Gillar ni att spela spel på sommaren? Idag blir det ett spel om studentorkesterkulturen och en liten inblick i festivaltidningarnas försvunna värld.
Förr i tiden kunde de festivaltidningar som producerades till SOF och STORK vara lika stora upplevelser som festivalerna själva. De skrevs mycket ofta av studentmusiker och det mesta av innehållet handlade också om studentorkestervärlden. Under 90-talet var det praxis att festivaltidningen var en regelrätt parodi på någon existerande tidning. Detta fick också bilda tema för tidningens innehåll.
Tidningarna från STORK 1994, SOF 1995, SOF 1997, STORK 1998, SOF1999, SOF 2001 och STORK 2002. Många av förlagorna är idag nedlagda - vilka känner du igen? Ni som undrar vart STORK 2000 har tagit vägen: det året gjordes ett ganska enkelt programblad i miniformat.
Efter STORK 2002 görs endast programblad med spelschema och kartor till STORK - mer finns inte budget för. SOF-tidningarna trycktes från och med 2003 i allt mindre format och började mer och mer handla om staden Linköping och de olika utbildningar och arbetsmöjligheter som finns där. Den sista gavs ut 2015.
Omslaget till programmet för SOF 2003 är alldeles för roligt för att inte ta med här. Designen gjordes av Per Åhlin. Tjejen från Blåsyran finns på riktigt och är mycket porträttlikt avbildad. Om du har varit i orkestersvängen länge är chansen stor att du känner henne.
STORK-tidningen 1996 var modellerad efter ungdomstidningen OKEJ, som gavs ut 1980-2010. OKEJ handlade om musik, film och idoler och sålde i femsiffriga upplagor under 80-talet. Den var ett framstående forum för hårdrockare. Många av de som var aktiva studentmusiker 1996 hade sannolikt vuxit upp med OKEJ.
OKEJ ägnade stort utrymme åt insändare. Så STORK 1996 gjorde ju såklart samma sak.
Insändaren om Detlef var i själva verket en riktig insändare om Michael Jackson tagen ur den riktiga OKEJ. Detlef undrade vem fan det var som hade skrivit det här när han fick läsa tidningen.
Insändarsidorna i OKEJ utgjorde ett slagfält i kriget mellan synthare och hårdrockare på 80-talet. I studentorkestertappning blev det till kriget mellan för och emot elbas.
I OKEJs anda hade STORK-tidningen 1996 otroligt djupa reportage om var och en av de 40 deltagande orkestrarna, även om de inte var särskilt lika originalet rent grafiskt. Det som däremot liknade OKEJ grafiskt var den obligatoriska postern som fanns i mittuppslaget. STORK-kommittén på ena sidan, Christer Hjort (Kruthornen) och Anders "Soko" Sokolowski (Dragskåpet) på den andra.
På den gamla goda tiden fick kommittéarna så här snygga kläder. Det har STORK inte råd med idag.
Christer Hjort (Kruthornen) och Anders "Soko" Sokolowski (Dragskåpet). Historierna om dem sparar vi till en annan gång. Det finns massor. Speciellt om Christer Hjort. Fråga mig när vi ses.
Det vi ska titta närmare på idag har faktiskt inte så mycket med OKEJ att göra. Det är det spel som fanns tryckt i tidningen - STORK 96 Virtual Reality!
Idag har Virtual Reality fått lite av en renässans i och med tillbehör till smartphones som tillåter användandet av mediet på budgetnivå. Mer sofistikerad utrustning har använts inom medicinsk och militär utbildning sedan tidigt 80-tal.
Google Cardboard ser ut som ett skämt men är faktiskt den mest framgångsrika VR-plattformen för hemmabruk någonsin.
På 90-talet var det en annan visa. Redan 1991 gjorde speltidningar och spelutvecklare en stor grej av VR och ansåg att det var framtidens spelteknik. Man förutspådde att relativt billiga VR-plattformar skulle finnas för hemmabruk redan 1994. Detta var under 16-bitseran - Super Nintendo och Mega Drive utkämpade ett av historiens största (och bästa) konsolkrig. När det led mot sitt slut och den förutspådda tiden för VR väl var inne blev väl resultatet sådär:
Nintendos Virtual Boy framkallade huvudvärk och illamående inom en halvtimmes spelande. Även sittställningen - med konsolen på stativ - var hopplös. Om man nu inte ville spänna på sig den på huvudet och riskera nackskador. Virtual Boy totalfloppade i Japan och USA 1995 och lanserades aldrig i Europa.
Dåvarande huvudkonkurrenten SEGAs VR-1 till Mega Drive nådde bara till prototypstadiet även om en reklamkampanj kom igång tidigt (1991-93). Det släpptes dock en arkadversion redan 1991.
Det fanns även en rad mer obskyra försök, både fristående och som tillbehör till existerande konsoler. Knappt något av dem sålde överhuvudtaget.
Men visst är det kul att se hur vissa mönster går igen: På 80-talet var man antingen synthare eller hårdrockare, på 90-talet spelade man antingen SEGA eller Nintendo, och i studentorkestervärlden (70-, 80-, 90- och 00-talet) hade man antingen tuba eller elbas. I alla fall de som visste bäst.
1996 sågs Virtual Reality mest som ett skämt. Det var förra årets hype. Därför tyckte redaktionen för STORK-tidningen att man kunde uppleva STORK på det sättet. I en enklare version, förstås.
Spara ner bilden, förstora och skriv ut i A3-format. Allt i Bengt Alsterlinds anda, om ni är gamla nog att minnas honom. Kopiatorn på Uppsala Stadsbibliotek scannar allt väldigt ljust, så de ljusgråa pilarna mellan rutorna försvann. Därför har jag ritat i dem själv på ett proffsigt sätt. I paint.
STORK 96 Virtual Reality har givetvis ingen riktig Virtual reality, utan är ett vanligt brädspel. Spelmekaniken lämnar väl en del i övrigt att önska, men det funkar i alla fall. Bilden ovan är lite väl liten för att detaljer ska synas direkt på bloggen, så här är några highlights:
Vid den här tiden tog Blåshjuden inte in kvinnliga medlemmar, så det här är antagligen taget ur verkligheten.
När båda spelarna väl nått dansgolvet på Norrlands uppmanas man att vända blad, så här har ni nästa sida också:
...när man kan gå på SOF 1997?
Sådär, nu har ni allt ni behöver för att kunna spela STORK 96 Virtual Reality med familj, vänner och fiender i sommar. Nu förhåller det sig emellertid så att det här spelet inte är det enda steget studentorkesterkulturen tagit in i spelvärlden. Den historien hoppas jag kunna publicera inom kort. Då blir det ännu mer barnförbjudet.
Tack till Erik Svensson för lånet av gamla festivaltidningar!
Under 1900-talet har åtskilliga studentorkestrar nått vissa framgångar i radio och TV. De har kanske inte gjort stora tittar- eller kritikersuccéer, men framträdandena har ofta lett till långlivade kultfenomen. Framförallt kan nämnas Glasblåsarnas jumboplats med Södertälje i TV2-toppen 1972, Bleckhornens diskning från 20-i-topp 1962 och när Promenadorquesterns dirigent "råkade" tappa byxorna i Hylands hörna. Men det kan gå mer eller mindre regelrätt till också. Den största radiohiten en studentorkester någonsin haft är utan tvekan Wijkmanska Bleckets Tuffe Uffe.
Skulle du köpa en begagnad klarinett av den här mannen?
