på Lundakarnevalen 1954: Djingis Kahn, författat av bland andra Hasse Alfredsson. Djingis Khan gjorde braksuccé på karnevalen 1954 och spelas än idag regelbundet vart femte år. Spexet bytte ut operaparodier och högtravande akademiskt språk mot ordvitsar och samtida populärmusik och moderniserade därmed spextraditionen. Härjavisan kommer från Djingis Khan.
Det är ganska anmärkningsvärt att man såg ett stort spex likvärdigt med en studentorkester. Att man valde att skicka en jättesuccé till en festival där de andra lärosätena representeras av blåsorkestrar som ofta spelar hellre än bra visar vilken ställning den studentikosa kulturen hade vid den här tiden, och fortsatte att ha ända in på 90-talet.
17 april kunde Gränna Tidning publicera festivalprogrammet i stora drag.:
"Vid middagstid kör en karavan av utsmyckade bussar med cirka 400 studenter, ompysslade av värdinnor, från Göteborg via rikshuvudväg 5 till Jönköping, där det blir ett kortare uppehåll, varunder Alliansorkestern (sic) och Blåsljuden (sic) ger eftermiddagskonserter i parkerna intill centralstationen. Jönköpingsborna blir redan då i tillfälle att tillhandla sig det digra festivalprogrammet. I hamnen ligger dagen till ära Stjärntorpbåten, som embarkeras av kung Oskar med följe, orkestrarna och så många som i övrigt får plats för överskeppning till päronstaden. De som inte får plats på båten fortsätter med bussarna till Gränna för att installera sig i sina genom inkvarteringschefens försorg ordnade bostäder."
Lyxigt värre alltså. Värdinnor på bussen och ordnade bostäder.
"Därefter samlas man vid Gränna hamn för att välkomna de sjöfarande. Dessa hälsas med konungsliga 21 skott och får svar från båten, vidare med musik i hamnen av Hornboskapen från Uppsala och Karnevalsorkestern från Stockholm, resterande göteborgare, ett par hundra studenter från Uppsala, Stockholm och Lund, som stött till, samt den - som man räknar med - flera tusenhövdade allmänheten."
Gränna tidning 4 maj:
"Även kungl. postverket har uppmärksammat festivalen och utlovat inrättandet av en särskild kassaexpedition på Ribbagården de båda dagarna samt en särskild festivalstämpel för denna expedition. [...] Denna är försedd med texten "Gränna studentfestivalen 1956" i en cirkel, inneslutande bilden av en oxe. Detta djur utgör ju ett samlingstecken å affischer, biljetter o. d. under festivalen."
Hornboskapen inför Grännaresan 1956.
Hornboskapen hade hittills inte haft någon speciell uniform. Inför Grännafestivalen hade de lånat bonjourer och studentmössor från Skansen samt köpt knävelborrar från Karl Gerhards ateljéer. Studentmössorna hade ursprungligen sytts upp för filmen om prins Gustaf och hade så stora kullar att hela repertoaren fick plats i dem.
Året efter skaffade HB sina röd- och svartrandiga kavajer. Som byttes ut mot blårutiga runt 1980. Som byttes ut mot svart-röd-gulrutiga 1993. Som återigen byttes ut mot röd-och svartrandiga 2003.
Så kom till slut den stora festivaldagen. 9 maj var en onsdag.
Bussen från Göteborg innehöll Alliancen och Blåshjuden samt Oscar II, som vid Jönköpings tågstation dekorerade stadens stins för att denne strax skulle tillse att en järnväg utlades som skulle invigas av majestätet på återfärden. Anslutning fanns redan som del av södra stambanan, som dock gick via Falköping om man ville till Göteborg. En rejäl omväg.
Konung Oscar II vid Jönköpings tågstation.
Oscar II var den store järnvägsinvigaren i Sverige. I illustrerade tidningar från hans regeringsperiod kan man följa denna verksamhet i en lång serie bilder som egentligen bara går att skilja åt på att kungens skägg blir vitare och vitare. Förmodligen höll han samma tal varje gång.
Wetterns Perla på väg till Gränna. Killarna vid flaggan på övre däck är troligtvis allianceare, trumpetaren vid livbåten ser ut att tillhöra Karnevalsorkestern.
I Jönköpings hamn spelade Blåshjuden och Alliancen "Über den Wellen" när de och kung Oscar II gick ombord på ångbåten Wetterns Perla för färden mot Gränna. Färden kunde ha slutat olyckligt redan vid avgången. När båten lade ut från kajen höll den på att kantra eftersom alla ombord hade ställt sig på babordssidan för att kunna se så bra som möjligt. Hursomhelst kunde båten fortsätta tills nästa fadäs ägde rum i Grännas hamn. Hornboskapen och Karnevalsorkestern stod redan i land och spelade för att underhålla den förväntansfulla publiken och välkomna båtresenärerna. Karnevalsorkestern hade med sig egen kanon som de sköt salut med. De hade dock laddat den så kraftigt att det mesta av skottet gick in i båtens kommandobrygga och orsakade ett regn av glassplitter och sot över de båda orkestrarna och kungen på fördäck. Publikens jubel visste dock inga gränser och de viftade med de unionsflaggor de försetts med.