Ulf Gunnar Ekman föddes i Göteborg 8 december 1950. Uffes barndom var inte särskilt religiöst präglad, med undantag av morföräldrar som bad aftonbön. I tonåren hängde Uffe i vänsterradikala kretsar, som var den stora ungdomsgrejen på den tiden. Där ingick också mycket andligt sökande, speciellt bland österländska religioner. Den verkligt avgörande händelsen i Uffes liv inträffade när han var i 20-årsåldern: han blev frälst. Hur det gick till är en lång och inte särskilt intressant historia. Uffe ville hursomhelst plugga vidare efter gymnasiet och sökte till Uppsala Universitet.
När Maharishi Mahesh Yogi besökte Falsterbo tillsammans med George Harrison och Paul McCartney 1967 fick den sökande Uffe av oklar anledning ett personligt möte med gurun. Maharishi försökte värva Uffe till den Transcendentala Meditationsrörelsen. (Bild: Thomas Arnroth)
Hösten 1970 anlände Uffe till Uppsala för att läsa etnografi, som han blivit antagen till trots mediokra gymnasiebetyg. Alla källor är överens om att det tidiga 70-talet förmodligen var den tråkigaste tiden i studentlivet under hela 1900-talet. 60-talets vänstervåg hade tryckt tillbaka det studentikosa, och nu var allt bara medvetet och gravallvarligt. Som nyfrälst passade Uffe perfekt in i tidsandan. Han blev nästan omedelbart efter ankomsten medlem av Navigatörerna, en allkristen - och bokstavstroende - förening som drev ett café i universitetshusets källare, ägnade sig åt bibelstudier och evangeliserade bland studenterna. Uffe ägnade praktiskt taget all fritid åt de aktiviteterna.
Att tänka fritt är stort. Men det är det bara Uffe som får.
Efter en tid som inneboende i vindsvåning och i de numera rivna studentlängorna på Blåsenhus blev Uffe bland de första som flyttade in i Flogsta höghus som då var nybyggda. Han gick ofta omkring och evangeliserade i korridorerna med Navigatörerna. Oftast fick de till samtal om Gud som ledde till att de kunde presentera evangeliet. Efter ett tag flyttade Uffe hem till ett gift amerikanskt missionärspar som hade tagit över ledarskapet i Navigatörerna. Där bodde flera studenter som heller knappt gjorde något annat än att studera och diskutera bibeln. Uffe hoppade friskt mellan olika kyrkor i Uppsala.
Jag bodde själv i Flogsta höghus i många år. Då var det mest Jehovas vittnen som kom förbi. Efter ett tag började de undvika min korridor eftersom jag alltid insisterade på att de skulle läsa högt ur bibeln. Rekordet var drygt 10 minuter.
På sitt tredje år som student började Uffe läsa teologi med målet att bli präst. Det var under teologistudierna och i samband med en bibelweekend med Navigatörerna han träffade sin blivande hustru Birgitta. Det var också någon gång i den här vevan Uffe började med tungomålstal. En dag cyklade han genom Uppsala och bad för sig själv i tungor. Eftersom han tänkt sig en framtid som missionär insåg han att han borde öva sin engelska som inte var så bra. Uffe upprepade olika fraser högt för sig själv - på tungomålsengelska. Folk tittade - ingen kunde förstå.
Som
präststudent ville Uffe fokusera mer på vad som stod i bibeln än på liturgi och
kyrkoordningar. Han tyckte att det andliga livet var bedrövligt på utbildningen
och att studierna dominerades av en liberal förnekelseteologi. Kursarna ”kom
till utbildningen fulla av tro på Jesus, bara för att några månader senare ha
tappat den helt på grund av allt tvivel som såddes i dem”.
Troligtvis vill vår herre inte höra Livets Ord.
Under tematerminen, den nästa sista på prästutbildningen, hamnade Uffe i en grupp som skulle studera kristet helande. Det innebar att fördjupa sig i teologisk litteratur och uppbyggelselitteratur som berörde helande, samt att studera Jesus helanden i Nya Testamentet ingående. Detta gjorde stort intryck på Uffe som tolkade bibelhistorierna bokstavligt. Fysiskt helande berördes inte alls i förkunnelse och praxis inom Svenska Kyrkan, och Uffe såg ett tomrum. Samtidigt upplevde han att förväntan på Guds ingripande måste höjas och att Gud inte skulle göra folk besvikna om de förväntade sig att Jesus i sin kyrka skulle vara den han var när han vandrade på jorden (dvs om man tolkar Nya Testamentet bokstavligt och även väntar sig att Jesus ska komma tillbaka). Handledaren, docent Sigbert Axelsson, ville gå vetenskapligt tillväga och uppmuntrade studenterna att jämföra påståenden om helande med faktiska medicinska data. Studenterna ville studera helande i praktiken. Till slut fick Uffe och hans grupp arbeta på det sätt de ville*. Axelsson blev inte alls imponerad av rapporten "Jesus helar idag" och visade i många år efteråt upp den för sina studenter som skräckexempel på ovetenskaplighet.
*Det är ju inte helt osökt att tänka sig att Uffe hade ett ganska stort inflytande här.
Ett genomgående tema i Uffes predikningar och memoarer är hur mycket han avskyr socialism, i synnerhet socialdemokrater. Bokstavstron på Jesu helande gör dock det hela något motsägelsefullt.
Hösten 1978 blev Uffe tillfrågad om han ville bli studentpräst i Uppsala för SESG (nuvarande Credo). Uffe ville stanna i Uppsala efter examen, men han upplevde att det var herrens vilja att han skulle tacka nej till tjänsten. Sedan bad han om att om Gud skulle ändra sig så skulle SESG återkomma. Det gjorde det och då upplevde Uffe att herren ville att han skulle säga ja*. Så blev Uffe studentpräst och det förblev han fram till 1981. 29 januari 1979 prästvigdes Uffe i Gustavi domkyrka i Göteborg.
*Nej, jag begriper inte heller. Uffe gjorde succé som studentpräst. Mötena flyttades från SESGs kristna bokstuga på St Olofsgatan till Kyrkans Hus till en sal på Ekonomikum eftersom deltagarantalet ökat från 40-50 personer till flera hundra. Mötena var av starkt karismatisk karaktär och innehöll både andedop och helande. Man kan redan här se embryot till Livets Ord. SESG var inte helt nöjda med Uffes metoder. Uffe hade en helandegudstjänst i Lötenkyrkan som väckte oro från kyrkligt håll. Folk berättade att deras sjukdomar var borta efteråt. Frågan är hur länge det varade. Som nybliven studentpräst tog Uffe av sig sina glasögon och förväntade sig att bli helad från sin närsynthet. Efter tre månader gav han upp. Herren hade använt detta tillfälle för att få honom mer ödmjuk i frågor om helande.
Uffe fick dispens för sitt synfel av herren Gud. Notera att Uffe är den ende man kan ringa i sin bostad.
Under tiden som studentpräst kom Uffe i kontakt med den karismatiska trosrörelsen tack vare böcker och kassettband från USA. Det handlade om allt från helande och demonutdrivning till missionerande i jätteformat. Uffes svärfar, missionären Sten Nilsson, hade också kontakt med den karismatiska rörelsen och hjälpte svenska predikanter att åka på studieresor till USA. På en sådan åkte Uffe våren 1980. Efter några veckor på bibelinstitutet Rhema och Oral Roberts University* i Oklahoma och jätteväckelsemöten med tillhörande mirakel i New Mexico och Texas var Uffe helt överväldigad. Han hade med sig en hel resväska med videoband, kassetter skivor och allt som predikanterna gjort. Dessutom hade han fått höra saker som "Det finns människor här som Gud kommer att göra ansvariga för tusentals människors liv, om ni inte lämnar era döda sammanhang" och "denna starka kropp ska predika evangeliet över hela världen".
*Höhöhö! Och ja, det är faktiskt ackrediterat av den federala regeringen. Det håller dock ingen högre kvalitet och dess poäng och examina är inte giltiga i Sverige.
Oral (höhöhö) Roberts University som det ser ut idag. Oral (höhöhö) Roberts University är förlagan för Livets Ord. De regler som medlemmarna måste rätta sig efter är i princip exakt samma.
Uffe arbetade vid den här tiden som gästpredikant på Södermalmskyrkan i Stockholm (en församling som är mycket nära besläktad med Livets Ord) samt som i flera andra kyrkor runt om i Sverige, men insåg att han måste starta en egen bibelskola. Namnet hade kommit som genom en uppenbarelse när Uffe och Birgitta satt och lyssnade på kassettbanden Uffe haft med sig från USA. Plötsligt exploderade alla bibelord de memorerat. Det var Livets Ord! Uffe och Birgitta tog med sig barnen och läste på Rhema i ett år. Hösten 1982 var de tillbaka i Uppsala och startade Livets Ords Bibelundervisning. Frälsta ungdomar strömmade till, och på bibelskolans nyårskonferens fick man in 25000 kr i kollekt* Det blev grundplåten till projektet Uffe startade våren 1983: Stiftelsen Livets Ord.
*Det motsvarar 69765 kr i dagens penningvärde. Enligt de pastorer som har kontakter i topp, så älskar Gud att få stora belopp.
Ett tag kallade Gud Uffe och Birgitta till Bangladesh. Samtidigt kallade han dem till USA också. Men vad kan man vänta sig. I gamla testamentet växlar han mellan att vilja rädda världen och förgöra den. Och samla på förhudar. (Bild: Thomas Arnroth)
"Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den."*
(Matteus 16:18)
*Visst är det roligt att Jesus låter som Lord Voldemort här?
I de orden fick Uffe inspirationen till att starta en ny församling, inte bara en bibelskola eller evangelisationsorganisation. 24 maj 1983 startade församlingen Livets Ord i Uppsala. Det behövdes en lokal och man hittade en att hyra i industriområdet Fyrislund, på Axel Johanssons gata 3. Livets Ord på övervåningen, Televerket på nedervåningen. Man fyllde alla 200 platser på den ettåriga bibelskolan.
Jesusmarsch genom Uppsala. Orkestern som skymtar på bilden är inte Wijkmanska Blecket.
Majoriteten
av Livets Ords medlemmar kom från andra frikyrkor. Livets Ord är nämligen historiskt och teologiskt en avläggare av pingstväckelsen, där extas, tungomålstal och förbön är vanligt förekommande. Miljön i Livets Ord var därför inget främmande för nykomlingarna. De vilsekomna människorna
man plockade upp på gatan var aldrig i majoritet. De flesta drogs faktiskt till
församlingen på grund av lovsången, som verkligen skilde Livets Ord från andra
samfund. Det var enkelt och avskalat, alla lärde sig snabbt och kunde sjunga
med utan att läsa innantill. Bandet på scen var inget riktigt band, utan glada
amatörer som skulle leda lovsången.
Å det dyra
Jesu blod
Å det dyra
Jesu blod
Å det dyra
Jesu blod
Som tvår mig
vit som snö
Jag tackar
dig Jesus att du gav ditt blod
Jag tackar
dig Jesus att du gav ditt blod
Jag tackar
dig Jesus att du gav ditt blod
Som tvår mig
vit som snö
Det fanns
inga regler för vad man skulle sjunga när, eller hur många gånger man skulle
sjunga om samma sak. Det är få ord, tydligt budskap och ett evigt repeat.
Lovsången på Livets Ord var hög och hjärtlig, och det var svårt att värja sig
mot stämningen.
Musik och
sång har alltid utmärkt nya religiösa rörelser. Dans är däremot något kyrkor
alltid har haft problem med. Den är kroppslig, och kroppen är ett problem för
troende. Kroppens begär är syndiga och ligger i strid med anden som fötts på
nytt av Gud, eller något i den stilen.
Om man då
ska dansa till Guds ära hur gör man då? Livets Ord uppfann något som heter
tvåstegs hoppdansen. Man hoppade från en fot till en annan i takt med musiken,
och sparkade lite framåt med den fot som var i luften.På det
sättet blev dansen inte sensuell, flirtande, självförhärligande eller visade
ens att man var duktig på det, för det var helt enkelt inte så mycket med den.
Uffe viftar med den svenska flaggan.
Uffe gjorde succé med sina väckelsemöten i jätteformat. Han var verbal, smart och rolig och bjöd alltid på stor show, vare sig det var med bön, helande eller att basunera ut sina helknäppa åsikter om allt möjligt. Detta kom till sin spets i den uppmärksammade flaggpredikan på Fyrishov 1985 (sista gången Livets Ord fick hyra in sig där). Uffe stod nämligen mycket långt åt höger. Han predikade för en borgerlig valseger*. Socialism var instiftad av djävulen och de höga svenska skatterna berodde på en ond andefurste. Sverige behövde militär upprustning. Uffe hyllade officerskåren och hånade vapenvägrare. På den svenska flaggan fanns kristi kors. Gud gjorde anspråk på ett land i kris. Sverige skulle bli frälst och reformerat! Av Livets Ord! Jesus var herre över Sverige! Flaggpredikan blev startskottet för medias stora intresse för Livets Ord. *Socialdemokraterna vann valet 1985. Också. Under valrörelsen valde Olof Palme att helt oväntat besöka Gnosjö. Där träffade jag honom! Tyvärr var jag för liten för att komma ihåg det. Däremot har jag sett Uffe på stan i Uppsala flera gånger. Det var inte lika roligt.
Församlingen växte snabbt. Medlemsantalet fördubblades varje år. Bibelskolan blev tvåårig. Livets Ord var fräscht och häftigt i andliga kretsar och alla möjliga typer ansökte, bland andra ett marijuanarökande rastakollektiv från Norrköping. De beskrev sig som "herrens soldater" på de ansökningar de skrev på baksidorna av conflakespaket. Uffe tyckte de såg ut som Baader Meinhofligan och tvekade, men svärfar Sten sa att det vore skandal att inte anta dem. Snart hyrde man hela huset i Fyrislund, sedan det anslutande huset tills man köpte hela fastigheten. 1987 byggde Livets Ord en ny byggnad med 4000 sittplatser i kyrksalen, kontor, föreläsningssalar och TV-studio.
Välkommen till församlingen som kallas Livets Ord. Den ikoniska skylten togs ner 2016.
Uppsala tyckte inte om Livets Ord. En del av kritiken var av rent teologisk natur, kom från religiöst håll och handlade om innehållet i sektens lära. 14 december 1983 blev Uffe fråntagen sitt prästämbete, eftersom han startat ett nytt samfund med präster som ledare. Tv och radio gjorde många inslag om Livets Ord, som fick rejält med uppmärksamhet i slutet av 80-talet. I andra fall utsattes medlemmar av sekten, även Uffe och hans familj, för hot och trakasserier. En bomb detonerade i kyrkans foajé i mars 1990. Bomben gick av på natten, så ingen skadades. Barn till Livets Ordare kunde bli mobbade även av vuxna. Ingen förtjänar en sån behandling, men det fanns en allvarlig bakgrund till avskyn: Livets Ord förstörde människors liv.