Försök själva att fota mikrofilmsprojektor med mobilkamera så får ni se hur lätt det är. På bilden tv syns Blåshjuden. Ur Gränna Tidning 11 maj 1956
På torsdagen spelade orkestrarna i staden. Sedan spelades Djingis Kahn två gånger för fullsatta hus på Ribbagården.
Under flygande fanor och klingande spel från alla fyra orkestrar tågade man mot torget med kungen i spetsen. Där samlades ännu fler åskådare, så att publikantalet uppgick till mellan 2000 och 3000 personer. Grenna Riks-Universitet invigdes med bejublade tal av kung Oscar II, borgmästare Nordenankar samt "Grännakungen", fabrikör A. E. Bolling. Alla orkestrarna spelade. Kungen avtäckte en staty av en vit- och rödrandig gris, en så kallad polkagris. Fabrikör Bolling och borgmästare Nordenankar utnämndes till dekaner för Grenna Universitet och medaljerades, en ära som även tillföll orkesterledarna. Gåvor utbyttes mellan orkestrarna. Man sjöng studentsången starkare än den någonsin hörts i Gränna och borgmästare Nordenankar avslutade med att hälsa festivalen välkommen åter till staden*.
*Vilket faktiskt höll på att ske när man diskuterade plats för den första SOF:en i samband med Riks-SMASKs bildande 1972.
Ordet "studentorkester" används inte en enda gång i samtida tidningsartiklar. Förmodligen var begreppet ännu inte etablerat. Här skriver man "spexorkester" istället. Annons i Gränna Tidning, 8 maj 1956.
Festen på Ribbagården präglades av nattliga spelningar. Lilla Trumman i Alliancen visade sig vara en duktig solodansör i Can-can, som ett par år senare skulle bli den första låt en studentbalett* någonsin dansade till. Efter en våt natt räddade Alliancen frukosten genom att duka långbord åt alla festivalgäster. *Baletten Ärtsoppan, senare Paletten, Lundakarnevalen 1958.
Sedan åkte alla trötta studentmusiker hem till sitt.
För Grännaborna varade festivalyran lite längre. Ur Gränna Tidning 11 maj 1956
Historien har en rolig epilog. Vid den här tiden hade studentorkestrarna hunnit bli rikskända, kanske på grund av grännafestivalen. Hur som helst var studentikos underhållning populär vid den här tiden. Sommaren 1956 hade en viss Lennart Lyngå ferieskola i Ljungskile. En söt skolkökslärarinna ställde Lennart en fråga som fått långtgående historiska konsekvenser. Hon sade:
"Hörru (!) varför har inte studentkåren i Lund någon orkester i stil med andra, t ex Promenadorquestern och Hornboskapen?"
Lennart skämdes. Den hösten åkte han med några kompisar till Köpenhamn och inhandlade en kasse buckliga mässingsinstrument. De bodde alla på Korsgatan i Lund så orkestern fick namnet Korsdraget. Efter ett par månader bytte de namn till Bleckhornen. Två år senare var han tvungen att plugga i Stockholm som del av sina meteorologstudier. Stockholms högskola skulle fira 75-årsjubileum och då behövdes naturligtvis en orkester. Lennart Lyngå och Åke G.O. Hylin bildade Kårsdraget. Inför deras första uppträdande rapporterade Svenska Dagbladet 2 oktober 1958 att: "Stockholmskåren får 'Hornboskap'".
Det ni.
Uppdatering 2022-05-09:
Dagen till ära har jag fått tag på själva poststämpeln för festivalen. Studentorkestrarnas första möte har alltså en egen symbol!
Källor:
Asplund, Johan. 1995.Kårsdragets historia. En översikt av Stockholms Universitets Studentorkester, Blåscorpset Kårsdraget, ur ett historiskt perspektiv. B-uppsats vid Historiska Institutionen, Stockholms Universitet.
Gränna Tidning 20 mars 1956.
Gränna Tidning 17 april 1956.
Gränna Tidning 24 april 1956.
Gränna Tidning 4 maj 1956.
Gränna Tidning 8 maj 1956.
Gränna Tidning 11 maj 1956.
Gunnarsson, S. Olof. 1998. Vi blåste mer än spelade. I Balliografi - Chalmersbaletten 35 - Allianceorchestret 50. Göteborg.
Kjessler, Berndt. 2002. Blåshjuden åren 1952-1957. I KHMMC Blåshjuden af Götheborg 1952-2002. Göteborg.
Intervju med Olle Jacobson 2016-04-16.
Munthe, Gustaf. 1948. Gratisnöjen under 1800-talet. I Det glada Sverige vol III. Red. Natur & Kultur.
Olsson, Håkan (Red). 1986. Bleckhornens röd- och vitbok. Lund.
Persson, Erkki. 1998. Minnen från 50-talet. I Balliografi - Chalmersbaletten 35 - Allianceorchestret 50. Göteborg.
Rydberg, Harald. 1993. 1950-talet - en ny början. I Skapelsens krona - Hornboskapen 1843-1993. Uppsala.
Tersmeden, Fredrik. 1994. 1954: Skandalkarneval. I Från 20-tal till dubbelmoral. Lundakarnevalerna 1920-1990. Red. K Arne Blom. Gamla Lund förening för bevarande av stadens minnen årsskrift 76. Lund.
Wilhelmsson, Carl (Red). 2010. Konglig Elektrosektionen 100 år.