Precis som vilken annan sekt som helst styr Livets Ord sina medlemmar genom att omväxlande ge sina medlemmar bekräftelse och skuldkänslor. Att beskriva de metoder de använder sig av skulle göra den här artikeln alldeles för lång, dyster och tungläst. Manipulationen är komplex och subtil, och tillvägagångssättet låter alltid sekten komma undan allt ansvar. Livets Ord är nämligen experter på att hålla sig inom lagens råmärken - och att få folk att hålla tyst om när de inte gör det. Vill man sätta sig in i den bedrövliga historien om livet i sekten och hur deras hjärntvätt fungerar rekommenderas Per Kornhalls "Livets Ord" (Leopard förlag, 2010). Vi ska dock titta på några exempel på vad de ställer till med, samt visa varför de är farliga på riktigt.
Ett sånt här överlåtande får man skriva under om man går med i Livets Ord.
Livets Ord representerar framgångsteologi och det passade perfekt in i de
nyliberala vindar som blåste under 80-talet. Ekonomiskt välstånd, framgång och
helande kommer till den som tror på Jesus eftersom han eller hon genom sin
frälsning ingått ett förbund med Gud, ett förbund Gud måste hålla. Den troende
kan alltså kräva hälsa och pengar av Gud, som är tvungen att stå vid sitt ord.*
*"Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike
Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att
komma in i Guds rike." Jesus, Lukas 18:24-25
Den andra sidan av läran är att det är djävulen som håller tillbaka
pengarna eller hindrar botandet och den troende har fått makt att befalla
djävulen att släppa det som tillhör honom. Djävulen måste drivas ut på alla sätt. Ett sätt var att helt enkelt kräkas ut honom i de vita plasthinkar man vanligtvis använde för kollekt. Hundratals mötesdeltagare gjorde det samtidigt.
"Vill ni bli fria från synd och skam, så titta nu här vad farbror Ulf tar fram!"
En medlem av Livets Ord är tvungen att ge församlingen minst 10 % av sin inkomst i tionde varje månad. Sådant uppmuntras i snällare frikyrkor eftersom det går till församlingens arbete. I Livets Ord är man dock tvingad - annars blir man förbannad av Gud. Man stöder sig på bibelord som det här:
“Menen I då att en människa får röva från Gud? Ty I röven ju från mig. Åter frågen I: På vad sätt hava vi rövat från dig? Jo, i fråga om tionden och offergärden. Förbannelse har drabbat eder, men ändå röven Ifrån mig, så många I ären. Fören full tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finnes mat, och proven så hurudan jag sedan bliver säger Herren Sebaot. Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster över eder och utgjuta över eder riktig välsignelse”
(Mal. 3:8-10)
Den som inte ger tionde rövar alltså från Gud och blir förbannad. Men det utlovas också en belöning -- ge mycket och himmelens fönster öppnas. Livets Ords pastorer har i över 30 års tid utlovat att man ska få 3000%, 6000% eller varför inte 10000% ränta på det man skänker. Det skulle innebära att någon som varit med i Livets Ord sedan 80-talet idag skulle äga mer pengar än vad som existerat i världshistorien. I verkligheten har många av församlingens medlemmar stora ekonomiska problem, inklusive många som går på socialbidrag. Men de vågar inget annat än att skänka det mesta till sekten. Hotet om förbannelse finns ju.
Om Livets Ords predikanter hållit vad de lovar skulle Uppsalas skyline se ut så här idag. Verkligheten är en annan.
Livets Ord är en stiftelse vilket innebär att verksamheten inte är
offentlig, och ingen har insyn i eller kontroll över vad som händer i den.
Pastorerna har rejäla löner. 2010 hade Birgitta Ekman en lön som vida översteg
de bäst betalda pastorerna inom pingströrelsen (ca 67000 kr) och det utan
specificerade arbetsuppgifter. Stiftelsen har en förmögenhet på något hundratal
miljoner kronor. Utöver det känner man inte till någonting om Livets Ords
ekonomi.
Men om man räknar med 1000 förvärvsarbetande medlemmar som tjänar 300 000
vardera per år och betalar 10 % i tionde så blir det ju lågt räknat 30 miljoner
som snurrar in i stiftelsen varje år. Livets Ord har en massa projekt som att
slussa ryska judar till Israel och att bygga bibelskolor så det som hamnar i
pastorernas fickor är nog jämförelsevis små summor - men skyhöga löner. Och avhoppare har berättat om att ledningen lever i lyx.
Livets Ord kräver att man hela tiden sprider församlingens budskap.
Att ständigt evangelisera om Jesus är ett mycket effektivt sätt att förlora
alla sina vänner. Om man sedan också förbjuder sina arbetskamrater att
lyssna på radio på jobbet eftersom man känner sig oren av den ogudaktiga
musiken blir man till sist väldigt isolerad. Bibelordet uppfylls:
Jesus sade: "Om världen hatar er, kom då ihåg att
den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som
sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur
världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är
inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er.
Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert. Men allt detta skall de
göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt
mig".
(Joh 15:18-21)
Behöver jag nämna att de fick sparken?
Tryggheten och bekräftelsen finns i sekten. Därför blir den också otroligt
svår att lämna. De som försöker lämna Livets Ord har det mycket svårt,
speciellt de som fötts in i den. Omvärlden har målats upp som helt normlös och
full att sex droger och vilt liv. Eftersom de själva inte vet var deras
moraliska gränser går kan de börja leva ett utsvävande, gränslöst och
självdestruktivt liv. Det i sig skapar skuldkänslor som leder dem tillbaka till
sekten. Därinne vet de i alla fall vad som gäller.
Skuldkänslor framkallas även av en kärleksbombing de som lämnar eller
tänker lämna sekten utsätts för. Vad gör de mot de människor som älskar
dem?
Tjejen på bilden heter Taliah Pollack och lever i dag ett normalt liv, även om hon fortfarande lider av skuldkänslor efter tiden i Livets Ord. En gång var hon tvungen att kasta sina My Little Ponies på elden eftersom de innehöll demoner.
Ben som växer ut ser den som går på LSD, men Livets Ords underverk och helande fixade det med ett enkelt illusionstrick. Det rörde sig aldrig om amputerade lemmar, utan om folk som ville ha förbön för ryggont. Predikanten konstaterade att orsaken förmodligen var att benen var olika långa, något som bevisades när den hjälpsökande satte sig på en stol. (Hint: benen är nästan alltid olika långa beroende på hur personen sitter och i vilken vinkel till förbedjaren) Sedan började bönen och handpåläggningen och predikanten kunde visa hur det kortare benet växte genom att dra i det och därmed ändra sittvinkeln. Succén var given. Offret kände sig friskare och alla hade fått uppleva ett under. Förmodligen kör Livets Ord med det här än idag. Det var ju mycket mer komplicerat när de som blivit helade efter några månader dog i cancer som de till och med hemlighållit för sina barn. Mekanismen bakom sjukdomsförnekandet ligger i skillnaden mellan sektens och omvärldens verklighet. Omvärlden är skrämmande. Sektens verklighet hänger ihop. Man väljer den och blir stärkt i sin sektidentitet.
Enligt Uffe dog inte Jesus på korset enbart för våra synder, utan också våra sjukdomar. Satan kan dock hålla tillbaka botandet, så om man inte blir frisk är ju slutsatsen självklar.
Uffe har förklarat saken själv i boken Gud vill hela alla. Där skriver han: "Du kan inte hålla upp dina erfarenheter - vare sig positiva eller negativa - som argument och säga 'Det där stämmer inte!' Du måste underordna dina erfarenheter vad Gud har sagt i sitt ord. Det är oerhört viktigt".
Till Uffes försvar (för en gångs skull) ska sägas att han i Livets Ords barndom lyckligtvis förkunnade att det inte är något fel i att gå till läkaren med sina sjukdomar. Det är nämligen ingen självklarhet i den här typen av samfund. Det har dock hänt flera gånger att medlemmar av Livets Ord har ryckt upp folk ur sina rullstolar och hävdat att deras handikapp beror enbart på brist på tro eller människans arvssynd.
Under såna här massmöten stoppade man inte bara busstrafiken. Man försökte ofta hela folk som inte ville bli helade.
En gång var det nära att Uffe åkte dit. Det kom fram att man hade undervisat om att aga bör användas i uppfostringssyfte. Det kallas i lag uppvigling till barnaga. Uffe kom undan med blotta förskräckelsen den gången eftersom preskriptionstiden gått ut. Om församlingsmedlemmar vågat berätta hur det verkligen låg till hade det blivit uppenbart att uppviglingen fortsatte långt efter det.
Det finns ingen brist på exempel på hur Livets Ords ledning vill påverka livet och tankarna hos medlemmarna. Hipp som happ har Uffe eller någon annan fått infall om saker som är demoniska och därför måste uteslutas ur en människas liv. Helst brännas, när det går. Rockmusik, My little Pony, Harry Potter, skräckfilm, Drakar och Demoner, DaVinci-koden, Tv-spel och allt möjligt. Märkligt nog gillar Uffe Sagan om ringen.
"VASSP - vi arr sattans pippel!" 1985, under pudelrockens guldålder, bestämde sig det kristna rockbandet Jerusalem för att gå på Livets Ords bibelskola. De lyckades leda åtskilliga unga kristna hårdrockare till sekten. 1993 bestämde sig Uffe för att "hårdrock är av satan" och beordrade medlemmarna att lägga sina skivor med band som Jerusalem, Petra, Stryper och Larry Norman på det skivbål Livets Ord anordnade. Jerusalem hade skrivit en låt om att alla har en personlig skyddsängel, och Uffe tyckte att det var New Age.
Sekter älskar kändisar. Carola Häggkvist slog igenom med "Främling" i melodifestivalen 1983 och en stjärna var född. 1988 bestämde hon sig för att gå i Livets Ords bibelskola, något hon fick mycket negativ publicitet för. Livets Ord fick dock mycket publicitet. På bibelskolan träffade Carola den solariebrune Runar Søgaard som hon gifte sig med på Livets Ord 1990. Vigseln sändes delvis i TV och bröllopsvideon blev en storsäljare på Livets Ords förlag. Det blev också en inspelad excorcism på Livets Ord där Carola driver ut demoner och vrålar om att det är skönt att underkasta sig en högre makt. Runar* blev snart bibelsveriges smörigaste charmör som kunde få kvinnors hjärtan att bulta snabbare genom att räkna upp alla Mose svågrar. 1996 bättrade han på sin status som B-kändis genom att skjuta rådjur genom badrumsfönstret. Sådant beteende i bebyggt område och utanför jaktsäsongen ledde till att han blev av med jaktlicensen. *Wijkmanska Bleckets helikon är döpt efter denne löpsedlarnas man.
Uffe har aldrig haft någon vigselrätt. Därför fick de smygvigas hemma hos Uffes svärfar innan den stora ceremonin.
Carola gick det bättre för. Hon vann melodifestivalen igen 1991. Under 90-talet uppträdde hon med Livets Ord på deras kampanjer i östeuropa. I det forna
östblocket fanns det ett stort andligt tomrum efter kommunismens fall och allt
som kom från väst eller hade med religion att göra rönte enorma framgångar. Det
gällde inte bara Livets Ord, utan också till exempel Jehovas Vittnen och
mormonerna. Livets Ord betraktas som en av de farligaste sekterna i Ryssland,
bland annat av ortodoxa kyrkan. 1995 lämnade Carola Livets Ord men fortsatte att hålla kontakten och deltog i deras arrangemang. 2000 skilde hon sig från Runar.
"Vi accepterar inte samhällets normer och vi hävdar vår rätt att andliga och medborgerliga rätt att tro på den här boken inklusive i skolan. Och i Jesu namn kommer ingen att kunna stoppa detta..."
- Ulf Ekman, månadens kassett November 1993.
Livets Ord predikar visserligen att världens undergång är nära förestående, men de är ändå i högsta grad närvarande i samhället. De vill inte bara ha sin teologi och ideologi som moraliskt rättesnöre. De vill göra den till svensk lag. En viktig del i det strategiska och politiska arbetet innefattar konfessionella kristna friskolor. Man vill helt enkelt kontrollera det som lärs ut. Lärare som ifrågasatt innehållet i undervisningen har fått sparken efter att ha utsatts för trakasserier och påtryckningar. Elever har vittnat om demonutdrivning och annan förnedrande behandling. Ett vittnesmål om förbön på Livets Ords Gymnasium i Uppsala beskriver en bisarr och otäck upplevelse. Böneledaren sade inga vänliga eller stärkande ord om Jesus, och faktiskt inga ord alls. Det enda som kom ur hans mun var osammanhängande och högljudda tungomålsljud. Bara eleverna längst fram bad med. De längre bak vågade inget annat än att höja armarna och mumla med, men det fanns ingen inlevelse.
Ja till Livet, en organisation som vill ha bort aborträtten, grundades av de största skurkarna på denna jord. Mikael Oscarsson kom in i riksdagen på personröster 1998. I valen innan kunde man istället stryka kandidater. Micke drev under 90-talet en strykningskampanj mot riksdagskandidater inom KD som var kritiska mot Livets Ord. En taktik de fortfarande kör med.
Livets Ord har naturligtvis också en politisk gren: de håller Kristdemokraterna i Uppsala i ett järngrepp. Nästan samtliga Kristdemokratiska toppolitiker i Uppsala 2010 var Livets Ordare. Alla andra manövreras helt enkelt bort av den falang som tillhör sekten. På listan över dem som har förtroendeuppdrag i kommunen är den överväldigande majoriteten Livets Ordare. I kommunalvalet 2014 fick KD 7684 röster (5,59 %) vilket gav 4 mandat i kommunfullmäktige. 7684 röster kan jämföras med de ca 2500 medlemmar Livet Ord har idag.
Var det någon som sa kristet utseende? Ebba Busch Thor, numera ledare för folkölspartiet (3,5%), gick som medlem i församlingen på Livets Ords grundskola. 2010 blev hon Sveriges yngsta kommunalråd någonsin (23 år). Ebba började sin karriär som politisk sekreterare åt kommunalrådet och Livets Ordaren Gustaf von Essen. En röst på Ebba är en röst på Uffe.
Åtskilliga redaktionschefer på Upsala Nya Tidning kan vittna om vad som hänt när de har publicerat något negativt om Livets Ord. Då mobiliseras församlingen mobiliserats för att blockera telefonväxlar och redaktörerna har utsatts för timslånga telefonsamtal med Livets Ords informationschefer. För ett antal år sedan mördade en kristen man i Uppsala sin son med efter att ha fått inspirationen till dådet i Bibeln. Livets Ord fick UNT att ändra formuleringen från "Bibeln" till "sin heliga bok", vilket för tankarna till en helt annan helig bok.* *Koranen är dock precis lika jävlig och mordisk som Bibeln. Ja, jag har läst båda. Jag har försökt skoja till det bäst jag kan, men berättelsen om Livets Ord är inte någon upplyftande i historia vilket håll man än ser den från. Sekten styr medlemmarnas liv. Avhopparna har fått sina liv förstörda och mår än idag mycket dåligt av det Uffe utsatt dem för. Vanliga uppsalabor ogillar när staden blir förknippad med Livets Ord och föräldrar vill inte att deras barn ska komma i kontakt med sekten. Till råga på allt har de sina tentakler där det verkligen räknas. Uffe själv kanske har ett annat perspektiv men han har också hoppat av. Hans memoarer är dessutom mördande tråkiga.
Livets Ord orsakar bara elände. Men den här bloggen ska ju handla om roliga saker. Lyckligtvis finns det de som kan driva med församlingen.
Artikelns hjälte: Garry Nilsson.
Garry Nilsson hette en man som länge retat sig på Livets Ord. Han åkte på
studiebesök för att se om det verkligen var så hemskt som man sade. Och det var
det! I entrén stod mängder av videoband, kassetter och skivor, allt hade Uffe gjort. Väl inne i kyrksalen höll pastorerna låda. Uffe själv var inte värst, utan den var en pastor som hette Samuelsson. "Om det är din sista hundring som du håller i handen, lägg den då ändå i kollekten. Gud fixar hyran i morgon" sade en av månglarna från scenen.... Handpåläggningar, förbön, helande och tungomålstal förekom i parti och minut.
Köp videoband, kassetter, skivor, allt har Uffe gjort! (180 kr 1983= 460 kr 2017)
Garry hade varit aktiv som trubadur och låtskrivare större delen av sitt liv och besöket på Livets Ord hade gett honom otroligt mycket inspiration. Väl hemma blev det låten Tuffe Uffe. Garry skrev om allt han såg på besöket, och mycket av texten är ordagranna
citat från pastorerna. Som ni kan läsa i beskrivningen av sekten ovan är skildringen helt klockren. En annan inspirationskälla bakom låten är Owe
Thörnqvists Länge leve Lewi Pethrus, som driver med pingströrelsen på samma
sätt. Garry hade Tuffe Uffe i sin egen trubadurrepertoar och det har han än idag. Garry jobbade på Astra och var där arbetskamrat med Jonas Adriansson, en veteran i Wijkmanska Blecket. De skrev ofta sånger och snapsvisor tillsammans. En dag spelade Garry Tuffe Uffe för
Jonas som tyckte den var jätterolig. Den måste ju ut till en större publik och Wijkmanska Blecket kunde göra det. Blecket hade vid den här tiden arbetat upp en image som studentorkestrarnas värstingar och vågade göra det som ingen annan vågade.
Jonas Adriansson tog upp saken med Anders
Bengtsson, som arrangerade låten för Blecket. Låten uruppfördes
på STORK 1990. Orkestern hade då inte hört texten. Senare spelades låten in och samma år släpptes singeln:
Det är Garry Nilsson själv som sjunger på skivan eftersom ingen annan vågade. Var de rädda för Livets Ord? Låten gjorde gigantisk succé vid uruppförandet på STORK 1990. Låten blev oerhört känd bland både studentmusiker och studenter i allmänhet - STORK var vid den här tiden en angelägenhet för precis alla. Wijkmanska Blecket blev synonymt med Tuffe Uffe under många år framöver. Uffe finns på tacklistan i konvoluten till alla Bleckets skivor fram till den senaste från 2009. Att Wijkmanska Blecket inte körde Tuffe Uffe var som att Glasblåsarna inte skulle köra Södertälje. Men låten gick inte hem precis överallt. 1990 hade Livets Ord fått oerhört mycket uppmärksamhet i media. Trots det visste man mycket lite om livet i sekten. Visserligen fanns det berättelser från avhoppare redan då - man hade dessutom kartlagt ett samband mellan medlemskap i Livets Ord och självmord bland unga - men berättelserna nådde inte så många. De fanns som rapporter och utredningar. Det fanns ju inget internet i dagens tappning, så inga hemsidor och bloggar kunde publicera avhopparnas berättelser eller debattera fenomenet i ett format som kunde nås av alla. Den rent teologiska kritiken är dessutom mycket svår för en lekman att sätta sig in i. Det har hänt att studentikos humor har varit kontroversiell i alla tider, men i och med Tuffe Uffe gick man till hårdare personangrepp än någonsin tidigare.Skivan fick en ny politisk dimension i och med att man faktiskt hånade en nu levande människa. Skivan utgör inget brott, men kan ändå vara känslig. Uffe nämns visserligen vid namn men som offentlig person får han tåla mer. Livets Ord nämns också vid namn, men en organisation kan inte förtalas eller ärekränkas.
Texten
beskriver rörelsen och dess pastor Ulf Ekman på ett sätt som inte kan framföras
helt friktionsfritt i alla sammanhang. Låten blev därför svartlistad på
Sveriges Radio. B-sidan, ”M’Adams julsång”, har dock hörts på Radio Uppland
runt juletid. Antagligen var det försiktighet och en strävan om att hålla sig opartisk som avgjorde Sveriges Radios agerande. Förmodligen var kontroversen ändå den bästa reklam skivan kunde
få. Svartlistningen intresserade Radio 1 (senare City 106,5), en av Sveriges
första reklamfinansierade radiostationer, som just öppnat i Uppsala. Livets Ord
hade startat en egen lokalradiostation vid samma tid och Radio 1 ville
profilera sig för att slippa bli sammanblandade med dem. Tuffe Uffe var det
perfekta sättet att åstadkomma det och låten gick på högvarv. Succén var ett
faktum. På något sätt hittade Tuffe Uffe även vägen till en lokalradiostation i
Borlänge där den låg som listetta i flera månader och spreds ännu vidare. Än
idag undrar personer i de mest spridda sammanhang om Wijkmanska Blecket kommer framföra
Tuffe Uffe, och den gör succé var den än sjungs. Tuffe Uffe är tveklöst
Bleckets största hit någonsin, och ingen studentorkesterskiva har spelats mer i radio. Garry Nilsson själv drog in 45000 kr i royalties. Det skulle vara mycket svårt att idag kartlägga hur Tuffe Uffe hamnade på Radio Borlänge. Desto lättare är det att sätta sig in i dess popularitet. Medan Radio 1 körde låten på hög rotation för att profilera sig berodde dess position som listetta på Radio Borlänge på att folk helt enkelt ringde in och önskade den. Förklaringen ligger i tidsandan. Uffe och Livets Ords pastorer visade inför sin egen församling och alla andra upp bilden av 80-talets perfekta liv*. De var välklädda, körde fina bilar, bodde i fina hus med sina välartade familjer som alla hade ljus fjunig hårväxt och pärlvita, stela leenden (s.k. kristet utseende). De personifierade 80-talets nyliberala framgångssaga: framgång och pengar blev deras för att de helt enkelt förtjänade det. I det här fallet var det visserligen Gud istället för marknaden som bekräftade att de var bättre än alla andra, men den skillnaden syns inte på stilen. Den självgoda yuppiestilen stack naturligtvis i ögonen på vanligt folk (och gör det än idag). 1990 fanns det ganska få komiker som drev med glassigheten. Wijkmanska Bleckets ganska fräna nidsång kom som en blixt från klar himmel och fyllde ett tomrum.
*Det fanns en enorm trendsättande personkult runt Uffe. Skaffade Uffe skägg gjorde de flesta män i församlingen det också. Skaffade Uffe hund följde resten efter. Skrev en pastor med en dyr och snoffsig reservoarpenna hade snart alla andra en likadan.
Studentikos underhållning var fortfarande mycket populär vid den här tiden och i den egenskapen hade Wijkmanska Blecket ganska breda marginaler för fräck humor. Dels betraktades studentupptåg som ganska oskyldiga, dels spelade de i nästan samma liga som professionella underhållare. Den häcklande humorn började komma igång under tidigt 90-tal. Tuffe Uffe var tidigt ute.
Tuffe Uffe fick ett slags uppföljare i form av
låten Piska mig Carola. Garry Nilsson
hade läst en veckotidningsartikel som gjorde gällande att Carola drev ut
djävulen med hjälp av kroppslig bestraffning. I texten nämns en pastor som vill
sälja videon av det. Storyn visade sig bygga på ett falsarium och det var ändå ingen som
vågade spela in låten med risk att bli stämd, så den blev liggande. Men här har ni den:
Piska mig Carola
Kyrkligt liv inte för mig varit nå’t Men av Hänt i veckan har jag nu förstått Att om man bara blir lycklig och frälst Kan man ägna sig åt vilka laster som helst
Piska mig Carola Driv djävulen ur mig Av smärta vill jag vråla I källaren hos dig Kom och piska mig Carola Spanking är bättre än smek Min lilla sadist, jag blir din masochist I vår vilda lek
Jag blir din främling på böljande hav Klä dig i läder, låt mig bli din slav I våra lekar är din vilja lag Och lyder jag inte så tämj mig med slag
Piska mig Carola…
Pastorn tar kameran och vill vara me’ Som instruktionsfilm ska han sälja de’ Ty på försäljningen sätter hans sprätt När den ges ut i par med din bröllopskassett
Piska mig Carola…
Text och musik: Garry Nilsson
Det blev alltså ingen uppföljare, men väl en nyinspelning. När Wijkmanska Blecket spelade in "Gonora - den hemska skivan" 1991 måste ju superhiten vara med. Men det räckte inte med att bara lägga med originalisnpelningen. Man måste göra något nytt. Problemet var att ingen visste vad. Hip-hop är ju hett nu, var det någon som påpekade. Garry Nilsson var inte särskilt förtjust i idén och han gillade inte genren. Ändå var det den man genomförde, i ett tidigt försök till svensk hip-hop som framstår som skämmigt idag. Men den innehåller i alla fall samplad Uffe:
Hip-hop var nytt i Sverige 1991.
Det finns fler referenser till Livets Ord på Gonora. Inledningsspåret innehåller en "avslutande kommentar av lektor Hilding Vomander. Lektor Vomanders välbehövliga välsignelse är helsponsrad av den fria församlingen 'Underlivets Ord (med ett smackande läte)'." Lektor Vomander hävdar dessutom på skivan att orkestern våren 1990 genomgick en kollektiv frälsningsprocedur och förvandlades till en kristen popgrupp. Tuffe Uffe är varken enda eller första gången Wijkmanska Blecket anknutit till aktuella mediahändelser. Det hela kan sägas ha tagit sin början i Bleckets barndom när orkestern i februari 1985 anlitades som After Ski-underhållning hos Åre Fjällby som då var helt nyöppnat.David
Nordfors och Tobias Olsson fick idén att ha dockteater som pausunderhållning
mellan seten. Dockorna och rekvisitan bestod av grönsaker, skor, elvispar,
sparbössor – allt man hittade. Manusen skrevs i skidliften. Pjäserna var
antingen historiska eller byggde på dagsaktuella händelser, som Imelda Marcos skosamling som hittades efter presidentparets flykt från Filippinerna 1986. Efter den inledande chocken höll publiken på
att dö av skratt. De undrade vad nästa pjäs skulle handla om men det visste
inte killarna. De skrev ju manus i liften. Kombinationen med den ösiga musiken
gjorde att Blecket bjöds in år efter år och engagemanget fortsatte ända in på
90-talet.
Dockteatertraditionen levde vidare i Wijkmanks Blecket i många år. Här uppförs pjäsen "En banjoists död". Pjäsen kan ha inspirerats av att banjosektionen - som för övrigt bara hade en medlem - envisades med svara för underhållningen under den fem timmar långa bussresan på väg hem från SOF-95. För enkelhetens skull valde han att begränsa sig till en "melodi", BanjoMusikens Dags Vänners paradnummer "banjoslut i F".
På LP:n "Gonora - den hemska skivan" från 1991 förekommer ett nummer i samma stil som dockteatern. I Hernandos Hideaway förs en dialog som kommenterar styckmordet på Catrine Da Costa.
"Och lite katrinplommon!"
En kväll på STORK 2010 satt jag och några andra Bleckister och pratade om Tuffe Uffe. Den hade varit en jättehit, men hur gick det att upprepa? Ett problem som togs upp var att folk inte visste vem Uffe var längre (det visade sig senare inte stämma alls). Dessutom hade Livets Ord normaliserats. Därför skulle man behöva driva med någon ny vansinnets överstepräst, men vem? Snart stod svaret klart - Jimmie Åkesson. Senare den kvällen hörde jag "When I'm cleaning windows" och till den melodin skrev jag de första raderna till "Jivin' Jimmie". Resten av texten skrev hela orkestern på en rephelg. Verket uruppfördes på Wijkmanska Bleckets 30-årsjubileum 2011. Till och med Blecketveteraner från den värsta tiden blev chockade - hur vågade vi? Låten finns ännu inte inspelad, men Blecket vågar det som ingen annan vågar.
Visst är han lite av en Uffe junior?
Tuffe Uffe har lämnat ett viktigt arv efter sig i Wijkmanska Blecket. Under en fest i valvet på Uplands nation i början på 90-talet bestämde sig orkestern för att de skulle åka ut till Livets Ord och stjäla deras flagga. Man stuvade in sig i Vildmannen och spelade Tuffe Uffe på hög volym. Väl framme visade det sig dock att ett stort väckelsemöte pågick och flaggan var hårdbevakad. Blecket bestämde sig för att lufta cyklarna på parkeringen istället. När det var som roligast kom en kvinna ut och undrade vad de gjorde. "Vi är fulla och luftar cyklar", blev svaret. "Berusa er med det här istället", sade kvinnan tillbaka och överlämnade en kassett med Ulf Ekmans predikan. Kassetten visade sig vara helt fantastisk och blev en klassiker i Blecket. Uffe börjar med att berätta om när han besökte något kollektiv där "folk satt och rökte hasch och var sådär allmänt progressiva, hehehe" och kommer till när han avstyrde ett sovjetiskt kärnvapenanfall mot Sverige genom att be runt en rysk lastbil han stött på. Sedan helar han folk och till sist brister han ut i rungande tungomålstal. Kassetten försvann tyvärr i samband med en turné men den kanske finns kvar på vinden.
Who you gonna call? Wijkmanska Blecket!
Det ursprungliga arret på Tuffe Uffe försvann dessvärre någon gång under 90-talet. Johan Runeson skrev "Tuffe Uffe - 94", en rockigare version inspirerad av Svullos "för fet för ett fuck". Den var bakgrundsmusik till Studentradions reklamjingel för STORK 1994. Efter det gled låten mer och mer in i glömska. Den fanns inte ens med i sångboken. Livets Ordskämten levde kvar en tid i allt mer bisarra former. I STORK-tidningen 1994 kan man läsa novellen "Den som söker han skall finna" om den blivande statistikern Rune som en hel sommar åker omkring på sin moped i norra Uppland och sprejar "Gud hör bön" där han tycker att det kunde passa. Syftet är att fånga sin stora kärleks intresse, något som kulminerar i ett besök i hennes församling utanför Uppsala. Rune har förberett sig genom att vika det ena benet dubbelt och binda upp det, och med lånade kryckorhade han åkt till ett möte med planen att mitt under mötet bli helad och låta det halva benet växa ut igen. Katastrofen är ett faktum när snöret inte lossnar och en krycka träffar en from församlingsmedlem över näsryggen. Vad gäller den stora kärleken börjar tidningarna snart skriva om henne och Runar. Så kan man väl inte heta? Novellen är smått obegriplig och är förmodligen skriven av Peter Lind, samme kille som spelar Uffe på inspelningarna. När jag själv gick med i Wijkmanska Blecket blev jag överförtjust i låten, mycket förmodligen tack vare min skolgång bland elaka frikyrkotöntar i bibelbältet*. Jag brukade kompa mig själv på banjo och sjunga låten överallt. På så sätt fick den fäste i orkestern igen. *Ni skrattade åt mig på mellanstadiet för att jag inte visste hur man slår i en bibel. Föga visste ni att hämnden skulle komma i en bloggartikel 25 år senare! En delegation från Wijkmanska Blecket besökte Isterbandets 15-årsjubileum 2003. Under sittningen tog vi naturligtvis upp vår odödliga hit. När Morris Engström gick och satte sig igen vägrade hans bordsdam prata med honom. Hon satt och skymde sitt ansikte med sin hand åt det hållet resten av kvällen. Till 25-årsjubiléet 2006 rekonstruerade jag originalarret och vi körde det som extranummer. Succén var ett faktum. Folk från andra orkestrar började önska den på SOF. Tyvärr fanns det element i Blecket som inte ville köra låten och rätt som det var passade en kommendörkapten (som ska få vara anonym) på att slänga arret. Det blev tyst om Uffe igen. På 10-talet har vi dock börjat sjunga Tuffe Uffe igen. Den gör stor succé på Uplands nation varje gång. Tack vare bleckisten Patrik Broman finns Tuffe Uffe numera i datavetarnas sångbok Manualen. Våren 2017 gjorde jag en ny rekonstruktion av arret och vi började köra den på nationen till allmänt jubel. När Blecket framförde Tuffe Uffe på Carolinatrappan valborg 2017 kom en kille i publiken fram och berättade att han fick magknip för att han skrattade så mycket. Så rolig är låten.
Skänk en slant till Tuffe Jocke! Joakim Lundqvist är uppvuxen i Livets Ord och efterträdde Uffe som förstepastor 2013.
Livets Ord har till det yttre genomgått stora förändringar. Man kräks inte längre ut demoner i kollekthinken på söndagförmiddagarna om det finns en risk för att utomstående kan finnas närvarande. Man gapar inte om demon-krati på stora möten. Sedan 2006 är Livets Ord medlem av Uppsala Kristna Råd. Man framstår som transparent genom att figurera oftare i media. Det är bara det att församlingen sköter produktionen själv och kan därför kontrollera innehållet. Siewert Öholm (VASSP!) skrev 2008 en bok om Ulf Ekman, till synes oberoende av Livets Ord. Det är bara det att den gavs ut av Sellin & Partner som är specialister på att bygga varumärken och skapa företagsmyter. Boken var ett beställningsverk av Livets Ord som även köpte hela första upplagan. Avhoppare vittnar också om att det bakom kulisserna går till som det alltid har gjort. Livets Ord är och förblir en skamfläck för Uppsala.
VASSP! Siewert Öholm har visserligen kultstatus i hårdrockskretsar, men han var faktiskt nära knuten till Livets Ord (om än inte officiellt medlem) och har bidragit mycket till att städa upp bilden av församlingen och Uffe själv.
2013 gick Uffe i pension och efterträddes som förstepastor av Joakim Lundqvist. Året efter hoppade Uffe plötsligt av från Livets Ord och tillkännagav att han skulle konvertera till katolicismen.
Uffes avhopp och konvertering till katolicismen är problematiskt för avhoppare från Livets Ord. Han är ytterst ansvarig för det system som orsakade deras lidande. För dem framstår han framförallt som en brottsling som försöker komma undan konsekvenserna av det han gjort. De förstår inte hur hans nutida resonemang kan tas på allvar. När Uffe och Birgitta blev medlemmar av S:t Lars Katolska kyrka i Uppsala blev många medlemmar oroliga - vad ville de? De har dock varit passiva enligt källor i församlingen. 2016 flyttade Uffe och Birgitta från Storvreta (sovstad norr om Uppsala och starkt fäste för Livets Ord) för att flytta närmare katolska kyrkans maktcentrum i Sverige - Södermalm. Uffe skriver fortfarande böcker. De nyaste kan köpas i hans egen webbshop.
Förr i tiden brukade Uffe spy galla över så gott som samtliga andra trossamfund. Nu har han ändrat sig om Katolska Kyrkan.
Det påpekas ofta av avhoppare, men alltför sällan offentligt, hur farlig Uffe faktiskt är. Han har alltid besvarat all kritik med en axelryckning för att sedan helt enkelt påstå att kritikerna ljuger, och att historierna är uppdiktade av media och andra samfund. Han kan helt obesvärat ljuga om sin egen inblandning i Livets Ords förehavanden och visar ett öppet förakt mot människor för vars olycka han bär ansvaret. När Uffe närmar sig nya rörelser är han alltid ute efter att öka sitt inflytande, och man bör därför bör tänka efter vad han faktiskt tänker sig för roll i samarbetet. När han släpps fram i medier vill han alltid polera mediebilden av sig själv. Den här artikeln publiceras den 3:e juli 2017. Samma dag är Uffe sommarpratare i P1. Han kommer att presentera en förskönad och mediafähig fasad. Det är han nämligen mycket bra på. Uffe är smart, karismatisk och rolig och kommer säkert att ta chansen att få framstå som en riktig mysgubbe innan han lämnar rampljuset och glider in i en mycket bekväm pension. Men en sak kan du lita på, Uffe. Wijkmanska Blecket kommer aldrig att glömma dig.
Tack till Sigrid Arnamo för juridisk analys av Tuffe Uffe!
Edvinsson, Rodney, och Söderberg, Johan, 2011, A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2), sid. 270-292.
www.lonestatistik.se/loner.asp/yrke/Pastor-1188 ulfekman.org/ Tryckta källor:
Arnroth, Thomas. 2017. Livets Ord - mina tio orimliga år som frälst del 1. Galago förlag. Stockholm. Bibeln. 1917 årsöversättning. Uffe gillar inte den från år 2000. Den är översatt direkt från hebreiska och grekiska källor och är alltför vetenskaplig.
Carlsson, Anders. 2017. Följeslagare i vått och torrt. I Uplands nation 375 år. [Ännu ej utgiven]
Ekman, Ulf. 2011. Memoarer - de första stegen 1950-1983. Livets Ords Förlag. Uppsala.
Ekman, Ulf. 2013. Memoarer - i medvind och motvind 1983-1994. Livets Ords Förlag. Uppsala.
Kornhall, Per. 2010. Livets Ord - kontroll och manipulation i Jesu namn. Leopard Förlag. Stockholm.